I medierna har man i veckan kunnat höra att de stora förlagen vill ha ett större statligt litteraturstöd. Detta av omtanka om den s k smala litteraturen.
Man tar sig för pannan! Betänk bara vad det förslaget innebär: att staten ska ge statliga stöd åt stora kommersiella bokförlag för att dessa ska ge ut smal litteratur.
Det är ju närmast ett vansinnesförslag!
För det första är det mindre bokförlag som står för utgivningen av den s k smala litteraturen. Poesi ger exempelvis de stora förlagen ut när det inte längre rör debutanter utan blivit poeter som etablerats i folks medvetande. Säkra kort med andra ord.
För det andra tjänar de stora bokförlagen pengar på att ge ut bestsellers. Vilket manuskript blir en bästsäljare?
Beror inte det på utbud och efterfrågan i samverkan? Med andra ord: Det är vad folk vill läsa och vad bokförlagen marknadsför stort som bestämmer vad som säljer. Bokförlagen skulle kunnat agera annorlunda.
Menar de att staten ska stödja dem för att de ska ge ut smal litteratur är det som att säga att det folk köper är fel sorts litteratur. Att det som de stora satsar på inte är rätt sorts litteratur, men "omständigheterna tvingar oss till det". Nej, ni har ett fritt val och vi ska respektera de val ni gör!
Är det några som ska ha statliga stöd för utgivning av smal litteratur så är det de förlag som står för utgivningen. De mindre förlagen. Det kan inte vara rätt att de stora satsar på de säkra korten (ur krass ekonomisk synvinkel), men sedan vill använda dessa vinster till annat än att ge ut böcker av mindre säljbart slag. Då ska staten, dvs skattebetalarna, komma in och stå för fiolerna.
Om en bok inte publiceras har vi idag den fina möjligheten att publicera på nätet. Om du bakar en kaka och ingen köper den måste du skänka bort den eller fundera över vad du ska ägna din tid åt i framtiden.
