Vad vet jag om Marknaden?

Kanske någon undrar vad jag vet om Marknaden som haft en begränsad yrkeserfarenhet. Det är en invändning som kan vara eller ligga härskartekniker nära. Som då en domare vid en domstol vill avfärda en rättsteoretiker eller filosof genom att säga att "Du vet väl inte hur det är att döma ett mål". Det logiska resonemanget förutsätter inte den erfarenheten (ej heller vetskap om ett gem ska sättas upptill på högra eller vänstra sidan).

Nå, åter till Marknaden! Det är vissa samband man utgår ifrån. Jag säger inget om hur arbetet ska utföras. Antar som ett axiom att det finns en rätt på arbetsplatsen som inte får underskridas. Slaveri är exempelvis inte tillåtet. Jag påstår inte att jag vet vad aktörer tänker eller har för planer. Bara det att vad vi har att handla med gör att vi har en viss valmängd att välja ur. Om jag inte tänker att jag vill köpa den billigaste av två likvärdiga varor är det ändå ett samband som gäller. Jag kanske vill köpa en dyr vara men har inte råd med den utan köper en jag har råd med. Vi ser sambandet att jag föredrar den billigare varan av två likvärdiga då summan av vårt köpbeteende berättigar den slutsatsen.

Därtill är min "marknadsvänlighet" grundad i en ekonomistisk uppfattning. Andra värden än rent ekonomiska får spela in då vi med kalkylens hjälp gör val ur den universella valmängden. Att liv är värdefullt för oss gör att vi vill se grönska överallt. Detta värde, att prioritera växtlighet, kan innebära att man får göra avkall på annat, exempelvis att asfaltera en yta.

Det är ekonomismen som gör att man kan föredra en skola med skolpeng och många privata alternativ framför en helt offentlig skola eller en privat utan skolpeng även om alternativet med skolpeng blir dyrare. Man får frihet för pengarna och möjlighet för individer att växa i olika riktning. Man likställer olika alternativ istället för att tvinga fram just ett.

Invändningen att man saknar erfarenhet kan inte ersätta värdet av ett logiskt resonemang. Därtill tror jag att vi måste ha en stat eller något liknande.

Den katolska socialläran och kapitalismen

I dessa studenttider vill nog många lite äldre utbrista: "Låt ungdomen drömma!" Jag känner mig dock tvingad att skriva något som rör min egen ungdoms drömmar: om en rättvis värld. Det för att jag av lite äldre inte fick ha mina drömmar i fred. Det var främst socialister som av någon anledning visste mycket om vad jag yttrat i skrift och muntligen. Att allt inte var helt genomtänkt säger sig självt. Säger man något under en debatt som fick ersätta en närmast obefintlig undervisning i samhällskunskap var man inte förberedd så som man borde vara om man ska tvingas stå för vad man säger.

Att vara för marknadsekonomi är inte något som står i motsatsställning till att vara för rättvisa. Själv menade jag att marknadskrafternas arbete var nödvändigt för att skapa välstånd, ett välstånd som är välfärdens grund. Staten kan spela en roll genom att dels ge medborgarna en grundtrygghet, dels underlätta för marknadskrafterna genom att förbinda olika marknadssegment. Vad staten förr gjorde genom att bygga järnvägar som knöt orter samman och därmed utvidgade marknaden för många företag kan staten göra idag genom att stödja utbyggnaden av internet så att hela landet täcks. Då blir företagens marknader större precis som individernas frihet blir större i och med att deras välmängd ökar.

Rättvisa utan socialism kan vi teoretiskt motivera genom att kapitalismen kombineras med den katolska socialläran. Så här står det i Katolska Kyrkans Katekes, artikel 2424 (första halvan): "En teori som gör vinsten till den ekonomiska aktiviteten exklusiva styrmedel och yttersta mål kan moraliskt inte godtas. Otyglad lust efter pengar undgår inte att få helt felaktiga verkningar. Den är en av orsakerna till de talrika konflikter som stör samhällsordningen." Jag instämmer i detta. Gärna stora vinster på det vi verkligen behöver, lite mindre på det vi inte behöver.

Drömmarnas kraft

Det är viktigt med drömmar och visioner. Själv hade jag en gång en dröm om att bli kung inom poesins domäner. Drömmen har bleknat i takt med antalet dikter jag skrivit. Får man ingen respons ter det sig meningslöst. Att jag fortsatt skriva dikter beror på att jag mer och mer begränsat mig till den s k andliga sfären. Själva ämnet för dikten blir det meningsgivande.

