Anledningen till att jag startat denna blogg om poesi är att jag älskar att läsa poesi. Det finns ett klart samband mellan min möjlighet att läsa poesi och min bildning. Saknar jag kunskaper i litteraturens historia kommer mitt sökande att begränsas av detta. (Jag måste medge att jag först på senare år börjat läsa de klassiska persiska poeterna Rumi, Hafiz, Saadi m fl - till följd av skolans - och faktiskt även universitetets - diskreminerande attityd till österländskt i allmänhet och arabiskt/persiskt i synnerhet.)
Det är ett livslångt minne av glädje och välbehag, den tid då jag som ung läste i Lund och träffade på förromantikens och romantikens skalder! (Jo, jag hade stött på dem tidigare men nu var det fördjupning och analys som gällde!) Det var under den tid då man kom in på den kurs man ville, om den gavs som en fristående kurs (enstaka kurs, kallades det). Dessa kurser, givna åt alla för den glädje kunskapen kan ge, var berikande för mig då jag senare städade en korridor eller sprang i trappor tidigt om morgonen, delandes ut tidningar.
Visst bar jag på vissa kunskapsbrister, till följd av min läggning att vilja lära mig det jag brann för och slippa det jag inte brann för, exempelvis tråkiga glosor. Sådana som jag, som alltså försummade det nödvändiga, tråkiga för att sluka det skojiga, har statsmakten nu gjort allt för att stoppa. Man har skärpt antagningskraven och försökt stoppa "enstaka-kurs-eländet". Se, nu ska folk vara nyttiga och läsa sådant de kan få jobb på. Effektivitetskraven går ut på att så få utbildade som möjligt ska syssla med något annat än du utbildats till och ingen ska helst gå arbetslös.
Milde tid vilken människo- och kunskapsföraktande inställning! Den uppfattning som ställer sådana krav är inte förankrad i den verklighet som fordrar mer och mer av specialkunskaper av oss. Och är det verkligen fel om en städare har läst kulturhistoria på universitetsnivå? Ska vederbörande styras in i ett tillstånd där bara det för yrkesrollen nyttiga inlärs?
Nej, ämnen som historia, litteratur, konst, botanik måste få finnas och ges den allmänna betydelse de förtjänar. De är av nytta för oss såsom levande, kännande människor. Sedan kan vi lära oss fordonsmekanik eller robotteknik för att bli attraktiva på den kräsna arbetsmarknaden.
Ett demokratiskt samhälle bör bygga på ett ideal om upplysta medborgare.
Men - ja, det finns ett men - jag tror inte rätta vägen är att fordra att skolan ska lära ut mer och mer av detaljkunskaper. Det finns en del människor som lite påminner om Horace Engdahl då denne ondgör sig över litteraturkritikens tillstånd. De beklagar sig över att eleverna i våra skolor inte lär sig lika mycket av klassiska språk, historiska detaljkunskaper m m som elever gjort förut.
Jag delar uppfattningen att språk och historia är viktigt. Men de stackars eleverna ska nu också lära sig data och allt vad som finns då det gäller program! Att samtidigt med detta växa upp och lära känna sig själv kan lätt leda till oönskade utslagningsmekanismer.
Istället för att ställa alltför höga krav på förkunskaper i exempelvis historia borde undervisningen utformas på ett sådant sätt att det som lärs ut sätts in i ett sammanhang där detaljkunskaper ges. Vill man läsa om kyrkohistoriens utveckling borde exempelvis sajter finnas där den studerande fås detaljer om regentlängder, viktiga årtal osv. På skrivningar borde grundskoleelever och gymnasister få ha kataloger med årtalsuppgifter tillgängliga. Värdet måste ligga i att hitta informationen och använda denna för att analysera saker och ting, inte att plugga in detaljerna själva. Detta kommer den göra som älskar ämnet - om krav därpå inte ställs!
Vi ska ha klart för oss att juridikstudenterna får ha lagboken med sig på tentorna. Nej, detta räknas inte som fusk! Jag tror att kemiundervisningen skulle hållas på en alltför låg nivå om en formelsamling aldrig fick medtagas av studenten vid tentamenstillfället. Är det viktiga att de memorerar strukturformler borde de få samlingar med dessa att läsa innantill ur. Är det viktiga att förstå och behärska ämnet bör de få slå upp, naturligtvis, om de inte alltid minns en av flera tusen formler! Minns att en kolatom mindre betyder ett helt annat ämne! Att skillnaden på en liten elektron innebär att vi har en jonisering eller inte!
Karl Tamm har stängt dörren, sägs det, för doktorander utan utbildningsbidrag. Det var klokt gjort. Man ska inte ge unga människor framtidsförhoppningar som inte kan infrias. Men stäng inte dörren till högre studier för dem bara för att de inte har toppbetyg eller för att de saknar den klassiska bildning som i påfallande stor utsträckning betyder att de haft en välvillig akademikermamma eller -pappa.
För att förbättra läslusten och studieresultaten för elever med främmande härkomst bör reformer göras som betyder att de i större utsträckning kan fördjupa sig i sitt hemspråk. Två- eller flerspråkighet blir en riktig tillgång om skolan från start utformas med hänsyn till detta som strängt taget är vissa eleverna behov och rättigheter. Varför ska inte den som har arabisktalande föräldrar få fördjupa sig i detta språk och då få höga betyg, nåt som sedan spiller över på andra ämnen?
Att vi har ett behov av fria skolor avslöjar ovanstående. Det faktum att påfallande många statsvetare är socialdemokrater har ett samband med att de utbildats och tjänstgör vid statliga universitet och högskolor. Vore trevligt, som omväxling, med moderata eller folkpartistiska statsvetare (Ja, det kan jag som miljöpartist faktiskt tycka!). Eller kristdemokratiska, kanske förankrade vid Thomsoninstitutet eller andra kristna läroinrättningar.
För frihet och mångfald bör den verka som ej vill ha likriktning utan opartiskhet i stort.
