På bloggen Dannes dikter har jag valt att låta de dikter som publicerats idag och igår (alltså 7/12 och 8/12 2011) återges i vanlig stil, dvs de står ej kursiverade, undantaget titlarna som också står i fetstil. Naturligtvis hade saken varit mycket lättare om läsaren hade att ställa in önskad stil, så som fallet lär vara med moderna läsplattor. Kanske jag en dag får ta mig samman och ordna mina dikter i en e-bok. Den vanliga pappersboken är inte längre ett tänkbart alternativ. Då ter det sig bättre att bränna en cd eller printa ut dikterna för placering i en klammerpärm.
Vad som styr att vissa får sina dikter uppmärksammade och andra sina ihjältigna vet jag inte. Kvalitetsskäl är det i vart fall inte. Kanske har jag gjort fel som börjat skriva på ett språk som jag visserligen fått som modersmål, då jag är född i Sverige, men inte har någon koppling till sedan sekler bakåt. Hade så varit fallet och jag utöver denna etniska stamtavla haft annan färg på hår och skägg, ja, då hade måhända de förnäma förlagen i huvudstaden visat intresse. Som nu är fallet har de valt tystnadens diksriminerande väg. Det har inte ansetts passande att en person utan generationers påbrå i landet får dikter utgivna av exempelvis Bonniers (som ju låtit rasistiska åsikter gälla som objektiv vetenskap i sina uppslagsverk). Som varande av främmande härkomst ska man antingen förnedra sig själv eller ha hiphopen som sin specialitet.
Vi ska veta vår plats och leva på bidrag. Så ska väl ens liberala hjärta transformeras till något annat. Demokratisk är inte den typen av sång. Kanske förstår inte stockholmstalande dikter som skrivits på sydsvenskt riksmål.
Som EU-anhängare vill jag inte splittra landet. Då skulle vi kanske få två svenska språk. Men ur en synvinkel hade det varit mer demokratiskt om den blå respektive röda halvan styrt sig själva. Vad är demokrati? Strängt taget vore det kanske demokrati att låta folk från andra länder bestämma över förhållandena i Sverige. Ser vi på jorden som helhet är icke-svenskar utanför Sverige onekligen förmögna till giltiga globala majoritetsbeslut...
Jag bockar och tackar, förstår vinken! Dikten är kanske varken för mig eller något för vår tid. Poesin kan använda sig av andra utrycksformer än orden. Hiphop har jag alls inte något emot men jag ska bespara er experiment i den vägen. Att låta var och en få bestämma över sina egna liv är vad den högsta poesin proklammerar. Att få välja religion - och poesibok!
I väntan på det elektroniska totalhaveriet i cyberspace finns jag ännu kvar här, förvissad om att sanningen långsiktigt förs fram av de försynta.
