Filosofiska modeller får lätt något konstruerat över sig. Tanken är att vi ska förstå något om verkligheten vi tidigare inte förstått. Vi ska anta än det ena än det andra. Som att vi föds fria med rättigheter. Är friheten medfödd? Är inte sanningen snarare att vi anser att individer bör få ha ett mått av frihet och därför konstrueras tankemodeller av olika slag. Var finns det nyfödda barnets rättigheter? Det är helt i händerna på föräldrar och anda vuxna.
Vad vi tycks kunna säga är att en individ inte bör kunna behandlas hur som helst. Att det är moraliskt ett brott att exempelvis inte ge barn mat. Då bör det också vara ett juridiskt brott att inte ge barn mat, dvs något ska kunna hända någon som inte tar sitt ansvar att föda barn som hungrar.
Utan ett moraliskt tänkande hade vi inte haft det juridiska. Rättsnormerna gör det i vissa fall klart vilka om ska se till att barn får mat. Likväl finns det svältande barn i världen.
Vi föds inte till frihet. Vi föds till ofrihet. Vi ska lära av andra, lyda andra. Individens roll i gruppens och de olika gruppernas förhållande till varandra har inte blivit föremål för filosofiskt modellbyggade. Det är från ett beroende till ett oberoende tillstånd vi bör vandra för att frihetsaspekten på ett realistiskt sätt ska kunna beskrivas. Det är från ett underordnat till ett likställt tillstånd vi bör gå för att jämlikhetsaspekten på ett riktigt sätt ska ha uppmärksammats. Vi har alltså att beakta den historiska aspekten, tids- och rumskoordinata, för att vår analys inte ska upplevas som en verklighetsfrånvänd konstruktion.
