torsdag 6 oktober 2011

Svenska Akademien sviker Nobel

Alfred Nobel ville något med sitt testamente. Han ville att priserna skulle vara till gagn för mänskligheten. För priset i litteratur betyder detta att det inte bara rör sig om ett pris till en person utan för en sak. För humanitetens och idealitetens höga sak. Hur Svenska Akademiens ledamöter ska förfara för att följa Alfred Nobels vilja är en grannlaga sak, naturligtvis.

Men en ganska självklar sak är att man borde spränga gränserna och inlemma hela världen i sitt tänkande, beakta inte bara den poesi som en svensk tycker är bra utan också den som uppskattas på andra sidan jorden och som vi skulle ha uppskattat om vi levt där, talet språket i fråga osv. Vi kan knappast inom litteraturbedömningens område komma ifrån fiktioner som funnits låt oss säga inom juridiken eller filosofin. Inom juridiken har man talet om en Boner Peter Familias, dvs man upphöjer till norm för vad som är riktigt handlande det som skulle ha iakttagits av en normal, omtänksam familjefader. Inom filosofin och ekonomin har vi figurer som den osynliga handen och den oberoende betraktaren.

Under läsningen av en bok om persisk litteraturhistoria hejade jag till då författaren av verket påstod att den persiska litteraturen inte alls degenererat till något ointressant, ej värt att läsa. Både på arabiska och persiska har man skrivit poesi på hög nivå sedan den klassiska guldålderns tid. Denna poesi har varit levande, uppskattad av folket .

Det finns fler än Adonis för Svenska Akademien att välja.

Varför har då inte Svenska Akademien valt, någon gång, att ge priset till en poet som skriver på persiska eller arabiska? Har man inte kompetensen till att göra ett sådant val? Står de källor som författare, förlag och översättningar som står oss andra till buds, står de inte akademiens ledamöter till buds?  Anstränger man sig inte för att få en bild av hur litteraturen är över hela vår värld? Inser man inte vad ett pris skulle betyda för humanitetens och idealitetens sak i en del av världen som behöver mer av poesi och humanism, mindre av förtryck?

Vill Svenska Akademien provocera?

Om en poet med arabiska eller persiska som sitt språk fått priset, kombinerat med en öppenhet för konkreta handelsprojekt med regionen, tror jag att man kanske till och med kunnat förhindra Nine-eleven.


Huruvida en juridisk process mot Svenska Akademien bör inledas, då den ej följt andan bakom Alfred Nobels testamente (rättat sig efter hans vilja),  får bli en framtida fråga som i nuläget ter sig helt öppen...