De som idag vill koppla penningen till guldet i en tro att man på det viset ska säkra ekonomin gör ett fel analogt med de som trodde att investeringar i fast egendom var säkra investeringar. De blev snopna när det visade sig att lös egendom kunde få ett mycket högre värde än fastigheter. Vi kan jämföra en tavla av en känd konstnär som kostar flera miljoner dollar med en fastighet i ödebygden. Den som tror att fastigheten med sitt tillbehör huset måste vara värt mycket mer än tavlan bara för att tavlan kan hänga på en vägg i huset har fel.
Att tro att man kan vinna något med att koppla penningen till guldet är som att tro att guldet skulle ha ett absolut värde och att bankerna inte skulle ha andra tillgångar, tillgångar som har ett högre värde än guld och som ska tas med i beräkningen då man påstår att bankerna ur tomma intet skapar pengar medelst kreditgivning. Det de lånar ut och som de sedan fordrar vägs upp av olika slags tillgångar. Att alla lån inte kan lösas in samtidigt och pengar betalas ut inses väl lätt av den som inser att här måste företag säljas, men det är ju ändå inte detta scenario som det handlar om i verkligheten.
Det väsentliga måste vara att hålla en balans mellan eget och främmande kapital sådant att det relativa priset på det främmande kapitalet inte stiger.
Ska vi fästa vikt vid guld och silver i handeln kommer naturligtvis priset på guld och silver att stiga. Men om folk senare vill ha tillgångar i annat än guld och silver måste de sälja guld och silver. Ett ökat utbud och en minskad efterfrågan betyder ett fallande pris. Att klistra fast penningen i denna cirkus är inte bra. Guld kan finnas som en reserv för att nyttjas för att stödja penningen men inte för att binda fast den. Oavsett kopplingen mynt-sedel-guld kommer det ju vara en försäkring med guldtackor i Riksbankens valv, eller om det nu är i EU-bankens.
