Den renässans för poesin jag talat om märks redan. På youtube kan man lyssna på dikter som recisteras och ibland åtföljs orden av instrumentens toner. Det är märkligt hur lätt det är att tillgå, om det får fungera utan virus och störningar, att komma till youtube och närmast omgående få lyssna på en dikt man tycker om. Och upptäcka nya världar ur diktens ofantliga skatt!
Det fordrades alltså en internationalisering och en teknikförändring för att dikten skulle få ett uppsving. I Sverige har vi närmast dragit på smilbanden, mer eller mindre hånleende, åt de etablerade bokförlagens satsningar på poesin. Vi förstår! Vi är inte helt utan hjärna: utgivningen bestäms av kontakters kontakter! Ska du få en dikt publicerad måste du antingen publicera den själv eller känna någon som jobbar på jätteförlagen.
Dessa förlag får in många manuskript. Ja, de anför detta som ett argument på hur svårt det är att få något utgivet - och hur lätt det är för den stackars skalden att både bli refuserad och bestulen på fraser!
Jag vet hur det känns!
Vad har man för upphovsrätt till opublicerade manuskript som man vill se tryckta?
Ovanstående må förklara både hur jag kan tro på poesin och beklaga dess situation. För egen del gör jag nu en paus med bloggarna Dannes dikter, Dannes poetik och Dannes epos. Det finns annat att göra i livet än att publicera sådant som kanske ingen ens kan läsa. Jag vet inte hur effektiva truxpettrarna är, vars främsta intresse tycks vara att stjäla ifrån oss och att förse oss med en negativ persona.
Farväl poesi, men jag ska komma tillbaka! (Detta för att någonstans publicera Jonathan Koppars bravader som är ett versepos på 200 dikter och det lär bli fler, då verket inte är avslutat - och kanske aldrig blir det, då det för närvarande inte känns lustfyllt att ens tänka på det.)
