Det finns krafter som vill splittra den fina union som EU utgör. De har upptäckt en detaljregel som inte faller i smaken och gör det då till sin sak att negera allt vad unionen står för.
Ska jag vara riktigt ärlig så bryr jag mig inte längre om ifall vi har en gemensam valuta eller inte. Det där rör ekonomisk-tekniska saker och den lösning som kunnigt folk finner lämplig får väl vara den som ska råda - ett tag framåt. Men det förhållandet att EU som union bejakar olikheterna, ställer dem sida vid sida, ger oss styrka.
Att vi har flera olika språk i EU gör det lättare att acceptera att det också finns flera språk i Sverige! Så länge man inte ger sig på uppgiften att lära sig dem alla så kan man nog trivas. Diktens ställning har förstärkts av samarbetet. Det är nu allt naturligare för allt fler att se en boksida (på papper eller elektroniskt) visa inte bara den svenska tolkningen (eller engelska) utan också originalspråkets och därtill ej sällan en ordagrann översättning av originalet.
En parrimmad dikt bör översättas så att den i översättningen också är parrimmad. Dock visar erfarenheten att språk, särskilt de som ej är närmare besläktade, inte klarar att både visa trohet mot rimmönstret och mot de valda metaforerna. Då kan det vara en god sak att, så som görs av exempelvis en del översättare av urdupoesi till engelska, först återge origninalet i urdu och därefter ge en transkription av urdu så att diktens ljudmönster kan uppfattas även av den som inte förstår att läsa urdu. Till sist ges en tolkning av dikten på engelska. Den kan vara orimmad, trots att dikten i original är rimmad. Dock, vi har ju fått en uppfattning av hur dikten rimmar i originalet. En del dikter av Amir Khusro (eller Khusrau, Khusraw) finns översätta parrimmade till engelska, 100 stycken närmare bestämt. En enastående prestation! Nyttjas detta tillvägagångssätt kan man läsa tolkningar i fri vers av dikter som skrivits rimmade på meter. Det är ändå något betydelsefullt, upplyftande, glädjande som kan komma fram till en som läsare.
Mer om detta, eventuellt, senare. För tillfället räcker det att säga att EU behövs för att ytterligare cementera språkens betydelse i den mellanmänskliga interaktionsprocessen, alltså i umgänget människor emellan (har man läst lite sociologi kan man inte undå att ibland kräka upp några facktermer). Då jag under min skoltid slarvade mig igenom allt vad främmande språk hette har jag nu saker att ta igen samtidigt som jag måste uttrycka min förbistring av den f*rb*nn*d-e flumskola man gick i som inte kunde säga "Hörredu, Dan! Vad gör du här med så måttliga framsteg!? Du får nog allt gå om - ifall du vill fortsätta!"
Ja, smaka på den: Den tid som hade kraft att neka en gymnasist uppflyttning hade också modet att berömma en stor poet! Fröding fick kvarsittning och honom gick det ju bra för! Hur många av dagens strömmar rinner inte ut i dikeskanten utan att struktureras och ge energi! Det är inte elevernas fel att skolan inte förmår motivera och i kravlöshet förnedrar oss alla!
Kommer du till en restaurang får du välja mellan olika rätter och ofta välja till och bort efter behag. Till polis- och konsthögskola kommer man inte med siffer- eller bokstavsbetyg. Därför bör skolan befrias ifrån betygssättningens börda och olika företag i kunskapsbedömningsbranschen få lov att etablera sig - efter auktorisation! Till dessa bör den elev vända sig som vill bli få betyg på sina kunskaper!
Det är naturligtvis inte enbart EU:s poeter som bör förenas, men EU kommer att kunna bilda en bas för mycket mer än sådant som gäller euro och cent.
Vi bör erkänna att Europa format Sverige. Att Sverige är ett barn i den europeiska familjen.
Man ska hedra sin fader och sin moder - så må man länge leva i sin union.
