Har man som jag kallat skrivandets resultat för ens andliga barn, i avsaknad av annat slags, är det med logisk nödvändighet jag måste benämna de två titlar som finns registrade hos Libris för två missfall.
Ingenting händer utan anledning. Det finns i vart fall en orsak bakom att det som sker sker, låt vara att det kan vara slumpens härjningar. Det har i vart fall varit härjningar. Någonting har satts i rörelse av något annat. Om det skett på grund av en inneboende kraft måste vi se det som att denna kraft placerats där vid tidpunkten t1 för att utlösas vid en senare tidpunkt t2. Rörelsen vid t2 är således blott skenbart utan orsak. Denna finns vid t1.
Säger vi att Gud är orsaken till allt är detta naturligtvis något man kan säga, jag gör det ibland, men den Gud vi har att göra med är så att säga en begreppslig nödvändighet, en panteistisk gud vi inte klarar oss utan på grund av hur vi definerat begreppen. En ateist borde således kunna tro på Gud om ateisten tog sig samman och förstod att vi med Gud menar den grund bakom allt som inte kan skådas (en definition som religionspsykologen Ove Wikström gjorde oss bekanta med i radioprogrammet Teologiska rummet härförledens).
Det är ju klart att det universum vi har idag har ett upphov. Har vi exploderat eller emannerat ur ett annat universum via ett svart hål är detta en del av naturen och en del av Guds skapelseprocess. Vi kan, tror jag, lättare förstå detta medelst de förklaringsmedeller hinduismen och buddhismen ger än med traditionell kristendom, men sökaren vill skapa en enhet av mångfalden och förenar det olika om föreningen låter sig göras!
Nå, vad har då detta med mina två missfall att göra? Missfoster påstår nog en del. Men som varandes mån om min poesi och av nödvändigheten tvingad att vandra stencilpoetens förnedrande väg, utestängd ifrån den väg som de kapitalstarka grupperna styr och som är storförlagens, kände jag ett behov av att låta dikterna undkomma kvävningsdöden i bokhyllan. Först tänkte jag blott trycka upp omslag till diktsamlingarna, som beräknades bli tio stycken, och sedan själv klistra in inlagan. Då jag inte ens hade råd att trycka upp omslagen och inte kunde välja en samling framför en annan valde jag att så enkelt som möjligt skicka samlingarna med isbn-nummer till de sju obligatoriska biblioteken. Fraktkostnaden blev för min bräckliga ekonomi en börda jag inte mäktade med. Varför betala för något som ingen skulle vilja köpa och som främst hade till uppgift att värna min upphovsrätt? Efter två titlar brydde jag mig inte om saken mer, glömde så småningom bort att det hos några bibliotek och i några register fanns uppgifter om mina två diktsamlingar. För den oinvigde kan det se ut som om jag fått två böcker utgivna. Det är väl det som ska vara det förnedrande i det hela. Men hur ska jag annars kunna bevisa att dikterna är mina om jag inte tar ett steg bort ifrån byrålådan med dem? Då jag redan fått två manuskript stulna kände jag panik. Skulle nu någon komma och påstå att de skrivit mina dikter? Skulle jag tvingas utstå förnedringen att läsa dem i andras böcker, med andra författarnamn? Jag var nära att avlida av desperation och rådlöshet och funderade på att motionera om spöstraffets införande medelst knutpiska på allmänt torg för alla som kränkte poeternas gudagivna rättigheter! Ty vad är egentligen poesin om inte en lovsång till Gud om den så handlar om en frukt eller en fjäril! Och vad är egentligen Gud om inte inbegreppet av allt i kvadrat och tiopotens! Om vi är i Gud och Gud är i oss är det svårt att se meningen med ateismen.
Den högsta tron för det moderna samhället anser jag valfriheten vara. Det bör i ett modernt samhälle vara möjligt att låta människor själva komma fram till vilken religion de ska omfatta. Varför ska vi kvävas ihjäl under någon annans vilja, när de ju egentligen inte borde ta skada av att andra har en annan uppfattning? Vad kan vi säkert kan veta är ju strängt taget blott den panteistiska gudsuppfattningen. Den är grunden som vi sedan applicerar scheman över. Som att vi definerar en vilja som vi säger vara den högsta och att denna visat sig i kött och blod och att du får denna vilja av kött och blod om du låter dig uppfyllas av den under nattvarden! Det är Guds ande som du får vid nattvarden. Den här uppfattningen måste du så att säga lära dig. Du måste ta till dig ett schema för tanken, tron, medan det blott behövs öppna sinnen och självevidenta fakta för att begripa panteismen, kärnan för tron (som jag ser det åtminstone).
Vad är det för kannibalism att uppfyllas av Guds ande? Du trodde väl inte att Guds ande var kött? Jesus var av kött och blod. Kristus den Gudsande som du kan låta bli en del av dig, uppfylla dig, under nattvarden i kyrkan, under en promenad i parken eller i skogen.
Eller varför inte hemma över en kopp kaffe?
