Politiskt tankefel

Vad jag förstår är också Stefan Löfvén, liksom företrädaren Håkan Juholt, motståndare till sänkt restaurangmoms (eller "krogmoms" som de envisas att säga). De båda s-pamparna menar att man istället för att sänka restaurangmomsen ska satsa på skolan. De har inte observerat att dessa två ambitioner inte behöver vara oförenliga.

Man har nämligen begått ett tankefel!

Vari består tankefelet? Jo, det består i att man tror att den offentliga sektorn går miste om pengar vid en sänkt restaurangmoms. Skillnaden mellan den tidigare högre momssatsen och den senare lägre utgör en summa som, tror Juholt och Löfvén, inte kommer att betalas av att folk konsumerar mer av det som nu fått en lägre momssats.

Det är viktigt att påpeka att även om inte restaurangbranschen tillväxer så mycket så att momsen i kronor och ören ger lika mycket som förut så kan sänkningen vara en lyckad affär också för den offentliga sektorn. Den som sparar pengar på den sänkta restauranmomsen kan ju anse sig ha råd att konsumera en kapitalvara med en högre momssats, en vara som i annat fall inte skulle ha köpts.

Vi har nu moms ifrån en sänkt restaurangmoms + moms ifrån en kapitalvara som i annat fall inte skulle ha köpts.

En sänkt restaurangmoms tycks tydligen gynna handeln.

Även om restaurangmomsen inte leder till sänkta priser kommer det förhållandet att momsen sänkts betyda att de som äger och driver verksamheten fått mer att spendera. Kommer inte detta leda till mer i inkomstskatt för det allmänna? Kommer inte de som äger restaurang och fått mer att spendera handla för dessa pengar? Kommer inte dessa köp innebära momspengar för staten?

Jag tror att dessa tankefel innebär att, om ändring inte görs, kommer uppgången för socialdemokraterna i opinionen att vara högst tillfällig. Skolan kan man ju satsa på helt utan att ställa två viktiga verksamheter mot varandra. Det har visat sig att mindre klasser är bra. Det är bra för elevernas utveckling.

Det kommer också, av helt uppenbara skäl, vara bra för poesin och det viktiga kulturarv som både politiker och bokförläggare nu för tiden gör allt för att försumma.

För bokförlagen i tiden!

Hur Tidens strömmar flödar är inte alltid lätt att förutse, men nog borde våra bokförläggare kunnat förutse mycket av den situation vi idag befinner oss i och agerat på ett annat sätt, ett sätt som gjort att poesin haft en aktad istället för en missaktad ställning i det svenska samhällslivet!

Stora bokförlag - jag talar om jättarna i Stockholm -har kanske gett ut en debutant om året. Ja, granskar man det hela lite närmare finner man säkert att ju högre upp mot direktionen man kommer desto fler förbindelser finner man mellan den lyckligt lottade poeten och förlaget. Naturligtvis måste man utåt ge sken av att en objektiv bedömning gjorts, men detta är rent ut sagt skrattretande då det knappast är ett område för objektiva bedömningar i strikt mening. Dock är det uppenbart att man mycket månar om vilka som ska vara i det egna stallet - och vilka som inte ska vara det.

Ni som befinner er i samma betrampade situation som jag men lyckligt nog råkar vara några decennier yngre, er avundas jag riktigt! Nu har vi ju fått en sådan situation av den utländska poesin konkurrerar med den svenska och ju större denna konkurrens är desto starkare blir incitamenten för att verkligen lära sig uttrycka sig på främmande språk. Halvgammal som jag är har jag dock förmått ta till mig både den arabiska och persiska ljudbilden någorlunda för att kunna njuta av dikterna då de reciteras av för detta ändamål lämpade personer. Det är en stor njutning och det förhållandet att jag inte kan förstå vad dikten säger är inte hela världen så länge det finns tolkningar att tillgå.

Befinner man sig i ett sådant läge att ett språk liksom öppnas upp lite grand, ja, då är det gudomligt att träffa på ord-för-ord översättningar. Prosaöversättningar av poesi kan faktiskt vara riktigt poetiska! Ibland kan dessa rent av vara att föredra framför försök att återskapa originalets form. En persiska med många vokaler och korta ord kan inte riktigt fås att harmoniera med en engelska som använder otympliga konstruktioner (för här nyttjas väl svenska inte alls sedan geniet Erik Hermelin la ner pennan).

