Libertarianismens misstag

Den som intresserat följt den här bloggen har kunnat läsa många inlägg som vänt sig emot vad jag kallat "bankfiender" eller "bankhatare". De vänder sig emot bankernas, som de säger, rätt att "skapa pengar ur tomma intet" eller "ur luft". De menar att affärsbankerna utökar penningmängden då de skapar pengar på det här viset vid utlåning av pengar. På min invändning att denna penningmängd i så fall krymper vid amortering och räntebetalning har svaret blivit: tystnad!

Det tycks som om några av dem börjat inse att det inte är något ensidigt att pengar skapas vid kreditgivning. Att detta inte är något konstigare egentligen än utfärdandet av skuldebrev, vilka ju då de är löpande i högsta grad kan fungera som betalningsmedel och sägas utgöra "abstraherade bytesvärden". De står för något abstrakt som konkretiseras vid köp m m.

Av en händelse snubblade jag in på en sida, det var på Facebook, som var av en annan inriktning. Det var det svenska von Mises-institutets sida på Facebook. Ja, finns det en sådan också tänkte jag och läste lite grand, förvissad om att här befann man sig på betydligt säkrare ekonomisk mark.

Dock visade det sig snabbt att även dessa libertarianer (de kallar sig så) är emot centralbanker. Här har vi alltså en likhet mellan Nätverket mot bankers skapande av pengar och von Mises-institutet i Sverige (det finns i andra länder också, har blott nyligen förgrenat sig hit). Båda är emot centralbanker. von Mises-institutet menade t o m att centralbankerna saboterar ekonomin och leder till inflation!!! Ja, var det där verkligen institutets officiella mening!? Förhoppningsvis bara någon libertarian som i sin skepsis mot staten vänder sig också mot centralbanken som idé och inrättning. Inte är hög inflation något akut problem för svensk eller europeisk ekonomi, möjligtvis för Nordkorea och Zimbawe.

Ludvig von Mises ska tydligen ha varit fientlig mot staten. Sett ur historisk synvinkel är detta väl inget konstigt, då Mises levde under en tid då det fanns stark statlig aggression både i Nazityskland och i Sovjetunionen.

Där stater finns finns det våld och förtryck säger von Mises. Är detta riktigt? Finns inte våld och förtryck också i Somalia och i Libyen?

Men vi kan konstatera att Brittiska Ostindiska kompaniets våldsfascistiska metoder tog slut med monopolet. När fri konkurrens tilläts ökade utbudet av orientaliska varor i väst väsentligt och priset på varorna blev lägre. Köpmännen behövde fred för sin handel. Stater som är fattiga riskerar att ta ut mycket skatt, med följd att folket blir än fattigare, för att sedan utöva aggression mot andra stater, ockupera mark och så få rikedom istället för att arbeta upp en kompetens som man sedan untyttjar i handeln med omvärlden.

Påståendet att staten betyder våld och förtryck, ofrihet och annat ont är överdrivet. Det behöver inte vara så. Det finns en roll för den goda staten. För en Bonus Pater Familias. En stat som månar om marknaden men som inte är nihilist utan hjälper till för att underlätta en önskad omställning i grön riktning. Investerare i solpaneler m m kommer att skjuta till pengar när de ser att staterna önskar mer av detta, men varje privat investerare är i sig för svag för att ta kostnaderna ensam av det inledande arbetet, ett arbete som är så nödvändigt för det senare tillstånd där marknaden grönskar.

Ser vi tillbaka historiskt ser vi mycket av grymhet ifrån staternas sida. Staterna har haft rätt att tvinga unga grabbar ut i krig. Men privata företag har underlåtit att betala justa löner. De har utnyttjat arbetare under långa arbetsdagar i dålig arbetsmiljö. Det blev bättre för att staten kom med ett regelverk som tvingade aktörerna att bättra sig. Nu var det inte längre förenat med ett försämrat konkurrensläge att betala för arbetarnas förbättrade villkor. Alla tvingades göra detta. Hemmamarknaden byggdes upp av att arbetarna kunde handla möbler, telefon, bil, teve, trädgårdsmöbler och naturligtvis livsmedel.

