Det påstås att skolan har stor betydelse för en människas utveckling, men jag tror att familjen har större betydelse. Om inte dikter uppskattats av den familj jag kom att uppfatta som min tror jag inte att skolans trista antologier betytt så mycket för min utveckling till poet.
Hjalmar Gullberg, Anders Österling, Nils Ferlin var poeter jag kunde läsa då jag besökte min mormor och jag nyttjade ofta tillfället, både till att läsa dikter och till att slå i hennes uppslagsböcker. På det viset tändes en gnista inom mig. Jag kom att gilla poesi, men också studier. Att läsa var något jag fick stor belöning av. Så länge det inte gällde glosor eller formler (vilket kom att utesluta språk, matematik och kemi ifrån vad jag hade energi att studera, men att läsa utanför studieplanen gjorde jag ofta och gärna).
Precis som lite äldre drogs med av den röda vågen kom jag att attraheras av den blå frihetsvågen. Folk undrade om jag med min utländska härkomst (dock född i Sverige och uppvuxen i svensk fosterfamilj) verkligen kunde stödja det blå alternativet (men min gröna ekologism förnekade jag inte). Den efterkommande utvecklingen har visat hur rätt jag haft!
Vi minns väl alla hur den förre s-ledaren Håkan Juholt gärna ville satsa på lärare men inte på sänkt restaurangmoms. Att få en macka billigare betyder måhända ingenting om man har en månadsinkomst som ligger i nåvå med vad många arbetslösa får om året i försörjningsstöd. Men för alla med lite modestare inkomster betyder sänkningen mycket. Det säger sig självt att effekten av den kan dröja, men vad jag här talar om är främst principen.
Alltså: Att man ifrån socialdemokratiskt håll nedvärderar arbeten i restaurang- och cafébranschen! Det är branscher som vid sidan av städbranschen har gett många invandrare jobb.
Satsar man på lärare tror jag detta inte löser något automatiskt. Det förhållandet att många elever inte har svenska rötter är en del av problemet med dåliga studieresultat. Som jag påtalat i andra inlägg skulle en friare skola med möjlighet till att läsa det egna hemspråket som ett ämne istället för exempelvis tyska, leda till bättre betyg för elever med invandrarbakgrund. Därtill skulle de få stimulans hemifrån, en gnista inom dem skulle tändas till studier inom andra områden.
Att köra ut folk ifrån förorten till rika villaområden är en tveksam strategi. De borde inte ogilla dessa områden utan istället lära sig förstå varför de finns. De kunde sedan titta på radhus och annat, bostadsrätter som är överkomliga i pris för ett par som båda har jobb.
Om båda har jobb kan de komma över bostadsrätten med den lilla trädgården. Om de har förmögenhet eller lite större inkomster kan de köpa en egen fastighet. Det finns alltså möjlighet att ta några steg till ett hus för den som bor i lägenhet. Det är fel att stirra på de stora husen. Då är det bättre att anlägga dervischens ädla perspektiv och se att dessa hus egentligen saknar värde. Nämligen om du inte traktar efter dem.
Det angelägna ur den sociala jämlikhetens synpunkt är att skapa fler jobb och att skapa fler bostäder då det råder bostadslöshet. Incitament bör alltså skapas för bostadsbyggande. Folk kommer då att få jobb som fastighetsskötare och inom de näringar som kommer att finnas i det nya området. Då de nya bostäderna uppförs kommer folk att sysselsättas. Möjlighet till ekologiskt tänkande finns på ett helt annat sätt då man ska bygga från början.
Precis som bostadsföretagen måste få dra av räntor för tagna lån (kostnader för det främmande kapitalet) måste privata vård- och omsorgsföretag få göra det. Jag fattar alltså inte varför man gör sak av att de privata aktörerna inom äldreomsorgen drar av räntorna och minskar skatten. Vad de gör är att de tillför sektorn kapital och att de skjuter upp skatten mot framtiden. De drar av räntan men betalar sedan av lån till bankerna som betalar skatt för sina vinster, för sina anställda. Vi ser här marknadens funktion av givande och tagande. Bara för att det kommer in ett led betyder inte att staten blir utan. Istället tillförs kapital.
Att tala om riskkapital då det gäller äldreomsorg är lite löjligt. Vill kapitalisterna ifråga inte göra en säker investering? Vad är det de riskerar? Knappast sitt kapital som de ju investerat i en bransch som säljer tjänster till äldre. Så länge de äldre lever kommer företaget få pengar. Lever de inte blir det inga pengar. Aktörer som inte sköter sig bör inte få nya uppdrag. Då blir det inga pengar.
Att ett bolag kan byta ägare är inte en större källa till oro än att en politisk majoritet i regionfullmäktige (eller i landstinget) kan ändras. Det viktiga för de äldre är att personalen inte byts ut.
