Folk som är kritiska mot bankerna menar att bankerna orättvist tjänar pengar på att låna ut pengar som skapas vid utlåningstillfället. Dessa kritiker vill ha ett stopp på fractional reserve banking och vissa av dem accepterar inte heller ränta. Det är att tjäna pengar på pengar och därmed förkastligt.
Detta är en felsyn av ganska stora mått. De som äger bankerna är inga fattiglappar. Det är bolag som representerar stora förmögenheter eller privatpersoner som representerar lite mindre förmögenheter, dock fortfarande stora jämfört med ett vanligt hushålls tillgångar.
Om utlåningen upphör kommer de som äger bankerna att placera om sina medel, kanske till andra länder. Den som blir lidande på detta är låntagarna. De som kunnat vara låntagare men inte blev det.
När ett lån beviljas är det inte ur tomma intet pengarna skapas. Det är ett skuldförhållande som ligger bakom. Det är en låntagare som beviljats ett lån för att banken bedömt låntagaren kreditvärdig, dvs förmögen att betala tillbaka lånet. Dessa kreditpengar har en cykel, en livstid. De lånas ut. Mängden pengar expanderar. Men lånet betalas tillbaka och mängden pengar minskar. Nya lån beviljas. Expansion av penningmängden igen då en ny cykel inleds. Osv. Det fina är att för de flesta lånen ska någon form av säkerhet ställas. Kan du inte betala tillbaka kommer du att behöva ta av andra pengar än de som du tjänat eller skulle ha tjänar till följd av lånet om det gick som du tänkt. Du driver kanske en liten rörelse. Får du lånet kan du finansiera ett projekt, kanske att förnya maskinparken så att företaget kan producera mer och effektivare. Också energisnålare. Om ränta inte tillåts minskar penningmängden, relativt om ränta tillåts. Om fractional reserve banking inte tillåts minskar penningmängden relativt det tillstånd då fiatpengar tillåts. Banken får då inte skapa de där 20 % extra pengarna. Tvingas låna ut mindre. Måste höja priset. Det blir svårare finansiera projekt.
Vad har det här med religion att göra? Det relevanta tycks vara vad pengarna används till. Om en säljare medvetet säljer en billig produkt som inte går att använda så kan detta inte rättfärdigas av att priset varit lågt. Köper du en borrmaskin billigt kanske du är en stolt innehavare av en borrmaskin en tid. Du menar att borrmaskinen står för ett värde. Det att kunna nyttjas om den behövs. När du väl ska bruka borrmaskinen och den inte fungerar så vet du att du närde en falsk föreställning. Borrmaskinen hade inte något värde. Den var billig men det hade varit bättre för dig att spara pengarna och köpa en riktig när du sparat tillräckligt med pengar.
Detta fall har inte med ränta att göra men lär väl falla under normen att välja rätt mått och vikt om Koranen ska användas som ledstjärna.
Reflektionerna kring kreditskapande, att kreditpengarna är uppbundna till en ökning av varu- och tjänsteproduktionen, ger oss en fingervisning om att kreditsektorn inte bör behandlas så att den inte kan leda till finansiering av nya projekt med nya pengar!!! Ska vi omfördela vad vi redan har blir det svåra prioriteringar att göra som fördyrar produktionen eller omöjliggör den.
Det att man inte ska tjäna pengar på pengar kan vara ett omdöme fällt alltför tidigt och utan att se vad pengarna används till. Om en företagare tar ett lån eller har en löpande kredit är syftet att kunna hålla en önskad produktion. Företagaren vill inte omdisponera sina medel för att få pengar via en försäljning utan föredrar att låna. Visserligen mot ränta. Men räntan ska inte ses isolerad. Den balanseras av att företagaren kan utöka produktionen med lånet och uppvägs än mer av att företagaren inte behövt minska sina tillgångar genom försäljning.
En försäljning för att finansiera ett nytt projekt försvagar företagarens kapitalbas med följd att kreditvärdigheten sjunker. Lånet förstärker företagarens position. Kan det ses som förkastligt att ta ett lån mot ränta? Inte om vi har det här fallet för ögonen.
Lånet ska ses i samband med vad det finansierar. Om företaget kan producera mer på kortare tid och göra av med mindre energi kan styckpriset på de producerade varorna bli lägre än förut eller hålla en högre standard. Detta måste rättfärdiga räntan. Det är inte den ränta som avses med det teokratiska förbudet.
Om en bank köper ett hus och säljer det till dig i små portioner tar banken inte ränta. Men nog lär den ta betalt! Det vore konstigt annars.
Den relevanta likheten mellan att låna pengar till ett hus och amortera av å ena sidan och att köpa andelar av huset från en bank å den andra gör att man kan säga att det är samma sak fast uttryckt annorlunda. Äganderätten kan inskränkas av lag och avtal. Pantbrev satta som säkerhet för bolånet kan vi kalla för x, tillsammans med lånet förstås, och avbetalning utan ränta av ett hus som banken köpt för att du sedan gradvis ska köpa det portionsvis kallar vi y.
Vi ser likheten mellan x och y. Vi ser att ett objekt ska nyttjas som bostad och att du som boende ska få hjälp av banken för att finansiera köpet av din nya bostad. Detta kallar vi z. Nu ser vi att x=z och att y=z och följaktligen att x=y.
Vissa drar slutsatsen att båda ska förbjudas. Varför? Varför skulle Gud vilja försvåra finansiering av bostadsköp?
När det gäller spekulation som att ta ett lån för att köpa bostäder och sedan sälja paketet vidare för att göra vinst så är detta att förkasta om det inte är transparent. Men även en bank som inte tar ränta skulle kunna sälja hus som håller på att avbetalas portionsvis utan ränta. Får banken problem med ekonomin kanske den tvingas till det. Då kan vi inte klassa det som en spekulationsaffär.
Ser vi sufismen som islams inre sida (finns också i en form som transcenderar religionernas skal) kan vi kanske se socialliberalismen som kristendomens yttre sida. Den sociala liberalismen skiljer sig ifrån den klassiska liberalismen genom att den balanserar kapitalismens avigsidor med ett socialt skyddsnät. Vi ser här hur det att man betalar skatt som finansierar social verksamhet upphäver behovet av att ge zakat, speciellt som ekonomin fungerar bättre om det blir lättare att finansiera projekt. Det är sådana projekt som gör att dina föräldrar fått jobb.
Både kristna och muslimer bör se socialliberalismen som en kraft att hålla sig väl med då den möjliggör harmonisk samlevnad mellan troende av olika inriktning. Om någon inte kommit till tro, bör det inte få vara den individens privatsak? På det viset får religionen extra djup och principen att det inte får finnas tvång i trosfrågor efterlevs.