Ska allt detta bort bara för att libertarianerna främst tycks hylla en ekonomisk princip, nämligen att det inte ska finnas några regler på spelplanen? Om reglerna har goda konsekvenser måste libertarianerna förstå att uppsåtet också varit gott. Finns det då inte några fall sådana att man kan beskriva dem som ett utryck för en god stats handlande? Vem ska värna penningen om inte en centralbank ska göra det? Jag förmodar att man inte vill ersätta Riksbanken med majoritetsomröstningar i riksdagen. Hur ska då penningen värnas? Ska det lämnas till vinden? Är den främsta ekonomiska lärdomen sådan att man inte bör göra något, att allt faller på sin plats på allra bästa sätt om man bara står och tittar på?

Medan öknarna brer ut sig, medan korallreven försvinner, medan vattenbristen blir alltmer påtaglig, medan GMO innebär farhågor för så många människor, ska man då bara säga låt gå?

Alla hatar inte liberalismen, Per Svensson!

Den liberale debattören och journalisten Per Svensson har skrivit en bok. Alla hatar liberalismen ska den visst heta. Poängen tycks vara att det är svårt att vara liberal.

Kanske är det det för Per Svensson. Då jag hört honom debattera har han lite gett intryck av att vara en marxist som inte vill stå vid sin ståndpunkt. Jag vet inte varför, men hans debattinlägg var så kritiska mot liberalismen och han menade att det fanns ett tomrum som kunde fyllas av marxister. Om sådana fanns.

Jaha. Det var också en mening! Men en liberal mening?

Jag tror inte att alla hatar liberalismen. Däremot kan man anse att liberalismen har svikit sina anhängare. Att nonchalera svårigheter som Jordens Vänner och andra organisationer informerat om gör att miljömedvetna inte anser liberalismen vara ett intressant tänkande. Ja, man är väl för frihet men man vet också att den inte kan vara utan gränser, och man vill inte dogmatiskt försvara en frihandel som väl de frihandelsvänliga staterna enkelt överger om de tycker sig tjäna mer på en protektionistisk inställning.

Det s k kriget mot terrorismen har gjort klart att det finns risker med en helt fri rörlighet. Även om denna naturligtvis måste ses som ett ideal. Som en slags optimal ståndpunkt för en fullt utvecklad mänsklighet, en mänsklighet som kan ta ansvar för sina handlingar och som inte innehåller den fattigdom som naturligtvis innebär en risk för ekonomisk turism. Vad ska de fattiga göra? Vad ska den som saknar utbildning göra för att locka investeringar till sitt land? Hade villkoren varit bättre, hade fler och större investeringar gjorts i de afrikanska ekonomierna så hade folk inte riskerat sina liv på en färd över Medelhavet. Folk klagar på invandringen, men man undrar om det inte finns annat att klaga på.

I Afrika ser vi både investeringar men också något annat. Vi ser inte något medvetet utnyttjande av olika länders komparativa fördelar. Alltför få födkrokar ges människor så att de kan sätta mat på bordet. Vi ser istället förstörda habitat, förstörda av olja och av utsläpp av farliga tungmetaller, gjorda av de som tjänar pengar på produktionen. De som inte tjänat pengar på den ska städa upp.

Vi ser behovet av ett globalt miljömedvetande och av en global miljörätt! Vi ser att det ekologiska tänkandet har förmågan att absorbera liberalismen genom att tillåta fri konkurrens, privat äganderätt m m, men därutöver har det viktiga tillägg som är relevant för vår tid: viljan att föra över investeringar till det långsiktigt hållbara, en önskan att pensionsfondernas pengar i likhet med riskkapital går till investeringar i kretsloppsvänligare projekt än idag. Med mer grönt tänkande och med mer av samarbete över gränserna för att lösa problemen kommer framtiden inte vara så dyster som den blir om den ska överlämnas åt den nihilism som tyvärr tycks vara vad många av våra dagars liberala debattörer utstrålar. De har förverkligat sitt projekt och tittar nu uppgivet mot framtiden. Sverige och världen behöver grönt handlande. Nu!!!

Renässans för rimmad vers!

