Guds evolution

Den motsägelse som påstås finnas mellan skapelse och evolution har jag svårt att se. Varför måste Gud ha skapat världen fix och färdig? Varför kan inte Gud ha skapat en värld med en inbyggd förändringsbenägenhet?

Skillnaden mellan skapelseanhängare och evolutionister kommer att minska drastiskt om vi därtill har en panteistisk gudsuppfattning. Om vi tror på Gud eller inte måste bero på vad vi menar med Gud. Frågan vem som skapat Gud blir inget problem om vi ser att Gud är det som är (Han som är) utan att fråga oss efter om denna storhet skapats eller utvecklats ur en annan. Har så skett kan vi likväl se det som att det är olika faser hos samma storhet: Gud.

Två nya dikter på fri vers i...

...samma serie som de två jag nämnde i mitt senaste inlägg.

Men det är inte bara två nya dikter på fri vers jag publicerat idag utan också en på rim och meter, Tingens liv heter den, som jag publicerat under Blommans tro (15/2 2012).

Förr i tiden var man ingen poet om man inte nyttjade redan utarbetade former. Nu har den fria versen ändrat vår syn på poesin och det är inte längre nödvändigt att nyttja rim och meter.

Själv har jag alltid nyttjat den sunda principen om växelbruk.

Värdet av den formella dikten är lätt att uppfatta. Det räcker med att titta på sidan för att se regelbundenheten. Med fri vers är det annorlunda. Jag menar att jag rimmar i föreställningen i den svit dikter på fri vers som jag idag publicerat nummer 3 och nummer 4 av. Det gäller inte att väva samman två olika ordharmonier som ställs mot varandra, vilket ju görs i en rimmad dikt (med två eller fler rim). Nej, nu gäller det kontrast och harmoni mellan föreställningsentiteter. Just att rimmandet så att säga föregår bortom orden gör att den fria versen kan nå ett djup som inte alltid är möjligt med den rimmade versen som ju måste spela på yttre kvaliteter - även om naturligtvis också inre finns.

Skillnaden mellan begrepp och term kan nog vara till nytta för att göra lite klarare vad som jag tror att jag gjort i mina senaste dikter på fri vers. Kanske också tidigare fast inte på ett lika medvetet plan. Strängt taget har vi kanske att göra med konstitutionella kvaliteter hos den fria versen här, även om det inte är lika vanligt att så genomgående bygga upp dikten på principen som jag nu gjort (dock var det en iakttagelse under läsningen av de färdigskrivna dikterna som fick mig att inse detta).

Dikter på fri vers...

...har jag idag publicerat på bloggen Dannes dikter.

Adress: www.dannesdikter.blogspot.com

Handbok om teveserier?

Det slår mig att vår tids motsvarighet till den äldre populära romanen är tevekanalernas melodramer. Det finns väl inte en endaste kanal utan att den har en såpopera av mer eller mindre hög klass. Vissa av dessa anser jag väl värda den analys och uppskattning som tillkommit våra romaner. Finns det måhända sådana verk att tillgå vari tevemelodramens historia och teknik tecknats?

Om översättning och trohet

Den som översätter en text har att visa någon form av trohet mot originalet. Som det syndats på den punkten vad serietidningar anbelangar! Då jag som mycket ung läste ett fantomenäventyr reagerade jag på att en av bovarna, en förrymd fånge med mulatskt utseende, kallade någon annan för "svartskalle". När jag nu många år senare läst om äventyret slår det mig klart att det är ett ord som knappast skulle ha använts av personen ifråga, ej heller lär det förekomma i originaltexten.

Är man då på Semic press så andefattiga att man ej kan hitta på något ord som ska verka nedsättande utan att inkludera personen som uttalar glosan? Granskar vi saken noga finner vi att dessa nedsättande termer spridits till ungdomen via serierna, hårt styrda serier till lika.