Om jag hade arbetat på ett stort bokförlag hade jag försökt nyttja book-on-demand för att öka antalet utgivna poeter. Istället för att säga att diktsamlingar inte säljer  så dessa får vi vara sparsmakade med att ge ut så hade jag sett till att en lång rad nya samlingar skulle förknippas med bokförlaget genom att samlingarna först vid beställningar trycktes upp. Att det som många författare nyttjat, print-on-demand, blev något för förlaget: books-on-demand.

Jag hade också valt att storsatsa på e-böcker och marknadsföring via internet.

Det är nämligen ett faktum att om ingen marknadsför produkterna så får produkterna ingen marknad att tala om! Det som gäller för andra marknadssegment gäller också här och bryr man sig om dikten borde det vara naturligt att leva efter dessa marknadsföringens så insiktsfulla principer!

Leve konkurrensen!

Vi som levt under den tid som kallats "folkhemmets dagar" och idag tack vare den nya tekniken och globaliseringen kan blicka ut över världen, vi börjar nu förstå ett och annat. Exempelvis innebörden av att folkhemmet står i singular form.

Tanken var tydligen att alla skulle vara lika dana och förses med starkt vinklade nyheter. Inte minst Indien har fått lida av denna skeva rapportering. Hur många nyhetsinslag har inte visat upp skaror av avmagrade människor! Intrycket av att detta stora land varit jättefattigt har givits oss. Ingenting av den rika kulturen. Inga inblickar i den indiska medel- och överklassens liv!

Jag menar inte att fattigdomen inte är ett problem. Men man får ju sig onekligen en tankeställare om det är människor som är motståndare till marknadsekonomi och investeringar som samtidigt presenterar denna skeva bild. Det är ju ett ökat inslag av incitament för investeringar och företagsamhet som får något att företas. Det är simpel aritmetik!

Med en mer nyancerad rapportering hade vi kanske förmått inse att det indiska kastväsendet är historiskt betingat och varför det historiskt var nödvändigt som en sorts byggnadsställning. Systemet löser bristproblem och förmår krafter att kanaliseras i banor sådana att allt vatten inte flödar i samma fåra utan fördelas, hela samhället till gagn. Vid en senare tidpunkt då samhället är mer utvecklat kan kastgränserna suddas ut. Och är vi inte där idag!? Många yrken lär knappast förutan fyndiga tolkningar kunna placeras i en speciell kast. Gränserna upplöses där precis som gränsen mellan arbetare och tjänsteman gjort här.

Minns också att i asketen transcenderas alla kastgränser!

Nog om den saken nu! Jag vill bara göra reflektionen hur svårt det är som västerlänning att se indisk film där speciellt de som utspelar sig i historisk tid är en sorts sammansmältning av genrerna, en sådan som alltså Wagner drömde om. Hur lyrisk blir man inte när man medrycks av sången! Man minns därtill det grekiska dramats körpartiet och nås av historiens mycket djupa vindar.

Det är skandal att en stat som lägger miljoner på kulturstöd inte förmått uppmärksamma den indiska filmens situation i Sverige! På Limhamn har man sedan länge haft en seg konflikt mellan en biograf som visat indisk film och boende i hyresfastigheten vari biografen är/var belägen. Det är rent ut sagt anmärkningsvärt att en av världens riktigt stora filmnationer ska få sina filmer visade i en hyresfastighet så att grannarna störs! Nej, staten - och kanske också EU - bör skjuta till pengar för uppförande av ett biopalats värdigt den typen av filmer!

Prosadikt på bloggen Dannes epos!

Jag har idag publicerat en prosadikt, Prydnadens sång, på min blogg Dannes epos. En prosadikt är ju i egentlig mening inte ett epos, men jag publicerar mina prosadikter där, några av dem åtminstone, då jag inte finner någon bättre plats.

Bloggarna har lite ändrat inriktning sedan starten och läsaren bör uppmärksamma att man med "Konungen styr riket" menade "Regeringen styr riket", då man tolkade 1809 års Regeringsform under 1900-talet.

Så intelligenta var man på den tiden. Varför ska en annan vara sämre?

Finns ingen anledning.

Ny dikt publicerad!

På bloggen Dannes poetik har jag idag publicerat den fyrdelade dikten "Consider...". Den som gillar dikter i allmänhet och mina i synnerhet gör en god sak i att då och då titta in på mina poesibloggar, men som jag skrivit tidigare tror jag att det kommer att dröja lite innan nya dikter läggs ut. Det blir i så fall någon enstaka - som nu idag.

Jag tackar för ert stora tålamod att vänta!

