Huvudpersonen, som jag förstod det, stod åtalad eller inför ett utskott, där han anklagades för att bara ha giriga motiv. "Vad gott kommer ur detta? " tillfrågades han och svarade något i stil med: "Jag erkänner att jag bara handlar av själviskhet men tusen och åter tusen har fått jobb till följd av mitt själviska handlande!"
Vi kan förstå vad Ayn Rand är ute efter. Hon har flytt Sovjetunionen och kommer till ett land befolkat av människor som bara tänker på sig själva. Det har hon lärt sig av bolsjevikerna och upptäcker nu följderna: att ett på många sätt framgångsrikare samhälle har byggts upp till följd av människors själviskhet.
Frågan är om huvudpersonen är trovärdig. Jag vill hävda att en helt och hållet girig person inte skulle lyckas med sitt företagande.
Utgångspunkten lär vara en vision. Huvudpersonen är naturligtvis det handlande Jaget, den blivande entreprenören. Han ser sig själv utföra en uppgift som efterfrågas. Hur kan den annars vara lönsam? (Vi diskuterar ju inte ideellt arbete här som jag högaktar, Ayn Rand tycks vara av annan mening.) Uppgiften efterfrågas, dvs den gagnar kunder, leverantörer, folk som ska anställas. För att lyckas inser aktören att han måste bygga ett lag. "Jag handlar inte enbart utifrån själviska motiv utan utifrån en önskan att göra nytta! Jag följer nyttoprincipen, ärade utfrågare, och detta företagande jag ägnat mig åt är inte min sologrej. Det är ett teamwork. Förutan mina medarbetare hade det blivit pannkaka av projektet. Jag vill betona att jag både ser till samhällets nytta och till andra individers nytta, dom jag samarbetar med. Vi har bildat bolag, inte för att konkurrera ihjäl varandra, utan för att skydda varandra och sträva mot ett mål som är gagneligt för alla. Jag missunnar inte andra att leva bra liv utan tvärtemot, jag önskar verkligen att alla kan få bra liv! "
Den här personen blir omtyckt och får många personer att samarbeta med. Den renodlat girige upplevs som föga pålitlig.
Jag har inte läst Ayn Rands roman men känner att jag måste göra det. Jag försökte nämligen själv en gång använda mig av en moralisk domstol (som tankemodell i en berättelse) där vissa dömde sig själva för att motarbeta Mammon inom sig. Var kom den ide'n ifrån? Då jag upplever att jag sedan skoltiden förföljs av folk som vill ändra min politiska uppfattning kan jag inte låta bli att misstänka att man via frimureriets magiska apparater manipulerat med en (ekologistisk) liberal för att få det att framstå som om jag står för motsatsen till Ayn Rand. Det tror jag inte är fallet även om det säkert finns stora skillnader. Vi är bara processer som blir allt öppnare till följd av den tekniska utvecklingen. Andra vill använda oss. Vi påverkas av deras försök. Vad kan vi göra annat än överlämna våra tankar åt Gud den allsmäktige, den vise. Ska jag influeras av andra ska det vara av den gudomliga gnistan djup!