Vi minns ännu hur Jonny Hazard uppfattades som antikommunistisk. I Sverige kunde man alltså inte publicera en serie om en hjälte som inte gillar kommunismen, en serie där en diktatur som inte respekterar de individuella fri- och rättigheterna utmålas som skurk.

Vi lär oss en hel del om detta!

Andra serier som inbegripit barn har mest varit något terapeutiskt för dess skapare, säkert ett intressant fall för själslivets experter, om det nu inte varit så att man tagit ett grepp om dessa så att de publicerar lögner i sina journaler, lögner som passar ihop med dessa redaktörers sjuka fantasier.

Leve den fria pressen!

Renässans för genren, ja...

I flera av mina inlägg har jag siat om en renässans för poesin, tack vare teknikförändringen. Jag har på intet sätt ändrat uppfattning. Fortfarande är det min bergfasta övertygelse att poesin kommer att uppskattas mer - och av fler -  då den blivit lättare tillgänglig.

Naturligtvis tar det tid innan detta nya läge slår igenom. Då kommer basen för diktsamlingen inte längre vara pappersboken. Men denna förändring säger ju inte att just mina dikter kommer att läsas av fler. Kanske får jag ta till mig att av de få som gillar dikter är det få som uppskattar just mitt sätt att skriva.

En konsekvens av detta blir naturligtvis att inte lägga energi på att skriva så mycket nytt. Det gamla, som jag samlat på mig under 30 år, har jag nu sovrat och putsat lite på - och publicerat på bloggarna.

Det kan dröja innan jag får mer att publicera. Vem vill skriva för en tyst publik, utan att någonsin få en recension? Vem vill förnedra sig inför de som publiceras av de etablerade förlagen och känna att de duger, men inte jag?

Jag har satt som min uppgift att läsa vad som publicerats i diktväg de senare åren och granska varför just de blivit publicerade och inte jag. När detta arbete är utfört kanske jag återkommer hit med någon kommentar.

Observera att jag ännu inte kommit till slutsatsen att de andra skriver skit och publicerats till följd av vänskapskorruptionens sötsliskiga band!

Skatt ej alltid fel

Inlägget om bolagsskatter tidigare idag får kanske en och annan av mina säkert många läsare att undra om jag ogillar skatter i allmänhet. Inget kan vara felaktigare. Men det är ingen god sak att gilla skatter som verkar emot sitt eget ändamål. En skatt som minskar kraften i ekonomin kan knappast klassas om god och dess existens måste ses som utslag av feltänk av ett eller annat slag. Visst skulle man kunna tänka sig att bolagen betalade in skatter men då enligt en annan konstruktion än dagens och då bör det röra sig om ett system med helst global acceptans.

En skatt jag personligen skulle vilja se införd är inte en skatt på finansiella transaktioner, då jag tror att denna skatt blir verkningslös, eftersom den bara kommer att betalas av andra än de som den är tänkt att drabba. Vill man exempelvis drabba bankerna kommer man att drabba dess kunder som får det dyrare att låna eller inte får lån alls. Eller får ännu en avgift för något, kanske för att få lov att komma in på bankkontoret.

Ja, bankerna vet redan hur de ska övervältra kostnader på kunderna. Ogillar man detta ska man gå en helt annan väg! Utan bolagskatt kommer ju överskotten i bolagen till viss del kunna lånas bolagen emellan. Vi kommer att av detta få nya kreditinstitut. Det är så marknaden fungerar. Det var så banker bildades: av köpmännens överskott!

Har man inte detta klart för sig bör man syssla med annat än politik. Knyppling kanske...

Nej, den skatt jag personligen kan gilla är köttskatten. Den borde vara en del av en hälsomässig skatteväxling. Mer skatt på köttprodukter (tio kronor kilot minst förenat med en extraskatt på importerat kött) och mindre på frukt och grönt.

Av detta får vi vinster för hälsa, miljö och ekonomi.