Det säger sig självt att då vi fått en fri marknad för vårdföretagen att arbeta på, det stundtals kan inträffa att de inte förmår leverera vad det finns behov av. På samma sätt ser vi ju på bostadsmarknaden hur människor kan stå i kö till en bostad utan att få en. Om det inte finns tillräckligt med betalningsförmåga och om reglerna är för snåriga, skatterna för höga e dyl, ja, då finns inte incitamenten för byggande och vi får bostadslöshet.
Denna bostadslöshet löses genom att kommunen ifråga har ett bostadsbolag vars ansvar är ett annat än de privata bolagens. Det kommunala bolaget ska inte vara ett stort hål som igenfylles av en rinnande flod av skattemedel utan vara en avskild förmögenhet som arbetar för att motverka bostadslöshet och tillgodose bostadsmarknadens behov ur kommunal synvinkel, dvs om man ifrån kommunens sida vill se en viss framtid måste man gripa in och se till att få den. Se till att företag och människor flyttar till kommunen. Ja, då måste de också kunna ha någonstans att bo!
På motsvarande sätt kommer det finnas en avskild förmögenhet som kompletterar vad de privata vårdbolagen inte förmår leverera.
Med denna post vill jag komplettera något jag tycker inte riktigt kom fram i det tidigare inlägget idag. Att jag döpt om bloggen till "Om poesi m m" beror naturligtvis på att den tidigare titeln "Om poesi" sedan länge sprängts. I ett fritt samhälle anser jag det värdefullt att åsikter bryts mot varandra. Att folk säger sin mening. Nästa år kommer emellertid den här bloggen inte att vara lika aktiv. Då kommer jag istället att lägga ut "Jonathan Koppars bravader" på bloggen "Dannes epos" (genom att länka till ett pdf-dokument). När det är gjort har jag lagt ut det av min poesi som jag på någotm sätt anser värt att erbjuda andra för läsning.
Poesiskrivande har varit en hobby för mig under trettio år. Man kan säga att det är en sparlåga som hela tiden varit vid liv, medan prosans låga flammade vilt under ungdomen för att sedan falna väsentligt. Det var väl mitt livs gigantiska felsatsning att jag la energi på vad jag som något äldre och lite visare (eller lite äldre och något visare) inte i ringa utsträckning beklagar. De misslyckade resultaten har nu stoppats undan och för de många som i mig vill se en idiot är det tacksamt, ty nu kan de ju låtsas att de inte ens skrivits.