Jag får passa på att gratulera Albert Bonniers Bokförlag för den goda smaken att satsa på rimmad vers, vilket nu skett med utgivning av sonetter, bl a skrivna av den unga begåvningen Malte Persson. Detta bekräftar min hypotes att dikten går en ny tid till mötes, en tid som får dess olika former att blomma åter. För visst har den fria versen inneburit en frigörelse man som poesiälskare önskar ska stanna kvar, men om inte de bundna formerna också odlas kommer dikten att marginalisera sig själv.

Den nya tekniken är här, också den nya tiden för dikten! Glädjande om bokförlagen har en roll kvar i vår digitala tid. Vilken roll de ska ha avgör de själva! Vill de inte axla sitt ansvar kommer deras roll i framtidens multimediasamhälle att bli en annan än om de visar sig aktiva och ansvarstagande för det unika kulturarv som dikten onekligen utgör.

Lite trött blir man på gnällande om att tidningarna inte månar om kulturen osv. SvD har gjort sig av med sina recensenter. Intuitivt tycker man att detta inte är en bra idé om man vill vara kvar på spelplanen vad bokläsandet anbelangar - och annat som kan recenseras. Recensenterna har dock sin kompetens att komma med och därtill läsarnas behov av denna typ av kvalificerade information.

Det räcker inte med bokförlagens egna beskrivningar. Det fordras, eller åtminstone önskas, något annat: en bevakning av de böcker som kommer ut på bokmarknaden. Kanske har uppgiften blivit övermäktig. Dock visar väl litteraturbloggarna vägen! De som gjort sitt bloggande till recenserande av böcker har gjort något som recensenterna också kan göra. De kan gå samman i bloggringar bestående av recensenter som länkar till varandra och som i den fria konkurrensen har sin kompetens, sin utbildning och sin erfarenhet att erbjuda läsarna. För vanliga bloggare är det kärleken till uppgiften som i många fall är det enda de kan föra fram - samt att de kanske kan vara bättre som referensmaterial för en vanlig bokläsare, en sådan som saknar akademisk utbildning och som inte är vand vid den inre kulturradikala klickens jargong och fikonspråk.

Morgondagens tidningar kommer säkert ha likheter med bloggar som är länkande till varandra, kan man tro. En fördel med bloggen är ju att du kan läsa bloggarens recensioner kanske i flera år efter att de publicerades, medan tidningarna går till arkivet redan dagen efter att de tryckts och kan inte utan besvär läsas av den intresserade. Denne måste gå via arkiv, kan inte söka i en databas. Åtminstone inte ännu.

Men förändringens vindar blåser!

Uppsåtets betydelse

Visst spelar det roll vilken avsikt man har med sitt handlande. Var det av misstag man räddade en person genom att knuffa till denne medan avsikten var en helt annan är hyllningen efteråt inte något som tycks passande.

Därmed inte sagt att det är effektivare med strängare straff för uppsåtliga brott. Just för att folk ska uppmärksamma avsikten, inte vara nonchalanta, kan det vara bättre att bestraffa oaktsamhet så att folk skärper till sig.

Vi vet alla att sexuella övergrepp mot barn äger rum. Vi kan se detta som ett sorgligt faktum. Som något hörande till den mänskliga naturen. Det bestraffas för att mängden av dessa brott inte ska bli större än nödvändigt och kanske också för att man anser att det här finns något i sig straffvärt.

Att ha en förlåtande inställning till mänsklig svaghet är nog det som räcker längst. Just därför ter det sig direkt stötande att människor kan missbruka vetenskapliga landvinningar! Genom att utsätta någon för övergrepp då de ska gå in i puberteten, vid tolvårsålder, förhindras "offret" att få den utveckling vederbörande kunnat få övergreppen förutan. Talet om att pojken eller flickan gagnas av övergreppen är ingen hållbar inställning i vår tid. Det var annorlunda under Antiken, exempelvis i Grekland, då det var mycket vanligt att en lite äldre man höll sig med en boy lover. Men det var inte vara i bingen de umgicks! Pojken fick följa med mannen till idrottsarenan och blev upplärd inte bara i idrott utan också i teoretiska ämnen. Detta ansågs som naturligt. Det var också naturligt att förhållandet bröts då pojken fick ett begynnande skägg. Då kunde förhållandet gå över i ett vänskapsförhållande mellan två jämställda parter. Pojken hade blivit man.

