För en tid sedan gick ett program på Kunskapskanalen i den serie då en författare under en halvtimme intervjuas av en mer eller mindre känd person (kl 19.00). En eloge till denna typ av program som inom det kulturella fältet borrar en bit nedanför det allra överst belägna ytskiktet!
Utfrågaren var Birger Schlaug, f d språkrör för Miljöpartiet de Gröna. Den intervjuade var en kvinna. Det får inte ses som en manlig härskarteknik att namnet i skrivande stund, tyvärr, bortfallit ur mitt huvud, eller trängts tillbaka till glömskans dimmiga domäner.
Den intervjuade författaren var intressant att lyssna på och samtalet de två emellan så intressant att jag inte bytte kanal förrän programtiden löpt ut. Gott betyg med andra ord!
Dock tedde sig författaren, den intervjuade kvinnan alltså, lite skräcködlelik med tiden då hon plötsligt talade sig varm för statliga bokstöd och regleringar. Milde tid! Vem ska bestämma värdet hos en bok om inte läsarna!? Varför ska en bok bara för att den inte säljer anses smal och därför speciellt värdefull?! Borde inte författaren istället arbeta om sin berättelse, ladda den med en intressantare historia?
August Strindberg var inte en smal författare. Hjalmar Söderberg var ingen smal författare (Och nu är det annat än midjemåtten det handlar om!). Söderberg skapade intresse även med sitt icke skönlitterära författarskap, nämligen då han drev tesen att Jesus och Barabas i själva verket var samma person (en tes han ju hade friheten att driva även om den var felaktig!).
Införs statliga stöd kommer visan att upprepa sig: Stödet kommer att silas fram till dem som godkännes av den kulturmaffia (ej sällan vänster) som dominerar huvudstaden och dess kulturliv.
Istället för statliga stöd bör vi säga JA till friheten - även om följden skulle bli att vi skulle tigas ihjäl!
