Det är ett faktum vi inte kan förneka att en invandrare betyder importerad språklig kompetens. Om en arabisktalande ifrån Irak flyttar till Sverige tillförs Sverige dennes kunskaper i arabiska, det egna hemspråket. Vad invandraren har att göra är naturligtvis att lära sig svenska. För barnen blir väl detta inga större problem, men likväl bör deras specifika situation uppmärksammas och skolor som vänder sig till just dem få blomma upp här och var.
Fler kommer att kunna översätta språk ju fler tvåspråkiga det finns. För ungdomar födda i Sverige men med utländska föräldrar måste det vara nedtryckande att gå i en skola som så tydligt är avpassad efter den etniske svenskens behov. Denne sistnämnde ska dock inte behöva bli lidande av att det finns grupper med andra behov än vad denne själv har. Den tvåspråkiga kompetensen har väl inte den etniske svensken, men bör då kunna förkovra sig efter eget gottfinnande utan att få sämre undervisning för det.
Det är inte etniska svenskar som bör få en sämre undervisning. Det är tvåspråkiga invandrarungdomar som bör få en bättre. En friare skola med mer av egna val bör bli verklig, en skola där den som har arabiska föräldrar, för att ta ett exempel, bör få gå kurser i arabiska och få en svenskundervisning som är avpassad efter den tvåspråkiges situation.
Om inte undervisningen i svenska avpassas efter den tvåspråkige invandrarungdomens behov kommer denne att lyckas sämre än om en avpassning sker. Denna anpassning efter individen borde vara självklar. På samma sätt bör den etniske svensk som väljer att läsa arabiska som främmande språk inte läsa samma kurs som den invandrarungdom som har arabiska föräldrar!
Får elverna välja någon hantverkskurs också kommer nog intresset av skolan att öka. Skolan bör vara till för eleverna, inte tvärtom.
Ah, vad jag nu som lite äldre minns hur det blå budskapet en gång, för nu många år sedan, slog an gnistor i mitt inre! Att individerna själva skulle få makt över sin vardag, över sin verklighet, och inte likriktas av statliga läroplaner! Nej till planhushållning av våra själar, med andra ord!
Dock bör kärleken till de privata alternativen och konkurrensen inte betyda social misär. Det tidiga 80-talets altarnativtankar pläderade för skolpeng, barnpeng, äldrepeng. Hur kan man utifrån denna argumentation sluta sig till en önskan att avskaffa staten!? Hur kan man ens se det som en önskan att avskaffa skatterna, då det ju är dessa som var den tänkta grunden för skolpeng, äldrepeng m m!?
Anledningen att jag kom att välja miljöpartiet istället för de s k liberala partierna, trots att jag känner mig ganska mycket som en liberal, beror på att om man önskar se fler privata alternativ så kan man göra detta utmärkt i ett grönt parti men det är svårt att i ett blått leva med ett bristande grönt engagemang. För att bara ta ett exempel så är synpunkten att EU försvårar för afrikanskt jordbruk att exportera livsmedel till EU en sak som kanske de blå skulle kunna instämma i. Ett riktigt liberalt samhälle där priskonkurrens råder inom livsmedelssektorn skulle kunna slå ut dyrt europeiskt jordbruk och leda till höjda livsmedelskostnader i Afrika, eftersom vid export även Europa ska dela på maten. Vad skulle detta betyda för savannen? Hur skulle den ekologiska situationen bli om afrikanska jordbruk börjar sälja livsmedel till Europa innan de kan föda sig själva?
Folk som i EU ser nyliberalismen förverkligad måste tänka om. De slåss mot ett hjärnspöke de själva konstruerat. Istället är EU ett svar på vad ett helt fritt samhälle skulle kunna leda till (EU är en reglering). Exempelvis att livsmedelsimport slår ut det egna jordbruket med följd att god matjord inte odlas medan öknen väl är tänkt att odlas upp. Att så sker är inte fel men för att få råd med detta borde väl de afrikanska staterna sälja algolja och solenergi som de har förutsättningar att producera och som Europa behöver och sedan byta detta mot livsmedel producerad på god europeisk matjord.
Vi har här något som Adam Smith pläderade för, att länderna skulle producera vad de har förutsättningar för, men vi ser till att detta kan bli verklighet medelst regleringar (EU och frihandelsavtal) så att inte viktiga aktörer slås ut till följd av konkurrensen med den dystra följden att länderna då inte kan producera vad de är lämpade för.
Oviktig är inte ståndpunkten att en skola åt alla sprider litteraturen, men den muntliga recitationen bör man arbeta för att bevara.
