Delade banker?

De krav som framförts om att dela bankerna ter sig lite anmärkningsvärda om man betänker att det väl knappast går att förbjuda en bank av typen A att äga en bank av typen B. Detta visar att det viktiga torde vara en klar redovisning. Det är väl också ett av affärsredovisningens viktigaste uppgifter att visa ett företags ställning och resultat så klart att det går att analysera vari eventuella problem består och hur man bör, eventuellt, strukturera om sig inför framtiden, antingen organisationellt eller operationellt.

Det tycks därför naturligt att underkänna kravet på att dela banker. Så långt bör nog inte statens makt sträcka sig att den bestämmer över hur privata aktörer ska organisera sig. Tal som att "Nej, det är inte okej att ni agerar som ni gör om ni juridiskt utgör en organisation utåt, men det blir okej om ni skapar två" ter sig som ett meningslöst spel för galleriet.

Bankerna vet att om de inte sköter sig kan det hända att staten tar över. Det finns också hela tiden alternativ till dem som lurar bakom hörnet. Hur kommer handeln att utveckla sin pengahantering i framtiden? Kommer man att utveckla mer och mer av de bankfunktioner som redan börjat utvecklas till egna banker på sina håll? Tänk på IKEA-bank och ICA-bank.

Bankskeptikerna tycks oroa sig i onödan.

Ingen bank kommer att vinna på överskuldsättning. Att bolånen inte betalas av och att de blir så stora som de blir är i huvudsak något bankerna inte rår för. Det är andra som fattar beslut om byggande av bostäder. Låt vara att banker kanske deläger dessa men de beslut som fattas i dessa styrelserum baseras inte på bankernas vilja att ha höga lån utan på att det är dyrt att bygga.

Ekonomisk återhämtningsförmåga

Det torde inte vara möjligt att skapa ett ekonomiskt system sådant att ekonomisk tillbakagång inte kan uppstå. Verkligheten är inte möjlig att förutse. Katastrofer av mångahanda slag kan anstränga ekonomin och få luften att gå ur branscher så att bubbelbildning uppstår, med följande sprickbildning, trots att inget gjorts för att först trissa upp siffrorna.

Visst vore det bra att kunna låna pengar utan ränta. Jag har absolut ingenting att invända mot räntefria lånealternativ. Men dessa alternativ måste slåss på en marknad, erbjudas av aktörer som konkurrerar med ärliga medel om kunderna. Det vore inte bra, tror jag, att förbjuda ränta. Hur ska en ekonomisk återhämtning kunna ske förutan att pengar "skapas ur luft" och att aktörer som inte vill ingå i lösningar utan ränta får lov att göra detta. De måste själva få göra detta val. Som jag påpekat i andra inlägg kan ett absolut ränteförbud inte vara meningen med ränteförbud i heliga texter. Då skulle man också tolka Khidrs dödande av en pojke som ett bokstavligt mord, när sanningen är en annan: Berättelsen är laddad med betydelse, där sådant som att "se med höger öga" betyder en sak som inte är detsamma som att "se med vänster öga". Ska inte dessa ord tolkas bokstavligt måste man kunna anse att en låg ränta är acceptabel, att den inte utgör ränta i religiös mening. Speciellt om ett lån med låg ränta taget av en köpman kan betyda större utbud och lägre pris för kunderna. Att köpmannen tagit ett lån med priset låg ränta ger mycket för många. De får ett större utbud och ett lägre pris. Behovet av allmosor kommer att minska. Alltså om en liten ränta medför att behovet av sakat minskar borde det inte ses som riba att ta eller betala en ränta som är låg eller på annat sätt anses skälig, dvs inte som ocker. (Detta argument gäller muslimer. Inom islam är riba ränta och sakat är en skatt för att hjälpa fattiga som muslimer är skyldiga att betala. Vi noterar att det är sunda, friska grundsatser islam här vilar på, precis som kristendomen som ju numera tillåter ränta, tror jag, efter de argumentationslinjer jag presenterat ovan, eller liknande.)

