I dessa studenttider vill nog många lite äldre utbrista: "Låt ungdomen drömma!" Jag känner mig dock tvingad att skriva något som rör min egen ungdoms drömmar: om en rättvis värld. Det för att jag av lite äldre inte fick ha mina drömmar i fred. Det var främst socialister som av någon anledning visste mycket om vad jag yttrat i skrift och muntligen. Att allt inte var helt genomtänkt säger sig självt. Säger man något under en debatt som fick ersätta en närmast obefintlig undervisning i samhällskunskap var man inte förberedd så som man borde vara om man ska tvingas stå för vad man säger.
Att vara för marknadsekonomi är inte något som står i motsatsställning till att vara för rättvisa. Själv menade jag att marknadskrafternas arbete var nödvändigt för att skapa välstånd, ett välstånd som är välfärdens grund. Staten kan spela en roll genom att dels ge medborgarna en grundtrygghet, dels underlätta för marknadskrafterna genom att förbinda olika marknadssegment. Vad staten förr gjorde genom att bygga järnvägar som knöt orter samman och därmed utvidgade marknaden för många företag kan staten göra idag genom att stödja utbyggnaden av internet så att hela landet täcks. Då blir företagens marknader större precis som individernas frihet blir större i och med att deras välmängd ökar.
Rättvisa utan socialism kan vi teoretiskt motivera genom att kapitalismen kombineras med den katolska socialläran. Så här står det i Katolska Kyrkans Katekes, artikel 2424 (första halvan): "En teori som gör vinsten till den ekonomiska aktiviteten exklusiva styrmedel och yttersta mål kan moraliskt inte godtas. Otyglad lust efter pengar undgår inte att få helt felaktiga verkningar. Den är en av orsakerna till de talrika konflikter som stör samhällsordningen." Jag instämmer i detta. Gärna stora vinster på det vi verkligen behöver, lite mindre på det vi inte behöver.
