Det råder kris, basunerar medierna, för både Grekland och euron. Förhållandet att valutan är ett abstraherat bytesvärde föranleder mig att här, på en poesiblogg, något orda om saken!
Att Grekland och euron genomgår en kris är i högsta grad en europeisk kris. De som vill att Grekland ska hållas borta från eurosamarbetet har inte förstått Greklands historiska roll för kultur, religion och vetenskap. Vi har i Grekland något av en Europas Moder och att stöta bort henne ur gemenskapen är att förneka sitt eget släktarv.
Kristendomen hade aldrig fått den utformning den fått utan det hellenistiska arvet. Speciellt Johannes evangelium har färgats av hellenistiskt tänkande. Platonismen är en del av den esoteriska tolkningstraditionen, den som försöker se något djupare än ytans bokstav.
Den romerska kulturen hade den grekiska som förebild i mycket stor utsträckning. Vergilius hade inte skrivet Aeniden utan att först ha tagit del av och uppskattat Illianden och Odyssén av Homeros.
De germanska språken har tagit upp många låneord från grekiskan. Ja, listan på det grekiska inflytandet över Europa kan göras mycket lång. Jag ska nöja med det redan sagda och avslutningsvis något beröra varför EU bör ekonomiskt stödja Grekland med investeringar som ökar mängden kapital, varor och tjänster i landet.
Ingen har väl kunnat undgå att notera att statsledarna i EU slagit in på en tveksam väg då de "övertalat" bankerna att gå med på nedskrivning av skulderna till Grekland. Detta trots att man tidigare uppmuntrat till utlåning till Grekland. Jo, vi får en långvarig och svårlöst finanskris med banksektorn som centrum om detta fall ska vara prejudicerande!
För att stödja bankerna skapas en gigantisk fond. Den har väl funnits tidigare men blåses nu upp med stora summor pengar. För att stärka den banksektor man själva försvagat genom att få den gå med på skuldnedskrivning!
Går grekerna över till drakhman kommer man få en valuta utsatt för spekulation. Det läggs då sten på börda. Krisen kommer inte att bli mindre då man fortfarande inte säljer tillräckligt mycket till omvärlden. Att göra exporten billigare fördyrar importen och vi har i ett sådant förfarande ett exempel på den icke solidariska linje som EU-samarbetet var tänkt att stävja. Löser ett land sina problem genom att devalvera kommer de andra vilja göra likadant. Hur trevligt är det om alla kissar i byxan, så att säga? Det är i vartfall inte långsiktigt konstruktivt.
Det långsiktigt konstruktiva vore att överskott ifrån EU-länder som går bra investeras i grekiskt näringsliv. Då kommer företagen att få mer kapital där och då de producerar mer av varor och tjänster kommer skatteintäkterna att öka utan att skattesatserna behöver öka. Att höja skatterna är att minska köpkraften och om den offentliga sektorn är sektorn med gynnsamma förmåner och den privata rent faktiskt inte har någon anställningstrygghet om inte ekonomin är god (en caféanställd är föga betjänt av turordningsregler om hela caféet måste läggas ner) leder detta inte till den ekonomiska stabilitet man eftersträvar.
Svårigheten har alltså varit att få EU-länderna att investera i Grekland. Detta har uppenbarligen varit mycket svårare, trots att man inte behövt frånhända sig ägandet, än att etablera en stödfond åt bankerna.(Om inte näringslivet investerat där borde EU:s pengar kunnat nyttjas för att investera i gagnelig verksamhet, dvs inte bara av samhällsekonomiska skäl.)
Greklands sak är vår! Minns det, poeter i alla länder!
