Hur Tidens strömmar flödar är inte alltid lätt att förutse, men nog borde våra bokförläggare kunnat förutse mycket av den situation vi idag befinner oss i och agerat på ett annat sätt, ett sätt som gjort att poesin haft en aktad istället för en missaktad ställning i det svenska samhällslivet!
Stora bokförlag - jag talar om jättarna i Stockholm -har kanske gett ut en debutant om året. Ja, granskar man det hela lite närmare finner man säkert att ju högre upp mot direktionen man kommer desto fler förbindelser finner man mellan den lyckligt lottade poeten och förlaget. Naturligtvis måste man utåt ge sken av att en objektiv bedömning gjorts, men detta är rent ut sagt skrattretande då det knappast är ett område för objektiva bedömningar i strikt mening. Dock är det uppenbart att man mycket månar om vilka som ska vara i det egna stallet - och vilka som inte ska vara det.
Ni som befinner er i samma betrampade situation som jag men lyckligt nog råkar vara några decennier yngre, er avundas jag riktigt! Nu har vi ju fått en sådan situation av den utländska poesin konkurrerar med den svenska och ju större denna konkurrens är desto starkare blir incitamenten för att verkligen lära sig uttrycka sig på främmande språk. Halvgammal som jag är har jag dock förmått ta till mig både den arabiska och persiska ljudbilden någorlunda för att kunna njuta av dikterna då de reciteras av för detta ändamål lämpade personer. Det är en stor njutning och det förhållandet att jag inte kan förstå vad dikten säger är inte hela världen så länge det finns tolkningar att tillgå.
Befinner man sig i ett sådant läge att ett språk liksom öppnas upp lite grand, ja, då är det gudomligt att träffa på ord-för-ord översättningar. Prosaöversättningar av poesi kan faktiskt vara riktigt poetiska! Ibland kan dessa rent av vara att föredra framför försök att återskapa originalets form. En persiska med många vokaler och korta ord kan inte riktigt fås att harmoniera med en engelska som använder otympliga konstruktioner (för här nyttjas väl svenska inte alls sedan geniet Erik Hermelin la ner pennan).
Om jag hade arbetat på ett stort bokförlag hade jag försökt nyttja book-on-demand för att öka antalet utgivna poeter. Istället för att säga att diktsamlingar inte säljer så dessa får vi vara sparsmakade med att ge ut så hade jag sett till att en lång rad nya samlingar skulle förknippas med bokförlaget genom att samlingarna först vid beställningar trycktes upp. Att det som många författare nyttjat, print-on-demand, blev något för förlaget: books-on-demand.
Jag hade också valt att storsatsa på e-böcker och marknadsföring via internet.
Det är nämligen ett faktum att om ingen marknadsför produkterna så får produkterna ingen marknad att tala om! Det som gäller för andra marknadssegment gäller också här och bryr man sig om dikten borde det vara naturligt att leva efter dessa marknadsföringens så insiktsfulla principer!