Till skillnad från många andra har jag inget emot att andra har andra drömmar. Jag är i själva verket tacksam över att de inte har mina. De får gärna drömma om att skapa ett internationellt imperium inom låt oss säga läkemedelsindustrin. Även inom kreditsektorn. Att vi som inte räknats ens som stallknektar inom diktens domäner kan ha synpunkter på alltför höga räntor, egoism, materialism m m gör inte entreprenörens dröm inadekvat. De kan ju föredra att mängden eget kapital ökar genom att skatter sänks framför att man stimulerar utlåningen. Var och en har rätt till sina egna drömmar så länge man tillerkänner andra samma rätt. Gör man inte det får man sin egen rätt inskränkt men det kan först ske efter en process sådan att den som påståtts ha agerat eller tänkt fel för det första får en möjlighet att klargöra sin ståndpunkt så att eventuella missförstånd kan undanröjas och för det andra får en chans att rätta sig.

Vi som inte vet allt

Den som inser att hen inte vet allt måste dra konsekvenserna av denna insikt. Själv vet jag inte om universum skapades för billioner år sen, för 7000 år sen eller för fem minuter sen. Men jag vet att det finns olika uppfattningar om saken. Självklart bör skolor få ha olika uppfattningar i saken -  så länge de informerar eleverna om att det finns andra uppfattningar och varför andra människor tror dessa är sanna.

Tidens relevans för ideologin

Den som idag studerar nyliberala tänkare drar andra slutsatser än vad de gjorde som intresserade sig för ämnet under 80-talet. Både Nixon och Palme trodde att prisstopp skulle kunna leda till resultat. Men det tog inte lång tid förrän det stod klart att man inte kunde göra allt medelst politiska beslut. Stålverk-80 var ett annat exempel på att politik inte klarar allt. Det var till stor del nyliberala tänkare, filosofer och ekonomer, inte minst, som bidrog till den uppkomna klarsynen. Men om vi nu några decennier senare närmar oss nyliberaler är det oftast anarkister vi träffar på. De kallar etatister för socialister och gör det därmed omöjligt för liberaler att vara anhängare av en stat som exempelvis har att värna den fria konkurrensen inom klädeshandelns, livsmedelssektorns och mediebranschens domäner. Och bara för att man frågasatt prisstopp och Stålverk 80 måste man inte säga nej till att bygga upp nya marknader via politiska beslut och skattemedel. På det viset har vi fått valfrihet i skolan. Vi kan föredra detta även om det ekonomiskt blir dyrare än med en helt offentlig skola, något som visar ekonomismens sanning. Andra än strikt ekonomiska värden har fått betyda något i kalkylen. Allt är inte pengar.

Värdet av en kritisk inställning

Den som inte kan kritisera något på marknaden kan knappast vara marknadsvänlig. Marknadsmekanismernas värde ursäktar ju inte mänskliga felsteg. Istället borde man hålla öppet för att skapa marknader där sådana inte finns. Vi har exempelvis fått en skolmarknad. Skolpengen har gjort att inte bara rika kan välja. Vad som vore önskvärt är en global återvinningspeng för företag som renar vatten, tar hand om plast och andra sopor. Där nedskräpning sker skapas en skuld. För att minska skulden har de inblandade att minska utsläppen själva.

Bekämpa fattigdomen, inte rikedomen

Det är inte ovanligt att folk med sympatierna åt vänster tror att man kan bekämpa fattigdomen genom att beskatta de rika hårt. De kan se det som orättvist att vissa bor i stora hus och andra i små lägenheter. Men de stora husen blir inte mindre för att de beskattas hårt och små lägenheter blir inte större av att så sker. Vi får istället det resultatet att de stora husen blir mindre värda. Vad händer då om de är intecknade upp till skorstenen? Jo, att säkerheterna för våra företag minskar i värde. De blir med andra ord mindre kreditvärdiga samtidigt som dras förmåga att betala borgenärna minskar vid en eventuell tvångsmässig avveckling av företaget. Detta leder till minskade möjligheter att nyanställa och ökad risk för uppsägning. Skatter ska gå till att finansiera gagnelig verksamhet men vi kan inte avskaffa klassklyftorna skattevägen. Så fungerar inte den ekonomiska verkligheten. Vi kan inte heller långsiktigt vinna något på att exportera mer än vi importerar. Ökat inflöde av pengar sänker penningvärdet. Om importen får öka istället sjunker varupriserna. Den första intuitionen är nog att vilja ha en så stor export som möjligt och en så liten import som möjligt. Adam Smith lärde oss att vi måste gå emot den intuitionen. Vi måste också gå emot intuitionen att skattevägen öka jämlikheten genom att hårt beskatta rika. Tänker vi efter så är det privata företag som står för handeln. Hur hade det settut om det var staten som stod för den? Hur kan utvecklingen bli för vanligt folk om vi utsätter handeln för svårigheter medelst krångliga regler och skatter? Hur skulle det kunna bli om skatterna något sänktes? Att företagens egna kapital tillväxer betyder ökad kreditvärdighet och större möjlighet för nyanställningar, minskad risk bli uppsagd.