Mitt sökande har lett mig allt närmare Baha'i. Att jag inte formellt går med beror inte på en rädsla att de inte vill ha mig utan på att Baha'u'llah skrivit så mycket att jag inte kan överblicka innehållet. Finns där något jag inte gillar? Kan inte uteslutas. Då är det bättre att stå utanför samfundsbildningen för att inta en friare ställning. Har man därtill sedan det första levnadsåret tillhört Svenska Kyrkan är det ett stort steg att inte bara byta kyrka utan också religion. Jag är dock inte kyrklig, tror helt enkelt inte att Gud bryr sig så mycket om man går i kyrkan eller inte. Det är förstås bra att möjligheten finns. Kyrkan betyder något fast man inte går dit regelbundet. Jag sympatiserar med mycket, inte minst med den katolska socialläran. Allt i livet får inte vara rå kapitalism. En human kapitalism är gagnelig för hela mänskligheten. Att ekonomerna räknar med informerade val som betydelsefulla indikerar att utbildning är viktig. Den är kanske inte företagsekonomiskt lönsam för utbildningsanstalten ifråga men den är det samhällsekonomiskt. Den gör människor produktivare och effektivare. Utbildning betyder också något för människan på fritiden. Utbildning lönar sig således både ur ett ekonomiskt och ur ett ekonomistiskt perspektiv.
Med mer utbildning förändras synen på religionen för många. En del svar religionerna gett upplevs inte längre lika övertygande. Jesus upplevs som en klok lärare, guide, coach. Men Gud som blivit människa, spikats på korset för att sedan uppstå för att döma en värld han en gång skapat innan han blev människa, nej, det scenariot övertygar inte längre många av de belästa. Det är inte så att de måste vända religionen ryggen. De vill bara veta fortsättningen på sagan.
Kommer inte Himmelriket, det som Jesus profeterade om? Vilka kriterier ska uppfyllas för att vi ska kunna säga att Messias kommit tillbaka? Har inte Baha'u'llah uppfyllt dem?
Det hävdas från vissa kristna att det inte märktes över hela världen att Baha'u'llah verkade på jorden. Det är för det första inte sant då flera statsledare adresserades i brev författade av Baha'u'llah, för det andra var det bara ett litet fåtal, jämfört med idag, av mänskligheten som på Jesu tid som märkte av Jesus och hans verk. Det spreds av apostlarna och deras medarbetare under en lång tid innan man kunde tala med större säkerhet om att Jesus var Messias.
Studerar man religionerna och det mönster de tecknar kan man då man konstaterar frukterna av Jesu mission knappast förneka att han var Messias. Han var en Messias av flera. Kung David var en annan. Baha'u'llah måste ses som en Messias efter Jesus, en som fört arbetet vidare.
Det borde vara möjligt att se Baha'u'llah och Baha'i som en esoterisk lära möjlig att förena med exoteriska religioner, kristendom och islam. Då kan man se Baha'i, kristendom med esoterisk Baha'i och islam med esoterisk Baha'i som ekvivalenta. De kan stå för samma trosföreställningar och försvara samma samhällsstruktur.
Vilket är bäst: att leva i ett sekulärt samhälle där var och en själv få välja religion eller att leva låt oss säga i ett liberalt muslimskt samhälle? Om det muslimska samhället accepterar andra religioner mot att de betalar en särskild skatt istället för att göra värplikt kan denna form ses som ekvivalent med den sekulära samhällsform som accepterar individens val.
Dock ligger det en fara i att inte ha valfriheten som högsta princip. Diskussioner om än det ena än det andra kan strypas just för att människor kanske inte vågar säga sin mening. I ett liberalt samhälle får alla säga sin mening och det finns en katalog av mänskliga rättigheter som skyddar samhällets invånare från övergrepp, både sådana begågna av andra människor och sådana begångna av staten. Det liberala samhället ger både kristna och muslimer rätten att propagera för sin tro och att granska andras trosföreställningar. Det bör givetvis ske på ett respektfullt sätt. Demokratin sätter samtalet högt. Dialogen. Debatten. Här lurar också faror bestående av populism. Vad är saklig kritik, berättigad att framföra, och vad är medvetna lögner och halvsanningar ämnade att kullkasta den bestående demokratiska ordningen?
Då religionerna stakar ut principer för hela samhället medan liberalismen inte påstås vara Guds ord känns det ibland frestande att se Adam Smith och John Stuart Mill som profeter med en uppgift från den Gud som vill förbättra världen, en uppgift att i samverkan med troende och andra som vill väl lära människor leva i ett samhälle som kan möjliggöra både materiell utveckling och andlig sådan.