Så berättas det att Akilles umgicks med den man som fostrade honom och som också hade ett "kärleksförhållande" med honom. Jag känner mig tvingad att använda citationstecken då det ju onekligen framstår som ett lite ensidigt kärleksförhållande, alldeles oaktat att det säkert varit gagneligt för pojken att lära sig saker, inte minst sådant som har anknytning till idrott och som utgjorde en förberedelse för den soldatkonst det var nödvändigt för en fri man att behärska, speciellt om denne sökte allmän uppskattning av fria män.

Jämför detta med det tillstånd då en vuxen man förgriper sig på ett barn med vetskap att övergreppet skapar en fixeringspunkt som bromsar utvecklingen! Att vissa utsätts att inte utvecklas väl! Att man övervakar dessa barn när de vuxit upp och påstår det ena och det andra om dem, saker och tillstånd som beror på vad dessa härskande personer själva skapat! De hade kunnat handla annorlunda. De hade kunnat låta bli att utföra övergreppen då dessa varit planerade. De hade kunnat sökt vänskap istället för överordning. De valde en annan väg. De har uppenbarligen inte brytt sig om att barnen ska utvecklas. De var inga mentorer för dem. De lärde inte ut idrott. De lärde inte ut konster. Det var inte utveckling till man de tänkte på utan snarare på motsatsen: att pojkar skulle hållas tillbaka i utvecklingen, inte utvecklas till fria och självständiga män, för att detta tillfredsställer något härskarbehov hos den vuxne. Denne vill ha pojken, säkert också flickan, under sig också då barnet har blivit vuxen.

Jag menar att det av många förkastade Övervakningssamhället kan vara räddningen för många barn! Såvida rätt uppsåt finns i övervakarnas sinnen! Hur sorgligt det känns att se en människa och misstänka att denna människa säkert råkat ut för saker och ting och att det därtill kan vara noga planerat!!!

Framtid i frihet!

Inte i ofrihet!!!

Mindre skuld = ökad frihet

Det säger sig självt att individens frihet ökar ju mindre skuldsatt hon är. Med det viktiga tillägget : "allt annat lika". Tar du ett lån, kanske för att kunna köpa en bättre dator, så ökar ju din frihet då du kan nyttja datorn omgående. Alltså medan du betalar den.

Det är alltså inte otvetydigt sant att "den som är satt i skuld är inte fri". Självklart blir det en sanning om skuldbördan är mycket stor och inkomstutvecklingen blev en annan än den man byggde sina optimistiska prognoser på.

Det finns en fara i att lösa alla problem med nya lån. Som om man skjuter problemen för framtiden. Om det är vettigt eller inte beror naturligtvis på vad man använder pengarna till.

Banksystemet kan ju fås i gungning om vi börjar missköta vår ekonomi.

Ibland kan det vara bättre att genomgå en kartoffellkur. Istället för att bara låna till en skudlbringande konsumtion måste man se över konsumtionen. Hoppas sådant här kan ske utan att de allra fattigaste ska drabbas hårt.

Efter ett tag då man fått skuldutvecklingen att ändra bana kommer inkomster och bättre kreditvärdering.

En svagare värderad grekisk ekonomi borde göra det billigare att turista där. Då kommer inkomsterna. Enligt teorin om komparativa fördelar så borde Grekland vara ett land som skulle kunna tjäna pengar på sol och bad och historiska sajter. Massdemonstrationer kan lätt te sig kontraproduktiva i det sammanhanget.

Att en utgvidgad realekonomi betyder en större roll för den finansiella sektorn ter sig ganska naturligt. Det hela måste ju finansieras. Kan alternativ till ränta innebära en större egenkapitalförsörjning är ju detta bra, åtminstone om det gagnar de sämst ställda. Frågan bör inte vara att avskaffa räntealternativet utan om att låta räntefria alternativ konkurrera med dem.

Då blir det till att inte göra det sämre för riskkapitalbolag.