Om många företag gått omkull och säkerheter tagits i anspråk (med följd att många fått lämna sina hem då deras villor sålts för skulders betalande), uppstår ett problem om pengar inte får skapas av bankerna medelst kreditgivning. Detta pengaskapande kan bli större om ränta får tagas. Utan nyskapande av pengar blir det fråga om att anstränga den existerande penningmängden. Men då det råder kris i ekonomin är det inte lätt att få tag på pengar. Varför, frågar man sig, ska företag som får inkomster i morgon, till fullo betalas idag? Inser man inte värdet av avbetalning? Av att kunna nyttja det som ger inkomster innan pengarna flyter in?

Folk som inte tänker på detta vet inte vad de äventyrar.

Är de inte nöjda med bankerna är det desto viktigare att tillåta alternativ. Förslag som framförts om att kommuner kunde gå samman för att bilda banker är en idé som kan vara värd att prova. Men först om det verkligen behövs en sådan förändring, ty nya banker skulle med nödvändighet ta marknadsandelar av de gamla. Det är inte säkert att kreditväsendet mår bra av att den offentliga sektorn aggressivt går in här för att ändra på styrkeförhållandet istället för att låta olika typer av långivare slåss om kundernas gunst. Det borde, tycker man, vara det bästa, då det möjliggör den lugnaste samhällsutvecklingen.

För att klara tillbakagångar i ekonomin är det viktigt att folk inte känner att samhället bara är till för de bättre bemedlade. Även om man inte har råd att hålla sig med en dyr sportbil, eller inte vill göra det då man saknar körkort, ja, även då borde samhället vara till för en. Att underrättelsetjänsten håller lite koll på oss, det får vi alla finna oss i, för rikets - och vår egen - säkerhet, men att grupper ska övervaka varandra, lägga sig i andras liv, beskära deras möjlighet att leva ett fritt liv genom att försöka bli ställföreträdande hjärnor åt dem, det är förkastligt. Den gamla kunskapen som traderats sedan antiken om hur man kan influera andra människors tänkande bör inte få bli ett gift som sprider sig i samhällskroppen, ty då kommer blott galenskap bli resultatet.

Dynamik och flexibilitet

Bankfienderna som organiserat sig i flera nätverk på Facebook, och säkert också på andra håll, tycks vara en kampglad grupp som inte räds att de har, som de påstår, åtta riksdagspartier emot sig. Tydligen menar också V och SD att en centralbank behövs. Bankfienderna är inom sig splittrade i en vänstergrupp, om vi kallar den så, som vill att en statlig bank ska ha monopol på skapandet av krediter medan riksdagen tar över penningpolitiken, och i en högergrupp, eller libertarian sådan, som vill att privata banker också ska få skapa valutor, men att staten inte ska lägga sig i med insättningsgarantier och dylikt.

Man gör reflektionen att bankerna utökar penningmängden. Denna sägs bli allt mer accelererande. Man förväntar en krasch som ska krympa penningmängden.

Detta är naturliga saker. Både att penningmängden ökar vid utlåningen och att den minskar vid en krasch. Hur skulle det kunna vara annorlunda? Även om bankerna bara får låna ut insatt kapital kommer en utlåning att medföra att mer kapital finns tillgängligt för konsumtion än innan utlåningen. Då var beloppet sparat.

En tankegång bakom att ge ränta på insatt kapital var att locka folk att spara så att de som hade ett litet överskott gjorde detta medan de som hade underskott kunde låna detta belopp. Vi ser vilken viktig roll bankerna i synnerhet och kreditväsendet i allmänhet spelar för vår ekonomi!

Vid en krasch kommer mindre kapital att lånas ut. En större försiktighet kommer att råda. Säkerheter kommer att tas i anspråk med följd att folk får lämna hus och hem. Men både uppgång och nedgång har visat sig ha sina positiva sidor! Det måste få vara tillåtet för företag att kursa. Det går inte att cementera en ständig ekonomisk tillväxt. Försöker man det lär man ackumulera en ekonomisk nedgång och skjuta den framför sig.
Det ekonomiska systemet i synnerhet och samhället i allmänhet bör ha både en beredskap för tillbakagång och för nolltillväxt. Nolltillväxten är en genomsnittsterm. Det är viktigt att det som på ett humanitärt och ekologiskt sätt kan växa också får lov att göra detta. Alla företag som är verksamma inom sådant som leder till miljöproblem bör inte hållas under armarna. Vissa bör få lov att gå omkull. Det viktiga är att människor ges stöd och framtidstro, inte att enskilda företag till varje pris räddas.

