Den inriktning de etablerade bokförlagen valt, att säga nej till poesi av min typ (som alltså både har form och innehåll, skönhet och djup) och ja till tråkiga dikter som t o m vill spränga den pappersbok de trycks i, genom att exempelvis ha samma sidnummer på varje sida (opoetiskt och löjligt) visar att förlagen bara tänker på det vi poeter inte bör tänka på: pengar.
Missförstå mig inte: Pengar är näring för våra samhällens åkrar, en livsnödvändighet, ett måste! Men inte måste du ta betalt för dikterna, när det snarare finns andra saker, varor och tjänster, du kan ta betalt för och låta din poesi förbli oprostituerad!
På intet sätt vill jag anklagas för att försvara prostitution, men det som den prostituerade gör då hon tar betalt för en sexuell tjänst, får inte skalden som säljer sina alster att på något sätt framstå i bättre dager. Som om det nu vore bättre att sälja sin själ än att sälja sin kropp!
Ovanstående visar vilket mentalitetsförtryck som råder i samhället! Men vi har som individer fria val. Vi måste inte sälja våra dikter utan kan låta dem bli regndroppar i molnet (för att nu nyttja de visionära dataentusiasternas termer) som utan kostnad kommer de intresserade läsarna till del.
Kräv din rätt, konsument, att vara med om att forma marknadens spelplan! Allt bör inte vara på stora bokförlag och kanaltevebolags villkor! Konsumenternas makt kan bryta oligopolet inom både förlags- och tevevärldarna! Får vi köpa varje tevekanal seperat och själva bestämma våra "tevepaket" kommer marknaden, åtminstone i den delen, att bli friare.
Vi kan alltså konstatera att vi behöver statliga regler (eller EU:s) för att få marknaden att bli friare än idag. Denna paradoxala lärdom bör man något begrunda innan man kommer med förhastade slutsatser.
