Det att penningen är ett abstraherat bytesvärde betyder att du kan byta till dig något innan du har något att byta med! Har du inget verkligt att byta med, exempelvis en sak, så kan du låna och byta till dig vad du behöver med abstraherat bytesvärde, pengar.
Att penningen inte är knutet till guld är ingen fara i en väl utbyggd ekonomi. Med så stora lån som är vanliga i vår tid skulle guldmynten minska i värde för varje beviljat lån. Det förhöll sig annorlunda när pengar inte användes vid varje överlåtelse av en vara eller tjänst från en person till en annan.
Om vi jämför två länder, ett med kristet styre och ett annat med muslimskt, ser vi att det kristna landet kan fokusera på framtiden, byta till sig nu med framtida varor medelst penninglån i Fiat-valuta. Lånen expanderar ekonomin. Marknaden blir större.
Det är alltså inte så enkelt som att marknaden skapar pengar utan pengar skapar (större) marknader.
I det kristna landet behövs både eget och främmande kapital för ett nytt projekt. Det muslimska landet kan inte låna (lika smidigt på grund av ränteförbud) , kan inte byta med framtida varor medelst nyskapade pengar lånade till kreditvärdiga företag och projekt. I det muslimska landet måste man i större utsträckning disponera om bruket av företagens och individernas egna kapital. Detta betyder att nyföretagare i det muslimska landet i större utsträckning blir beroende av kapitalstarka medbolagsmän än i det kristna fallet. Företagarens lån består i det muslimska fallet av en annan företagare eller annat företags egna kapital (som kunde ha använts för egen expansion).
En lösning som jag ser det är att den muslimska samhällsmodellen ändras till att acceptera Fiat-valuta och det som kristna i praktiken kallar ränta. På följande sätt: Man ser till att rättslärda finns representerade i bankstyrelserna. Räntan blir en form av zakatuppbörd. Zakat är fattigskatt som muslimer har att betala. Räntan är alltså Zakat. Avdragsgill för den som betalar. Då är den inte omoralisk ur den synvinkeln. Bankerna använder räntan de får in till att stödja fattiga, alltså se till att dessa pengar används som Zakat. En viss summa får naturligtvis gå till administrationskostnader.
Detta gör att penningmängden kan expanderas. Finns det både behov av något och pengar kommer behovet att täckas. Vi behöver solceller. Länder kan investera i detta om de får expandera penningmängden samtidigt. Inflation är en risk men Milton Friedman lärde oss en läxa, gjorde han inte? : Om penningmängden inte expanderar mer än antalet varor och tjänster får vi inte inflation, åtminstone inte av den anledningen att krediter beviljats. Annat som missväxt kan inträffa.
Jag ska erkänna att jag inte känner till hur muslimska länder hanterar utlåning och nyskapande av pengar. Men gäller det att man bokstavligen inte får tjäna pengar på lån uppstår frågan: Hur ska en företagare få pengar om andra bolag (och bankerna) tröttnat på att låta honom skjuta upp betalningarna tills han får pengar?