Här kan man lite sympatisera med bankfiendernas kritik av banker som får göra vinster då det går bra men ska ha statligt stöd då det går dåligt. Det viktiga är att stödja kreditmarknaden i stort så att den fortsatt kan fullgöra sina viktiga uppgifter, inte att ge stöd till aktörer som misskött sig genom att ta alltför stora risker eller helt enkelt genom att vara inkompetenta. Allt är relativt (viktigt att påpeka).

För fattiga människor inte minst i fattiga EU-länder kan islamic banking te sig som ett alternativ. Det har undersökningar visat (sök på Facebook på "islamic banking" eller "islamic finance" och studera vad grupperna för fram för att få verifiering av det sagda). Det finns grupper som inte klarar höga räntekostnader och som därför inte kan bära någon risk ensamma. De kan stödjas av mikrolån från islamska banker. Denna modell med mikrolån utan ränta men med en speciell avgift kan, åtminstone enligt undersökningen, ge tillväxt till en grupp som annars riskerar att cementeras fast i fattigdom, då de inte kan företa sig något utan kapital och då de traditionella bankerna inte lånar dem något då de inte anses kreditvärdiga.

Alla ägg kan inte placeras i en korg. Det är viktigt att tillåta en mångfald av olika aktörer för att samhället ska kunna ta tillvara på den dynamik som finns i olika delar av samhället.

Bolagsskattens utformning

Det framförs klagomål ifrån asiatiska länder, säkert från andra håll också, att bolag som har produktion i ett asiatiskt land men försäljning i Europa betalar bolagsskatten i Europa, där huvudkontoret är.

Ska ett bolag som har verksamhet över hela världen bara betala bolagsskatt i ett land? Detta framstår som riktigt orättvist om bolagsskatten är hög.

Kanske borde bolagsskatten fördelas så att en del betalas där produktionen sker och en annan där försäljningen sker. Det bör röra sig om skäliga summor, då allt annat ändå bara innebär att man försöker kringgå skatten.

Visst kan det ses som angelägnare att lönerna höjes, men en bolagsskatt skulle kunna användas för att förbättra kommunikationerna. En sådan förbättring skulle kanske av många arbetare, och andra anställda, i produktionsföretaget betraktas som värdefullare än en löneökning, åtminstone om denna är måttlig.

Robotekonomi?

Robotarna har fått allt större betydelse för ekonomin. Men det förhållandet att de kan köpa och sälja aktier på mycket kort tid väcker farhågor. Vi vet sedan tidigare att många aktörer sneglar på andra innan de investerar, dvs de gör inte egna genomtänkta analyser utan förlitar sig på andra och "vad som tycks vara bra".

En sådan slags magkänsla kan väl fungera bra många gånger, men om det nu är så att catch-the-tail-mentaliteten är förhärskande undrar man i sitt stilla sinne om ett samhälle som månar om ansvarstagande och stabilitet verkligen ska acceptera att en aktör köper aktier vid tidpunkten t1 för att sälja dem vid t2, då avståndet i tiden mellan t1 och t2 är under en minut, kanske närmare sekunden. Är det möjligt att köpa ett värdepapper för att sedan sälja det vidare under samma minut och ändå under den tiden ha gjort en genomtänkt analys? Borde inte regelverket vara sådant att det stimulerar ansvarstagande och stabilitet? Kommer inte dessa robotar att orsaka större svallvågor på det finansiella havet?

Norrmännen ska visst ha infört en skatt på dessa robotar, eller generellt, tror jag, på snabb omsättning. Köper man för att sälja genast är man ute i ett uppenbart spekulativt syfte. Det är detta beteende som leder till instabilitet och bubbelbildning. Det är detta oansvariga agerande som förleder de okunniga i svansen, de som "följer John", att göra val som de senare kommer att förlora på, då de inte har kunskaper eller lust att göra den analys som kan få dem att flytta pengarna, om möjligt, i tid. De kunniga kan säkert, om de följer utvecklingen noga, omdisponera sina medel. Därför tycks det mig berättigat med en skatt för att minska attraktionen i ett uppenbart spekulativt handlande.

Vill man agera på det sättet bör man istället besöka casinot.

Hjärnans versus hjärtats intelligens

Det säger sig själv att hela samhället kan gagnas av att människor som har en viss fallenhet får förkovra sig inom dessa områden, förränta sitt humankapital, helt enkelt, för att nu välja ett ekonomistiskt uttryckssätt (jfr mitt tidigare inlägg om egoistisk versus moralisk ekonomism).