Frihet versus planhushållning

Med förfäran lyssnade jag i går på folkpartiledaren Jan Björklunds utspel om friskolorna. Det är fel att dessa utnyttjas för "kortsiktig spekulation", hävdade Björklund och påstod att regleringar fordras som gör att en ägare av en friskola förpliktar sig att äga och driva skolan i minst tio år.

Det är sorgligt hur feltänkt detta är! Att det är ifrån en liberal ledare som utspelet görs är desto anmärkningsvärdare.

Vad är kortsiktig spekulation? Att äga en skola tycks mig vara alltför omständligt och tidskrävande för att täckas av begreppet. "Omständlig spekulation" vore en bättre term, tycker jag.

Det har berättats om en bagare som spekulerade i mjölpriserna under Bagdhadsultanatets tid. Bagaren köpte in så mycket mjöl han kunde för att sälja när priserna steg, inte minst till följd av hans aget agerande. En följd av spekulationen blev att folk svalt. Sultanen som nyttjade brödsubventioner som sin tids socialhjälp blev rasande på bagarens agerande och ålade honom att baka bröd för allt mjöl han hade. Därefter fick bagaren uppleva hur det känns att trampas ihjäl av elefanter.

Denna för oss så otidsenliga påföljd var naturligtvis till för att statuera ett exempel. Då bagaren kunnat se människor svälta var hänsynen till människolivets värde inget som bet på den upprörde sultanen.

Oavsett vad man tycker om ovanstående berättelse, som jag hittat i Robert Irwins "Companion to the Arabian Nights", står det klart att vad bagaren gjorde var kortsiktig spekulation. Han kunde ha handlat annorlunda. Han valde att tänka på sig själv trots att folk dog till följd av spekulationen. Han hade misslyckats om priset inte steg till följd av hans inköp. Förutsättningen för hans affär var att ingen satt inne med ett dolt mjöllager som skulle kunna pressa priset nedåt då bagaren tänkte sälja mjölet, en färskvara.

Skolor kan snarare liknas vid fastigheter. Jag har själv upplevt hur det är att bo i ett hyreshus som på kort tid byter ägare. Tre på mindre än ett år. Det som märktes var att sopförvaltningen på grund av en tvist en tid vägrade hämta soporna. I övrigt följde personalen med vid köpen och vi hade alltså inte att göra med nya människor hela tiden.

Därtill: om en skola måste vara i ägarens drift i tio år innan försäljning kommer vi här ha en serie spekulativa händelser. Varje tioårsperiods utgång blir ett gottebord för spekulanterna! Alla skolor har inte drivits lika lång tid. Finns det något att spekulera i kan priserna trissas upp inför försäljningen.

Om ett riskkapitalbolag äger en skola kanske det är ägarna av riskkapitalbolaget som byts ut. Det är alltså hela tiden samma riskkapitalbolag som äger skolan.

Nej, detta sätt att försöka planhushålla skolan duger inte! Det är vad eleverna får som är det viktiga.

§ "Den som äger och driver skola och medvetet sköter verksamheten på ett sådant sätt att villkoren för dess drivande inte längre gäller dömes till knutpiska eller om brottet är allvarligt till giljotinering."

Se, ett färdigt förslag till en paragraf att placera i skollagen! Det är självklart att verksamheten ska bedrivas under ett straffansvar. När ett företag kan behöva göra omdisponeringar av verksamheten går knappast att förutse år i förväg. Får de bra betalt kommer skolan att vara välskött om straffansvaret och kontrollen är utformat på ett bra sätt.

Bloggens kurs

I mitt senaste blogginlägg antydde jag att en del noveller kanske skulle publiceras på bloggen. Jag ville inte, skrev jag, besudla mina tre poesibloggar.

Vid närmare eftertanke har jag funnit att jag ej heller vill besudla denna blogg med dylikt. Det är så lätt att säga si och så om något som ligger nedpackat, men när man tar fram texterna igen tyngs man till sinnet och det enda sättet att bli fri är att släppa greppet och slippa bekymra sig om saken.

Jag vill istället rekommendera noveller av Ivan Turgenjev, Ivan Bunin, Guy de Maupassant m fl fina novellister.

Dock är det min fasta övertygelse om att framtidens läsning just består i att via läsplattan ladda ner en liten novell - eller dikt -  och läsa när tid infinnes. Tänk en bank varifrån man kan tillgå världens kulturarv och omgående börja läsningen!

Äldre litteratur läggs - och bör läggas ut - på nätet för gratis nedladdning!