Den som vaknar upp och finner att någon annan detaljstyrt ens liv, hur skulle en sådan person reagera? Skulle hen utbrista "Det var ju en intressant erfarenhet!" och sedan bara leva vidare som om ingenting hänt? Skulle man anta en extremt liberal hållning och mena att individens rätt till egna val var av grundläggande betydelse, något okränkbart? Eller kanske mena att andra också bör detaljstyras."Det var ju inte så farligt!" Kanske skulle vi försöka förstå "fienden" och se goda skäl bakom styrandet av speciellt unga människor. "Hur skulle det se ut om vi alla fick tycka vad vi ville och göra egna val!? Funkar inte!"
Gör vi ett sådant tankeexperient skulle vi nog först önska oss maximal frihet. Sedan kanske vi skulle förstå hur försiktiga stater måste vara. Vi kan inte säga att Kina handlar fel som inte inför parlamentarisk demokrati. De vill värna sin marknad precis som vi vill värna vår (och det kan leda till konflikter innan vi ser hur de hänger ihop och bildar en större marknad). Hur det sker, vad vet vi vanliga om det? Att individen ska ha okränkbara rättigheter sägs ofta, men det tycks vara en fiktion som upphöjts till sanning, en aldrig verklig sanning. Vi föds ju in i familjer där det hela tiden finns krafter som menar att individen ska underordna sig en större storhet: familjen.
En sak har tankeexperimentet lärt mig: att avstå den egna viljan för att istället göra Guds vilja till min. Det är i den teokratiska rättens källor man söker Guds vilja. Och i sitt eget inre. Mer om det vid annat tillfälle.
Också science fiction-författarnas vision kommer i mina tankar på grund av tankeexperimentet: Teknik och biologi kommer att kombineras då vi sprids i rymden. Där kommer talet om de egna valens betydelse att framstå som en fin önskan eller som något så verklighetsfrämmande att man skrattar gott åt "tramset".