Med "riskkapitalbolag" menar jag här inget annat än ett bolag som ser till att tillhandahålla eget kapital till olika kapitalsökande projekt. Riskkapitalbolaget går in som delägare. Då får ditt projekt kapital. Du slipper låna, åtminstone inte lika mycket som förut. Jag har svårt att förstå hur folk på fullt allvar kan vara emot både banker och riskkapitalbolag. Det ter sig inte som en riktigt genomtänkt ståndpunkt. Jag har också svårt att förstå varför man skulle se köpmannen som en syndare mot Guds bud för att han tar ett lån mot låg ränta för att kunna öka sitt utbud så att priset sjunker. Något allmänt gott har ju gjorts då allmänheten får lägre priser tack vare att köpmannen lånat mot ränta.

Den som ger ränta kan vara ett kreditinstitut som investerar i olika avsaltningsprojekt eller som skänker pengar till forskning. Det tycks mig som om man måste göra en helhetsbedömning innan man klassar något som syndfullt, icke önskvärt, stridande mot Guds bud. Det var säkert inte det av mig nu tecknade scenario som låg till grund för formuleringarna mot ränta, eller riba, i Koranen. Om det inte var detta fall Gud eller Gabriel eller Muhammed (eller rättare, alla dessa) vände sig emot så har jag svårt att inse varför det ska ses som stridande mot Guds vilja, när följderna blir så gagneliga att man tycker sig höra hur änglarna blåser i trumpeterna. Skulle inte Khidr för Moses förklarat att det var ett vist handlande av köpmannen, att det fanns godhet i ett sådant system som fick sådana följder?

Man måste ju skilja på det onda och det goda. Ej ska det goda sovras bort bara för att man isolerar några rader utan att sätta dem i en kontext. Jag är visserligen inte muslim, så jag framför bara mina synpunkter på vad som ter sig rimligt och vad som inte gör det, men jag ser Guds vilja i de heliga texterna. Vill man förstå dessa kan man inte enkelt förklara en som en bokstavlig sanning och de andra som falsarier och lögn. Man måste gräva för att komma åt djupet och se sanningen.

Som medlem i Svenska kyrkan ser jag att Gud finns i Jesus. Gud finns i allt och alla. Då Jesus gav uttryck för Guds vilja på ett sådant sätt att han blev en vägvisare kan man säga att Gud finns mer i Jesus än i oss vanliga. För att intensifiera tron kan man då säga att Jesus är Gud, även om jag menar att samma sak hade kunnat sägas om andra. Att jag inte tror att Jesus är Gud på det viset att Gud förkroppsligat sig som Jesus men inte finns i andra. Den metafysiken tror jag har svårt att vinna terräng i vår tid. Men en sufistisk tro på Jesus som Gud öppnar dörrar till andra religioner. Sufismen som kom från Indien via Hazrat Inayat Khan, som var hindu, tror jag visar väg mot framtiden, då den ser de olika religionerna som skal med samma kärna. Vi får en djupare och mer realistisk syn på vad religion är för något och vi slipper att ta allt snävt bokstavligt. Då kan vi acceptera en låg ränta som i fallet ovan då det får så uppenbart goda följder. Och vi kan slippa känna oss bundna av föråldrade straff som spöstraff, stening till döds, korsfästelse och avhuggning av händer. Detta betraktar den moderna människan som grym straffrättskipning. Tron har adlat våra sinnen. Nu behövs inte de hårda straffen längre. Samhället har förändrats av religionen. Då bör naturligtvis vårt förhållande till religionen avspegla detta. I annat fall kan religionen inte adla våra sinnen längre, inte göra oss ödmjuka, om det vi ser utföras i religionens namn är grymhet och avsaknad av förlåtelse.

Religiös valfrihet helig?

Frågan är om inte den religiösa valfriheten borde anses som helig. Många anser kanske inte det idag. Men de lär säkert mena att det är den tro, den religion, de själva omfattar som är den enda sanna och som bör utgöra ett allmänt påbud. Då har vi ett problem: alla kanske inte gillar detta. Historien har visat att det inte är en framgångsrik väg att välja att överordna, eller försöka överordna, en religion över de andra.