Vi kan alltså alla gagnas av att begåvade människor utbildar sig. Det är dock viktigt att notera den tidigare meningens språkliga utformning: "Vi kan"! Ordet "kan" anger att det inte finns en naturlag som säger att vi kommer att gagnas av detta förhållande.

Förr i tiden höjdes folk upp av kungen som gav dem utmärkelser. Detta monarkiska synsätt kanske framstår som elitistiskt. Dock ska vi lägga märke till att monarken höjde upp andra, belönade dem, gav dem utmärkelser. Detta inte bara för att belöna en enskild person för dennes gärningar utan också med baktanken att detta skulle stimulera andra i deras ansträngningar.

Idag ser vi lite andra tendenser. Vi ser hur folk upphöjer sig själva. Jag har hört en person säga att "inom frimureriet adlar vi oss själva". Då detta var sagt av en som var med i Lions och vad jag vet, inte i frimurarsamfälligheten, får påståendet tas med en nypa salt, men det visar ändå tendensen att en liten grupp "adlar" sig själva. De stänger andra ute och bildar en elitistisk klick innanför de uppförda murarna.

På Internet, Facebook, har jag sett gruppen "The Triple Nine Society". Det är en grupp som, om jag med min ytterst begränsade begåvning förstått saken rätt, vänder sig till den allra intelligentaste gruppen människor.

Anledningen att jag stötte på att denna öppna grupp av självadlade människor finns är att en av dess medlemmar debatterat, med ganska stor skicklighet, penningpolitiska spörsmål med en rad bankskeptiker (eller "bankhatare") och klarat sig bra med tanke på att det är många som gett sig på honom med korta ettriga inlägg, måhända tänkta att få den superintelligente att påstå något han inte har belägg för. En rad vaga abstrakta termer som ges skenet av att vara vetenskapliga kastas emot honom, uppblandat med väldigt tekniska termer rörande bankernas interna kreditöverföringar, något man numera måste ha noga koll på för att diskutera med bankfienderna (som först ser ut att vara lite vänster, men sen visar sig vara mycket vänster och jo, där finns EAP, SD och nassesympatisörer också, visar det sig; man vänder sig mot "nazikonzionister", vilka tydligen utgör det etablerade västerlandet, Israel, Oljeländerna och judarna, naturligtvis). Utsatt för ett sådant bombardemang är det lätt att  påstå något som inte är så välbetänkt. När detta väl händer kommer den attackerande hjorden att ta fasta på just detta, ty då först har man något att komma med: andras svagheter!

Medlemmen av "The Triple Nine Society" påstås av vissa vara en skapelse som inte finns i verkligheten utan en som "dyker upp i olika skepnader". Han kallas "troll" av sådana som bättre meriterat sig för det epitetet. Så länge systemet består, hävdas det, kommer den här "systemvännen" att dyka upp om och om igen i olika skepnader, hävdar bankfiender och avslöjar därmed sitt syfte att avskaffa det ekonomiska systemet!

Det jag reagerade emot (och som KAN peka på att det rör sig om en nätfigur med syfte att få oss att vända oss emot ståndpunkten för att sedan, är det tänkt, gå över till den bankfientliga, antikapitalistiska och antijudiska inriktningen) var den superintelligentes påstående att han, som svar på en fråga, var libertarian "som alla andra i triple nine society".

Jaha, tänker man, det är så det har gått! Man höjer upp sig själva och vänder samhället ryggen. Är det så vi ska tolka libertarianen att alla valutor duger, att inga centralbanker ska finnas (men räntan är ändå för låg), att allt som görs för att manifestera hjärtats intelligens är en styggelse?

För en stund kom jag att sakna monarkens makt. Den makt som höjde upp vetenskap och konst och gav människor en riktning framåt. Personer som erkände att den som belönades var en begåvning, medan de själva kanske inte var det.

Ska vi se det som något eftersträvansvärt att räntorna ska stiga så att det bara är de rika som kan låna? Är det okej att människor tar i arv miljoner, ja miljarder och att man sedan som en högt aktad invånare handlar på börsen och gör pengar då man har pengar, medan blott förakt och ryggslut vändes de fattiga, de som bor i bostäder som förfaller och som inte får studiero i sina trångbodda lägenheter?

