Hans Kelsens Grundnorm innebär att vi följer ett imperativ som säger åt oss att lagar och förordningar är gällande, dvs ska följas. Lär vi oss att en viss norm är en lag eller en förordning eller hemmahörande i något som kallas "folkrätt", ja, då vet vi att den normen ska följas. Åtminstone enligt Kelsen.
Men om vi behöver en norm, Grundnormen, för att följa andra normer (positiv rätt: 1. folkrätt, 2. nationella lagar och förordningar och 3. avtal) har vi bara skjutit frågan om varför vi ska följa normerna ifrån oss.
Lär vi oss att vi måste följa lagar för att Grundnormen säger det, kan vi alltid fråga varför vi ska följa Grundnormen. Denna Grundnorm tycks gällande för att något händer oss om vi inte följer lagarna. Rättsväsendets insatser med polis och domstol får Grundnormen att te sig gällande!!!
Framstår det inte som klart att Grundnormen måste vara naturrättslig till sin karaktär för att inte te sig både som en ren fiktion och som ett tankefel då den får sin giltighet av att normer på en lägre nivå upprätthålls? Skalar vi bort naturrätten finns inget "nivåadekvat" stöd för Grundnormen.
Det att en sak är juridiskt reglerad implicerar att normen inte får stadga vad som helst. Detta innebär att den måste följa naturrätten. H L Hart påtalade att det fanns en naturrättslig kärna. Det som rättfärdigade den rättspositivistiska ansatsen var inte påståenden om Grundnormen utan existensen av föreställningar som inte kan räknas till den naturrättsliga kärnan och som naturligtvis vuxit fram då Lagstiftaren inte utfärdat tidsadekvata lagar. Rättspositivismen skapade ökad stringens i det rättsliga tänkandet. Också samhällsanpassade lagar formulerades så att allt mer av rätten blev nedtecknad, kodifierad.
Vi kan inte följa en lag som leder till godtyckligt fördelande av smärta. För att ta ett exempel av det klarare slaget. Vi kan inte föreställa oss existensen av en polis som godtyckligt piskar folk utan anledning som ett inslag i en rättsordning. Detta för att ett sådant handlande är omoraliskt. Det strider mot naturrätten. Inte heller den teokratiska rättens källor - de heliga texterna (som vägleder individer) - accepterar den godtyckliga bestraffningen. Det juridiska tänkandet genomsyrar inte ett samhälle som accepterar denna godtycklighet.
Vi ser att en icke naturrättslig Grundnorm helt enkelt är icke existerande! Det finns inte någon norm som kan tvinga oss att följa lagar som stödjer ett brott mot rättens krav på förutsebarhet. Där finns bara polisens piska som då gjort sig till ett stort brott mot rätten.
