Den fina programmet En bok, en författare, som går klockan 19.00 på Kunskapskanalen, fångade åter mitt intresse (vilket inte alla program gör). Gäst den här gången var Jan Myrdal, vilken ju som bekant inte vill kallas författare utan kallar sig skriftställare (något som för mina tankar till den grafiske formgivarens sysslor).
Jaha, det var ju ingen dålig gäst! En kulturell gigant, helt enkelt. Intressant!
Under samtalets gång kom jag mer och mer att undra om folk egentligen lyssnar på Jan Myrdal. Vad är det han egentligen säger? Och vad har varit hans budskap under alla dessa år (mer än att tjäna pengar så att han kan få mat på bordet, amortera av lånen på huset m m)?
Intervjuaren, som var den eminente Birger Schlaug, var fascinerad av att Jan Myrdal vid sin ålder klarade av djungelstrapatser, låt vara med lite hjälp. Att Jan Myrdal rakt upp och ner försvarade väpnat våld som medel att opponera mot regimen i Indien var något som borde blivit föremål för lite djupare analyser. Har Jan Myrdal egentligen reflekterat över vilket svaret skulle kunna bli om man ser det som okej att döda för att nå politiska mål? Tror Jan Myrdal, med sin överklassbakgrund, att Indiens rika och hindunationalister skulle inskränka sig till icke våldsmetoder som reaktion? Förstår inte Jan Myrdal att våld föder våld? Eller väljer han att blunda för att många vanliga indier skulle kunna få sina liv ödelagda då hindunationalister och andra grupper tar över den väpnade kampen som politiskt verktyg?
Jan Myrdal har fått verka i Sverige under lång tid. Han har inte stoppats av säkerhetstjänsten trots att han varit klar med sin politiska ståndpunkt (inte setts, tydligen, som ett hot mot rikets säkerhet internt eller rörande vårt förhållande till främmande makt). Själv skrev jag en gång en liten ypperlig berättelse om en människas utveckling som byggde på kristna samhällsprinciper fast utan de teologiska dogmerna (berättelsen hade så att säga sakramentens väsen men inte sakramenten själva). En dikt i berättelsen lät jag huvudpersonen ha skrivit och den lyder så här:
På korset spikad
med öppna sår
begrundar jag livet,
detta stora, konstiga.
Vi kan alltså konstatera att man inte kommer långt med förlåtelsens filosofi i våra dagar (okej, det är över 25 år sen men jag har försökt ett antal gånger!). Huvudpersonen menade att vi borde gåra bot för våra felsteg och avstå ifrån finansiella spekulationer som bara syftar till att kortsiktigt berika sig själv. I en värld med många brister inser vi som har arbetarklassbakgrund att man måste få tjäna pengar på att producera varor och tjänster, i den s k reala ekonomin, medan spekulation endast för att tjäna pengar lätt leder till ett ödesdigert följa-john-beteende, ödesdigert då många hamnar i diket om "John" gör det. (Då jag har Jesus som politisk ledstjärna, alltså som kung i mitt andliga rike, ligger liknelsen med de tre tjänarna till grund för min ekonomisk-politiska syn: att spara är alltså en dygd, att få pengarna att uträtta saker något ännu bättre, ty då skapas ett sparutrymme inte bara åt en själv utan också åt andra, anställda och leverantörer, och kunderna blir nöjda som får vad de efterfrågar. Därför accepterar jag också en ränta som är skälig. Jag tror att en moderat muslim utan problem skulle kunna instämma i vad jag här skriver och kanske också acceptera en viss ränta om man kan visa att denna inte blir högre än administrativa avgifter utan ränta medan de vinster man kan göra med viss ränta och en betryggande säkerhet blir större än vad ett räntefritt alternativ kan erbjuda. Men alltså inga hokus-pokus-utlåningar à la vissa krisbanker.)
Mina dikter, läs exempelvis Ängens blomma, Stengravens inre eller Befrielsens timmar på bloggen Dannes dikter är ju något helt annat och mycket bättre än de som Bonniers gett ut och som lästs upp i radio klockan tolv (Dagens dikt).
Jag har alltså stoppats och fått mitt författarskap förstört, inte minst ekonomiskt där min enda chans ju är att skänka bort vad jag skriver (trots att min prosa inte är sämre än de publicerades, många gånger bättre); prosaberättelser hade kunnat skänka mig en helt annan ekonomisk ställning än den fattigdom som blivit min del. Att skänka bort det man skriver tror jag är en god sak också ur marknadsföringssynpunkt. Hur har tillverkarna av mjukvara för datorer agerat? De skänker bort många program för att visa hur förträffliga dessa är. Nöjda kunder med betalförmåga köper sedan andra program som är avgiftsbelagda. Sunt tänkande, det där!
Hallå! Var har alla säkerhetsagenter varit som missat Jan Myrdal (men inte sjukhuspersonalen) och som som inte sett att sådana som jag utsatts för en antikristen och antiliberal agenda! Är det så att riktigt rika personer (Gunnar Myrdal kallade enmansföretagare nedlåtande för "småskuttare") fruktar den fria konkurrensen mer än vad de fruktar författare långt ute på vänsterkanten?
