torsdag 3 november 2011

Medborgarlönen, en vision för poeter

Det sägs i lagar och andra viktiga skrifter att vi medborgare har en rätt till det ena och det andra. Det där låter ju bra, tänker man. Ingen ska behöva svälta ihjäl eller gå utan bostad.

Utbildning och vård, det ska ges alla, låt vara att lite får var och en betala själv. Skrivblock ingår inte i vad skolan pröjsar...

Men tanken på att medborgaren skulle få en lön, det motsäger sig många. Då är man plötsligt en farlig samhällsomstörtare, trots att det ju bara rör sig om funderingar, visioner, och om en tro på att vi här har en lösning för framtiden.

Om det är så att vi alla ska ha en rätt till försörjning, till bostad, skola, arbete och annat grundläggande, ja, då är det bara att vandra i stegriktningen att ge oss ett abstraherat bytesvärde, pengar, att få byta, dvs köpa, med.

Hur kan det vara självklart att alla ska ha gratis skola, men en orimlig tanke att vi alla har en medborgarlön och med denna medborgarlön köper skola m m? Medborgarlönen skulle ha förstärkt efterfrågesektorn och gjort att marknadsaktörerna bleve förvissade om att kunna sälja mjölk, bröd, ost, senap, kaffe, diskmedel, toapapper, skurborstar m m.

Med medborgarlönen som grund säljer individerna sin arbetskraft till företagen. Varför skulle arbetslinjen uppges? Varför skulle inte variablerna i samhället utformas på ett sådant sätt att den som arbetar tjänar på sitt arbete, bara för att den som har medborgarlön och lever enkelt kanske inte behöver så mycket mer utan kan skriva dikter, arbeta ideellt, underlåta att slita på naturresurserna m m?

Är det verkligen rätt att göra som idag, locka unga människor att låna till långa högskoleutbildningar som de inte får jobb på, locka då det inte kostar något att studera vid universiteten? Vore det inte bättre om folk slapp att låna för att läsa men väl behövde betala en liten tänkeställande avgift för den dyra utbildningen? Kanske kan vi få mer marknadsanpassade medborgare, medborgare som tänker efter om den utbildning de genomgår verkligen lönar sig.

Har man inte råd med den dyra läkarutbildningen kanske man kan köpa sig en billigare språkkurs eller varför inte en kurs i filosofi eller historia? Kanske skulle kurser om poesins historia attrahera många människor och därför säljas i så stor utsträckning så att marknaden kan ge oss mer av information om Rumi och de andra persiska giganterna än vad våra dagars skeva statsutbildning klarat?

Värna människovärdet - vilket betyder, bl a att slå vakt om penningens värde och vartill pengarna nyttjas!

Vi kanske inte har råd med medborgarlön idag, men som en miljöpartist som förstår värdet av en ekologiskt hållbar tillväxt inser jag att ett tänkt samhälle som har tio procents tillväxt om året har fördubblat sin ekonomi på kortare tid än tio år! Värdet av varje procentenhet stiger ju med kakans storlek! Får vi företag som inriktar sig på greentec och på att serva människor, vilket caféer och restauranger i stor utsträckning gör, ja, då inser vi att ekonomin verkligen kan växa utan att detta ska betyda katastrof. Snarare är det undvikandet av katastrof en sådan tillväxt i realiteten betyder!

En gemensam valuta rationaliserar ekonomin och med överskottet kan satsningar för framtiden göras som betyder att tillväxten blir ekologiskt hållbar. En större valuta är starkare, ger oss lägre ränta, är inte utsatt för spekulation och klarar av att finansiera sådant som blir billigare att producera om det produceras för en stor EU-marknad istället för att produceras för ett seperat land.