Friheten, valfriheten, ska väl vara till för hela folkets skull, inte bara för de som ärvt sina förmögenheter.

Har du ärvt en massa pengar kan du naturligtvis skänka bort dessa, men det är inget vi begär. Det är uttrycket för det ädla som ligger långt över den ribba som läggs som norm för handlandet. Ej heller är förmögenhetsskatter och arvsskatter något att förlita sig på, hur gärna man än sympatiserar med tanken att de rika ska hjälpa till för att göra det bättre för andra.

Vi hoppas istället att kapitalet arbetar ansvarsfullt i näringslivet. Schackrandet undan arvs- och förmögenhetsskatt gynnar bara de fria konsulterna, skatteplanerarna. Rörelserna bör kunna drivas vidare oavsett dödsfall, ty arv och gåva ger inte inkomster för den som ämnar driva rörelsen vidare. Vi bör inte stimulera folk, mer än vad som redan skett, att sälja sina företag. Då kommer ägandet i onödigt stor utsträckning att hamna i utländska händer, istället för att svenska företag är kvar på spelplanen och skaffar sig kapital genom allianser av olika slag, ibland köper upp, ibland blir uppköpta. Men inte en ensidig utförsäljning.

De superintelligenta borde tas i anspråk för hela samhällets skull. Det kan inte vara den rätta melodin att de ska höja upp sig själva för att de fått bra på något test utan istället att man här borde utnyttja deras hjärnkapacitet för att lösa framtidsproblem. Att handla på börsen i alla ära, men det finns andra saker som också pockar på uppmärksamhet.

Sufins lärdom att man ska ta ner sig själv uppmärksammas inte av de som antingen av ungdomlig obetänksamhet skryter med den egna förträffligheten eller så har ett förhårdnat hjärta att de inte kan se värdet i ett bultande hjärta.

Moralisk versus egoistisk ekonomism

Med "ekonomism" kan man mena flera saker. Enligt ett visst bruk av ordet står ekonomism för ett tänkande där allt handlar om pengar. Detta är vad man kan kalla "egoistisk ekonomism". Denna framstår inte som speciellt trevlig. Åtminstone inte för oss som saknar kapital för att bli lycklig med ett sådant synsätt.

Här har vi ett slags verifierande av lyckofilosofin: Vi strävar efter att bli lyckliga och kan vi inte bli det genom att bara tänka på pengar tenderar vi att förkasta ett sådant synsätt. Den som har gott om pengar och ett ekonomistiskt synssätt av detta egoistiska snitt lär förr eller senare, åtminstone senare, revidera denna uppfattning. Jag har inte stött på en äldre människa som gett uttryck för denna åskådning. Den tenderar vara något för den kraftfulla ungdomen och överges då livserfarenheter har vidgat den moraliske agentens vyer.

Med "moralisk ekonomism" förstår vi tänkandet att välja det alternativ av flera möjliga handlingsalternativ som ger störst överskott av värden. Men det behöver inte vara ekonomiska värden det rör sig om. Du kan alltså spara i JAK-medlemsbanken utan att få ränta och ändå mena att det är detta alternativ som ger störst värdeöverskott av de alternativ du vägt mot varandra. Det är åtminstone SOM OM du vägt dem mot varandra. Det blir så om man rekonstruerar ditt tänkande.

Den som inte gillar ränta kan mena att hon bidrar till ett räntefritt lånande genom att spara räntefritt. Detta skapar värden för spararen, låt vara att beloppet kanske låses för flera år. Allt handlar inte om pengar, inte om man har detta synsätt, och vill man spara så här måste det ses som helt okej.

Andra kan mena att ett annat sparande skapar ekonomiska värden man kan använda för något gott ändamål. Kanske för att planera träd. Den här personen ogillar inte räntor, inte om de värderas som ett skäligt pris för krediten. Han uppskattar friheten ett lån mot ränta ger. Och de kronor som ett sparande mot ränta ger.

Ska man vinstmaximera är det en klok sak att göra den moraliska ekonomismen till sitt synsätt. Då det är ett flexibelt synsätt som inkluderar andra värden än ekonomiska möjliggör åskådningen ett andligt, personligt växande som den egoistiska ekonomismen knappast möjliggör.