Den uppfattning jag tidigare gett uttryck för, nämligen att poesin går mot en renässans, är en uppfattning jag står fast vid. Bruket av rimmad meter har redan kommit tillbaka, och det är något jag önskat, inte för att ersätta den fria versen utan för att komplettera den. Det vore konstigt om poesin som under så lång tid varit rimmad eller på annat sätt bunden nu bara skulle bestå i fri vers eller utav prosadikter.
Dock, denna renässans kommer inte utan smärta. Den bygger på den digitala tekniken. Då jag själv uppnått en ålder då man anar att livet inte är oändligt, såvida man inte vidtar mått och steg för att uppnå enhet med det gudomliga djupet, känns det som att jag antingen måste fortsätta skänka bort mina dikter, med en mycket osäker rättslig ställning för mina alster, eller sluta skriva, åtminstone att publicera poesi.
Då mina dikter finns att läsa på mina diktbloggar Dannes dikter, Dannes Poetik och Dannes Epos med nedanstående adresser
www.dannesdikter.blogspot.com
www.dannespoetik.blogspot.com
www.dannesepos.blogspot.com
kan den som är intresserad av att läsa min poesi även i fortsättningen göra det. Själv har jag att genomgå en sorts alkemisk process, en process som leder till omvandling, till uppodlandet av mark ej tidigare brukad eller åtminstone blott sparsamt brukad. Det går inte att nyttja en åker för en gröda alltför länge utan att suga all näring ur jorden. Måhända kommer jag tillbaka till poesin. Sluta läsa poesi vore förfärligt och ett sådant steg ämnar jag inte ta.
Det är inte bokförlagens fel eller någon politiks fel. Det är inte heller mitt eget. Det bara blir så att ibland kommer något att förlora sin mening. Då är det dags att förändra sig.
