Det går inte att bygga upp allt i en ekonomi kring bankerna, trots att många vill få oss att tro att det är dessa som styr allt. Sanningen är snarare den att bankernas ställning beror på hur förutsättningarna för ekonomisk aktivitet är i ett land. Bedöms det som gott att investera i ett land kommer eget kapital dit, vilket gör ekonomin starkare. Allt kring frågan om hus ska byggas, solpaneler installeras, fabriker uppföras beror på om det är ett sådant klimat i landet att sådant kan ske.
Om en investering, en aktivitet, en ansträngning leder till ett värde som ges den som gör ansträngningen kommer följden bli producerade varor och tjänster. Bankerna får här ett starkt fundament. På en fungerande marknad, dvs en marknad sådan att ett ökat behov av x leder till ett ökat utbud av x, kommer de handlare som till följd av utvecklingen konsoliderat sin ställning genom sammanslagningar och uppköp också att ge krediter, dvs konkurrera med bankerna.
De som vid skrivbordet vill rita upp olika verksamhetsfält som ska utföras av olika banker kan påbörjat en farlig väg. Att kräva transparens är en annan sak. Det är vad som ledde till att affärsredovisningen föddes. Denna medförde inte bara fördelar för staten utan också för marknadsaktörerna själva. Det var dessas intresse av att känna rörelserna inom rörelsen som ledde till att den upptecknade erfarenheten systematiserades till vetenskap.
Också konsumenternas behov av grundtrygghet är av stor vikt. Det säger sig självt att i ett samhälle där datorer, robotar och mikroorganismer - varvid säkert alltfler i framtiden kommer att vara syntetiskt framställda för att bryta ner ett ämne i dess beståndsdelar och för att sedan bygga upp något nytt - arbetar, där kommer behovet av mänsklig arbetskraft att vara mindre än i ett samhälle där allt arbete utförs av människor med hjälp av ytterst enkel teknik.
Det var uppfinningen av myntet som fick kommersen att ta verklig fart. Alltså först då det var möjligt att med pengar göra mindre köp, inte bara dyrare, kom marknaden att tillväxa då den nu verkligen gick ifrån byteshandel till penninghandel. Just denna ökning av kommersen, av handeln och därför också av produktionen, kom att göra ledig tid möjlig. En sådan ledig tid som fordras för vetenskap och filosofi. För tänkande. Vi ser genast att denna lediga tid användes mycket produktivt av de gamla grekerna, inte minst långsiktigt, då det inte finns många vetenskapliga upptäckter och landvinningar som inte dessa antikens greker snuddade vid i sitt tänkande.
Den tekniska utvecklingen skapar nu förutsättningar för mer av ledig tid. Låt oss hoppas att detta också leder till en ökning av produktivt tänkande. Att inte folk förslavas i fattigdom och misär och slås bort från marknaden som både konsumenter och producenter utan att en sorts grundtrygghet i framtiden kan göra det möjligt att vara båda, åtminstone i en viss utsträckning.
