Sigmund Freuds modell av människans psyke är en fruktbar utgångspunkt för moralfilosofiska utblickar. Moraliska ställningstaganden görs ju av oss människor på ett sådant sätt att psyket är involverat. Detta psyke kan inte vara frikopplat från biologin då människokroppen är biologisk. Vad vi förnimmer med kroppen fysiskt, alltså taktilt, eller via uppfångade vågor bearbetade av hörsel- och synorganen får oss att reagera. Stimuli leder till respons.
När vi lever i samhället tar vi hela tiden emot intryck som processas. Jag kan inte se det som stridande mot en marknadsvänlig inställning att bejaka Samvetets eller Överjagets dom: "Ändra det sätt du lever på för du mår inte bra av det!"
Om denna dom tvingar Jaget till andra handlingar än vad Detet vill, så är det ett individuellt domslut. Vi som tror att rätten är lagd som ett frö inom människan, ett frö som vattnat av utbildning och uppfostran slår ut till en ansvarstagande människa, vi ser det som rimligt att vi består av olika delar som kan beskrivas så som Freud, Jung och andra gjorde det (vi ser likheter med yogavetenskapens begreppsbildning här fast applicerat på psyket och inte hela kroppen).
Nog måste vi beundra människor som säger nej till statusjakt och jäkt för att nöja sig med mindre materiella tillgångar, på det viset möjliggöra en personlig växt mot djupet i tillvaron! Vi ser att bakom Jaget/Egot finns Överjaget/Självet och djupare än så ett kollektivt undermedvetet. Ännu djupare inom oss: Gud!
Det är den alkemiska andliga reningsprocessens syfte att frigöra oss ifrån själviska begär, avund, elakhet, negativitet för att istället nå ödmjukhet, visdom, en kärleksfull inställning som transcenderar alla gränser för att nå tillvarons innersta där också ursprung och mål står att finna. Renas vi av sufins väg eller någon ekvivalent alkemiska reningsprocess väntar oss harmoni bortom jordelivet. Vi har gjort oss av med det "brus" som skulle stört vårt uppgående i det Enas innersta energifält. Istället för en ljuv dröm efter den jordiska döden får vi då en mardröm, ett helvete vår egen obstinata egenkärlek producerat. Då väntar ett reningsbad innan uppgåendet i Gud. Vi behöver religionernas texter för att få fattbara bilder över detta som vi blott via mystiska upplevelser och logiska slutledningar kan få en uppfattning om utöver de aningar den inplanterade rätten inom oss skapar och som blir starkare och starkare ju mer vi vattnar det med visdomens underbara vatten.
Vi kan behöva gå från rikedom till lite sparsammare ekonomiska förhållanden för att lära oss att livet inte bara handlar om den egna karriären eller det egna huset. Vi behöver vidga våra vyer.
Men det handlar inte om att motsätta sig företagande! Som om nu företagare vore en enhetlig grupp och företagande en enkelt definierbar verksamhetsform!
Vi har att vandra visdomens väg. Vissa hoppar av ekorrhjulet tidigt, andra senare. Men ekorrhjulet snurrar vidare. Det är en del av den mänskliga naturen att ekorrhjulet snurrar vidare.
Att A vill hoppa av ekorrhjulet och kanske sluta göra affärer för att leva ett mer meningsfullt liv, är inget vi bör förfasa oss över. Är man den minsta smula anhängare av rätten att göra egna val bör man respektera A:s val. Du är en annan individ och bör göra andra val, egna val.
Det att vissa inte gillar egoism och spekulation när det får för allvarliga former, då hus och banker placeras på brädet för att göra en kortsiktig vinst istället för att bygga långsiktigt i realekonomin, detta måste inte få bokförläggare exempelvis att motsätta sig ståndpunkten. De är företagare och bör vara stolta över sina produkter. De kan säga: "Tanken bakom vårt företagande är att upplysa och förnöja människor. Då kommer deras val på marknaden att bli mer informerade." (De har därtill publicerat direkt marknadsfientlig litteratur som uppmanat till våld mot samhällsorgan.)
Om några skulle sluta vara företagare så får andra större marknadsandelar. Vem är emot företagande? Vi kan inte klara oss utan företag och företagare. Många verksamhetsformer är vad jag kallat" beroende företag" i ett annat inlägg. Dessa är också viktiga. Den kommunala simhallens företagsekonomiska resultat kan vara negativt men det samhällsekonomiska resultatet positivt så att det finns skäl att driva simhallen vidare. Folk får motion, bättre kondition och kan göra något som inte gör allt för stora hål i plånboken. Då blir de bättre på arbetsplatsen och orkar sortera hushållssoporna.
Vi kan komma till slutsatsen att riktiga marknadsvänner bör bejaka att en kommunal simhall kan finnas och att allt inte prissättes på samma sätt som gurkor och tomater. Den riktige marknadsvännen accepterar och högaktar individer som inte längre vill arbeta för att tjäna mycket pengar utan väljer annat som de tycker ger dem mer av andra värden än ekonomiska. Detta är ekonomism och utilitarism.
Även om du själv hoppat av en verksamhet som företagare menar du inte att alla andra också ska göra det. Bara för att du värnar om vården och vill att pengar ska gå dit istället för att växlas till godis och snask måste du inte vara emot den beundransvärda och ädla gärning den gör som producerar goda chokladpraliner och chokladkakor som forskningen visat höjer vår intelligens.