Tolerans har visat sig öppna vägen för en kulturell blomstring. Tyvärr kommer det ett bakslag efter toleransen. Den liberala, toleranta tiden ersättes av mer repressiva stämningar. Frågan är om vi inte upplever ett sådant tillstånd idag. Den liberala och toleranta tiden med demokrati och frihet prövas nu. Pendeln tycks slå tillbaka. Man undrar i sitt stilla sinne om det är krafter starkare än oss människor som är i rörelse och som dömer oss till ofrihet och konflikt, nu när pendeln lämnar den toleranta polen, vilket den ju tycks göra.

Det som fordras är väl att vi uppodlar en beredskap för tolerans. Att vi medvetandegör problematiken och väljer den väg som kanske är den vi allla skulle ha valt om vi tänkte oss, à la John Rawls, att vi befann oss bakom en slöja av okunnighet. Slöjan döljer vår egen plats i tillvaron. Men vi förmår se att det finns ett samhälle med människor av olika slag. Vi ser religiösa organisationer. Vi förmår visualisera olika tillstånd bakom slöjan, som tydligen också kan fungera som filmduk.

Vilket samhällstillstånd skulle vi välja? Skulle gamblern i det här livet verkligen välja att satsa på ett samhälle med jätteförmögenheter för få och fattigdom åt många, ställd bakom okunnighetens slöja? Teoretikerna påstår detta. Det är ju inte för inte han är en gambler. Jag vill hävda motsatsen. Att han bara är gambler i livet. Tas han bort ifrån det för att se det utifrån och där få välja med en vetskap om hur de olika liven skulle bli så skulle han inte välja ett samhälle där sannolikheten för att han skulle bli fattig skulle vara mycket stor. Han skulle agerat försiktigare, så som den gör som kan tjäna en hacka på börsen. En sådan aktör chansar inte som en galning. Han tänker försiktigt. Han är beredd att ta risker. Men inte med hela kapitalet! Han lägger inte alla ägg i en korg. Då skulle han inte gambla bort hela livet heller. Känslor av högre värden skulle väckas till liv inom honom bakom slöjan, känslor inför det storslagna av att vara människa och det nyckfulla i att födas fattig eller rik. Ett samhälle med frihet skulle han sannolikt välja. Han vill få friheten att vara gambler i livet, inte bortom det.

Och skulle vi inte alla ställda bakom slöjan av okunnighet välja religionsfrihet och tolerans?

Religionsstriderna tycks många gånger handla om något annat. Som att vissa grupper anser sig orättvist behandlade då ingen rikedom utan fattigdom och svårigheter kommit dem till del. Religionsstriden blir så att säga ett verktyg sedan slöjan av okunnighet skingrats.

Då hamnar vi där vi alltid hamnar sedan teoretikerna experimenterat färdigt: Med att lappa och laga på den bestående ordningens grund!

Laglig pedofeli?

Jag menar på inget vis att man ska vara sträng i bestraffningen. Vad man måste göra är att försöka förstå varför vissa beteenden förekommer, exempelvis sådana som leder till sexuella övergrepp på barn.

Vi skulle väl alla vinna mycket på om en lång kedja av övergrepp brutes. Bestraffningen är väl just vad den säger sig vara, en bestraffning. Men hur ska individerna frigöras ifrån den cykel av övergrepp som kan ha skett ifrån generation till generation.

Under antiken fanns det tydligen en mer tillåtande och öppen inställning. Detta alternativ leder måhända till mindre av problem då hyssjandet och lögnerna väl är viktiga faktorer i skadandet av barnet.

Det sägs att denna typ av brott är så vanlig. Den går inte att bestraffa bort. Kanske vi då får leva med att denna typ av brottslighet finns, precis som vi får leva med att snatteri förekommer, trots att vi inte önskar det.

Det jag vänder mig emot är inte det alla vänder sig emot: övergrepp. Det jag vänder mig emot är att vissa övergrepp tycks tillåtna. Man utser vissa att bli utsatta för övergrepp för att man vill skada deras utveckling eller på annat sätt gagna intressen som inte är barnets utan ens egna. Att detta sker, inte offentligt, men på ett sådant sätt att man ej behöver frukta polis och åklagare.

Hur djup är rättsrötan egentligen?