Det kanske inte var så fint av mig att i ett tidigare inlägg föreslå andra formuleringar åt Ayn Rands huvudperson. En välvilligare tolkning är naturligtvis att giriga personer kan vara charmiga och ha lätt för att förföra folk till att agera för dem. De är också smarta att ge folk något de vet att de behöver. Om detta är renodlad girighet eller en självisk person som gärna ger åt andra, så länge de gagnar hans sak, för att han genuint tänker på dem är en bedömningssak.
Vad Ayn Rand vill säga är att det rent objektivt förhåller sig som så att OM du tänker på dig själv och vill ha mycket, ja, då kommer du med nödvändighet att ge mycket. Även om den girige bara tänker på sig själv så måste det te sig som om han också tänker på andra. Vi ser här hur marknadsmekanismerna arbetar! Det är systemet som genererar det goda! Den girige vill bara ha mer och mer. Systemet förhindrar att så blir fallet. Den girige kan inte bara samla åt sig själv. Vill han ha ett konstverk måste han köpa det om han inte får det. Vi ser att marknadsekonomin förutsätter regler. Det är för denna fördelnings skull marknadsekonomin kunnat bli så framgångsrik. Det måste finnas ett regelverk som ser till att de giriga inte bekrigar varandra med ojusta medel eller dumpar Marknaden genom att strunta i naturen eller arbetarnas intressen. Vi måste också tänka på ekonomin i ett längre perspektiv. Men den girige entreprenören är gagnelig här med, vet att det gagnar hans sak. Det ger goodwill och är bra för de varumärken han satsat i. Vi får solceller nu för den girige vill tjäna pengar och visa hur bra det är med solenergi. Han kan sälja. Hade vi inte haft en klimatkris hade den girige kanske skapat den för att underlätta sin satsning på solenergi. Marknadsföring är nödvändig.
Den girige konditorn bakar kakor som säljer. Även om hon själv inte gillar dem. Tycker inte kunderna om bakverken kommer de inte tillbaka utan går till en konkurrent. Ska alla tjäna lika mycket kommer det drabba oss alla eftersom den duktige konditorn inte kommer att prestera efter sin förmåga längre. Det blir en anpassning nedåt istället för en drift uppåt, mot högre höjder och välstånd.
Att både Ayn Rand och Robert Nozick kommit med intressanta teorier kan ingen ta ifrån dem. Jag räknar mig själv som ekologist och liberal och åberopar mig gärna på tänkare från Hobbes och Grotius till Mises, Friedman och Rothbard via Locke, Mill och Adam Smith.
(Läste någonstans att Mises var för att ge stöd åt handikappade. Det kunde också ske vi staten, om jag förstod det rätt, ty det handlar om att vi ska få värdiga liv. Det är därför krediter bör få expandera marknader. Nu finns det många fler aktiviteter som involverar pengar än förr. Den liberala ideologin kan helt enkelt inte sägas vara beroende av en tro på guldmyntfotens överlägsenhet.)
