Jag läste idag för första gången Thomasevangeliet. Det är ett evangelium som inte finns i Svenska kyrkans Bibel, ej heller i den katolska. Det var ord som upplyfte mig. Jag kom att fråga mig hur texten skulle tolkas.
Ska jag mena att det är en text som kan avfärdas bara för att den inte står i Bibeln? Skulle det betyda att inga andra texter skulle kunna vara gudomligt inspirerade? Och vad menas med att de är gudomligt inspirerade? Är jag inte inspirerad då jag skriver dikter? Är det inte Gud som finns djupast inom oss alla och som vi uttrycker, ehuru ofta bristfälligt? Är det inte sanning i dikterna? Försöker jag inte säga något om livet och verkligheten med dem?
Var det enbart ett praktiskt val att vissa texter inte finns med i Bibeln? Kan vi tro på Bibeln och mena att vissa saker i den inte ska tolkas bokstavligt och samtidigt stänga dörren för Thomasevangeliet? Borde vi inte välja en tolkning som förenar Thomasevangeliet med Bibeln?
Jag är ingen teolog och inte speciellt kunnig då det gäller religiösa texter och jag vet ärligt inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det faktum att Bibeln inneburit en avgränsning av texter. Förmodligen är det praktiska ställningstaganden som väl i sig kan sägas ha varit gudomligt inspirerade. Vissa saker fick finna sig i att inte sägas. Tiden var inte mogen. Nu kan texterna läsas. Nu är tiden mogen. Som att Jesus enligt Thomasevangeliet menar att en kvinna som tagit fram mannen inom sig är godkänd. En sådan kvinna bör således få tala i församlingen. Inte den tvunget som är fåfängans offer.
Det enda jag upplevde som kontroversiellt med evangeliet ifråga var påståendet att en allmosa skulle kunna skada själen. Är det då fel att ge allmosor? Jag kan bara förstå detta som att vi måste läsa samman detta påståenden med allt övrigt vi vet om Jesu förkunnelse. Vi kan inte säga att just detta avgränsade är det riktiga, det som vi ska följa, medan det andra, det som säger att vi ska tänka på de hungrande, de fattiga, de hemlösa och de fängslade inte längre betyder något.
En samläsning ger tolkningen att det kan skada din själ att ge allmosor om du inte förstår varför du gör det. Om du känner ett tvång att göra det. Men om du förstår det goda, det riktiga, i saken, ja, då gagnar det din själ att ge allmosor.
Vi kanske något bör beakta att de som skrev evangelierna inte var akademiker med analytisk språkfilosofi som specialitet. Det de skrev rymmer nog en del som skulle kunna tolkas felaktigt av den som vill utnyttja det faktum att det var vanliga människor som skrev dem (låt vara att de var ovanliga!).
Då jag tror att religionen är något som finns i oss genetiskt tror jag också att olika texter kan fungera som rättesnören. Att exempelvis Koranen skulle kunna fungera som helig text.
Inte för att jag själv är muslim, det borde ha framkommit av ovanstående, men jag finner det intressant att, vad jag läst på nätet, så skulle Adolf Hitler ha menat att islam skulle kunna vara bra för det tyska folket. Hitlers tre fiender var, vilket torde vara bekant 1) judarna, 2) arbetarklassen och 3) katolska kyrkan.
Men tydligen hörde inte islam dit...
Vad jag gillar med islam hör nog samman med de kulturyttringar som också hade ett liberalt sinnelag med sig. Och handelsvänlighet. Medeltidens islam, som ju var något helt annat än vår medeltid. De sufipoeter som uttryckte sanningar för tusen år sedan framstår som moderna idag.
Att islam har en förståelse för månggifte anser jag också sympatiskt. Jag tror att antalet skilsmässor och besök hos prostituerade drastiskt skulle minska om månggifte tilläts. Detta bygger naturligtvis på att det finns fler kvinnor än män.
Jag tror många män håller med mig om att det är så det borde vara.
