Finns det någon som beklagar sig över att en biljettautomat skapar biljetter ur ingenting efter några knapptryckningar? Nej, vi förstår alla att det är någon som vill ha biljetten. Att den person vi kallar "kund" är ena parten i ett avtalsförhållande och att biljetten representerar en rätt att exempelvis färdas på ett tåg under en viss tid och sträcka. Biljettautomaten har någon konstruerat för ändamålet.
På samma sätt skapas pengar av banker vid kreditgivning då en låntagare ingått ett avtal med banken. Om det är redan existerande pengar som lånas ut eller tekniskt sett nyskapade är av underordnat, formellt intresse. Det är en del av "biljettautomaten" som skapats för att förse företag och hushåll med allmänna biljetter. Med dessa allmänna biljetter kan vi få andra ting. Med ett abstrakt bytesvärde kan vi erhålla ett konkret bytesvärde, eller som rättsekonomerna säger, förvärva rättigheter. Pengarnas funktion enligt rättsekonomin är främst att omfördela rättigheter. Vill du ha en apelsin måste du förvärva rättigheten till apelsinen, ty i annat fall gör du dig skyldig till snatteri, olovligt förfogande eller egenmäktigt förfarande, allt beroende på vad du olovligt gjort med apelsinen. Rättigheten till apelsinen innehas av frukthandlaren du handlar hos.
En biljett har ett instrumentellt värde. Den är ett medel för något annat än sig själv. Så förhåller det sig också med penningen. Visserligen kan en Joakim von Anka se en tjusning i att samla pengar i hög, men även för honom måste värdet i detta ligga i tanken på allt han kan göra med dessa pengar, dvs tjusningen ligger i penningens potentialitet, vad du kan få eller göra med pengarna. Den som sparar dem har dem kvar och kan då glädjas en längre tid av denna potentialitet än den kan som snabbt omsätter pengarna till något konkret, alltså använder penningen som en biljett för något annat, för ett konkret bytesvärde.
Det är viktigt, har inte minst Milton Friedman lärt oss, att upprätthålla en balans mellan penningmängd och mängden producerade varor och tjänster i omsättning. Det är denna balans som är viktig att värna. Och naturligtvis att inte försvaga det egna kapitalet i förhållande till det lånade. Att pengarna inte funnits innan lånet är en teknisk sak. När nu pengar representeras av siffror på konton i elektronisk form i så väldigt stor utsträckning ter det sig konstigt att fordra att dessa siffror tvunget ska ha funnits tidigare, när alla ändå vet att banker och andra långivare har värden som motsvarar dessa summor. En del av denna värdesumma representeras av värdet av bankens eget arbete. Juridiskt kan detta få ett uttryck i att en bank äger andelar i en annan (istället för att äga guld) eller i en bankirfirma eller annan finansiell verksamhet.
