I flera av mina inlägg har jag siat om en renässans för poesin, tack vare teknikförändringen. Jag har på intet sätt ändrat uppfattning. Fortfarande är det min bergfasta övertygelse att poesin kommer att uppskattas mer - och av fler - då den blivit lättare tillgänglig.
Naturligtvis tar det tid innan detta nya läge slår igenom. Då kommer basen för diktsamlingen inte längre vara pappersboken. Men denna förändring säger ju inte att just mina dikter kommer att läsas av fler. Kanske får jag ta till mig att av de få som gillar dikter är det få som uppskattar just mitt sätt att skriva.
En konsekvens av detta blir naturligtvis att inte lägga energi på att skriva så mycket nytt. Det gamla, som jag samlat på mig under 30 år, har jag nu sovrat och putsat lite på - och publicerat på bloggarna.
Det kan dröja innan jag får mer att publicera. Vem vill skriva för en tyst publik, utan att någonsin få en recension? Vem vill förnedra sig inför de som publiceras av de etablerade förlagen och känna att de duger, men inte jag?
Jag har satt som min uppgift att läsa vad som publicerats i diktväg de senare åren och granska varför just de blivit publicerade och inte jag. När detta arbete är utfört kanske jag återkommer hit med någon kommentar.
Observera att jag ännu inte kommit till slutsatsen att de andra skriver skit och publicerats till följd av vänskapskorruptionens sötsliskiga band!
