Många människor är skeptiska till bankernas utlåning. Visst finns det risker med utlåningen, men det finns risker att passera en gata också. Ändå går vi över den. Alla stannar åtminstone inte inomhus hela tiden.
Problemet med bankfienderna är att de inte bara vill socialisera bankerna. Förstatligade banker kombineras med nej till utländskt kapital, exempelvis ifrån Kina, önskan om höga bolagsskatter och viljan att driva elproduktionen i offentlig regi.
Till den offentliga sektorn vill man alltså föra: kreditgivning och energiproduktion m m.
Bankerna ska inte få "skapa pengar ur tomma intet", dvs låna ut annat än inlåningen. Utländska investerare gör sig inte besvär. Det egna kapitalet kommer att beskattas hårt.
Usch, vilken olycka de vill föra Sverige mot!
måndag 17 mars 2014
Islamska banker
Islamska banker kan vara ett intressant alternativ till räntebetalande banker. Vill du köpa en bil utan att betala ränta så köper banken bilen och låter dig köpa den av banken på avbetalning. Banken delar risken.
Jag förstår detta som att om du saknar säkerhet kan du köpa av banken genom att dess kapital är en brygga mellan dig som kund och säljaren. Du måste alltså ha inkomst men kan sakna säkerhet.
Ordet "kan" indikerar att banken också kan neka dig lån/förmedlat avbetalningsköp.
Islamska banker får ses som intressanta alternativ. Det är verkligheten som får fälla avgörandet vilken typ av bank som är bäst för vanligt folk.
Vad gäller risker kan följande sägas:
Vanliga banker får problem om folk inte kan betala tillbaka lånen. Räntan går de då också miste om.
Islamska banker får problem om kunden inte kan betala i avtalsenlig ordning.
Både islamska och vanliga banker tar alltså en viss form av risk. Blir det i en sektor av samhället svårigheter lär detta slå tillbaka också mot bankerna, oavsett vilken form de har. Det är därför det är så viktigt med konkurrens. Alla ägg bör inte placeras i samma korg och olika typer av korgar är bra då de motverkar olika typer av olyckor.
Jag förstår detta som att om du saknar säkerhet kan du köpa av banken genom att dess kapital är en brygga mellan dig som kund och säljaren. Du måste alltså ha inkomst men kan sakna säkerhet.
Ordet "kan" indikerar att banken också kan neka dig lån/förmedlat avbetalningsköp.
Islamska banker får ses som intressanta alternativ. Det är verkligheten som får fälla avgörandet vilken typ av bank som är bäst för vanligt folk.
Vad gäller risker kan följande sägas:
Vanliga banker får problem om folk inte kan betala tillbaka lånen. Räntan går de då också miste om.
Islamska banker får problem om kunden inte kan betala i avtalsenlig ordning.
Både islamska och vanliga banker tar alltså en viss form av risk. Blir det i en sektor av samhället svårigheter lär detta slå tillbaka också mot bankerna, oavsett vilken form de har. Det är därför det är så viktigt med konkurrens. Alla ägg bör inte placeras i samma korg och olika typer av korgar är bra då de motverkar olika typer av olyckor.
Kinesiskt kapital
Bland bankfiendernas inlägg på Facebook har man nu också kunnat läsa att Kinas rikaste man vill köpa energibolaget Fortum. Detta vänder man sig emot. Detta räds man. Det bolag som idag ägs av finska intressenter vill man ska bli ett offentligt svenskt elbolag.
Man vill alltså föra över kapital ifrån kommunernas kärnverksamhet som vård, skola, omsorg och lägga på energiproduktionen. Det är inte så att endast ett bolag ska vara kommunalt, med möjlighet till kompletteringar och konkurrens, nej, man vill att all energiproduktion ska vara offentlig.
Dessa idéer tror jag kan vara mycket farliga för Sverige!
Vi har inget emot att västerländska företag investerar i Kina och där äger bolag, men när det motsatta förhållandet blir fallet, då blir det svårt. Men det kapital som genereras till följd av investeringar i Kina och handel med Kina köper inte bara obligationer i väst utan investerar också i andra länder. Detta är inget konstigt. Det är både något naturligt och något önskvärt. Ett kinesiskt övertagande av Fortum skulle kunna föra den horisontella integrationen till nya och intressanta nivåer.
En kinesisk investerare i svensk elproduktion bör ju ifrån start ha klart för sig att vi här önskar en så miljövänlig elproduktion som möjligt. Att det är kring detta, bl a, som konkurrensen mellan de olika bolagen handlar.
En kinesisk investerare skulle kunna utnyttja produktion i Kina av låt oss säga solpaneler för elproduktion i Sverige. Vi har många andra områden där utvecklingen dikteras av tekniska framsteg som skulle kunna gagnas av en sådan här ägarstruktur.
Att säga nej till detta för att istället önska allt i "gemensam ägo" är att inte kunna se möjligheterna av de gemensamma intressen som uppstår då investerare verkar i andra länder än sitt eget. Vi behöver varandra!
Man vill alltså föra över kapital ifrån kommunernas kärnverksamhet som vård, skola, omsorg och lägga på energiproduktionen. Det är inte så att endast ett bolag ska vara kommunalt, med möjlighet till kompletteringar och konkurrens, nej, man vill att all energiproduktion ska vara offentlig.
Dessa idéer tror jag kan vara mycket farliga för Sverige!
Vi har inget emot att västerländska företag investerar i Kina och där äger bolag, men när det motsatta förhållandet blir fallet, då blir det svårt. Men det kapital som genereras till följd av investeringar i Kina och handel med Kina köper inte bara obligationer i väst utan investerar också i andra länder. Detta är inget konstigt. Det är både något naturligt och något önskvärt. Ett kinesiskt övertagande av Fortum skulle kunna föra den horisontella integrationen till nya och intressanta nivåer.
En kinesisk investerare i svensk elproduktion bör ju ifrån start ha klart för sig att vi här önskar en så miljövänlig elproduktion som möjligt. Att det är kring detta, bl a, som konkurrensen mellan de olika bolagen handlar.
En kinesisk investerare skulle kunna utnyttja produktion i Kina av låt oss säga solpaneler för elproduktion i Sverige. Vi har många andra områden där utvecklingen dikteras av tekniska framsteg som skulle kunna gagnas av en sådan här ägarstruktur.
Att säga nej till detta för att istället önska allt i "gemensam ägo" är att inte kunna se möjligheterna av de gemensamma intressen som uppstår då investerare verkar i andra länder än sitt eget. Vi behöver varandra!
lördag 15 mars 2014
Muslimsk medborgarlön?
Det tycks ha funnits en muslimsk medborgarlön under kalifen Ali ibn Abu Talibs tid. Varje torsdag fick muslimerna del av statsinkomsterna. Utbetalningen var lika för alla. Ali fick, trots att han var kalif, vid denna utdelning inte mer än andra, och slavar fick lika mycket som fria. Det gjordes ingen skillnad mellan araber, perser eller svarta.
Låt mig som stöd för det sagda citera ur boken "Peak of Eloquence, Nahjul Balagha", New York 2009:
"Imam Ali [...] was the first man who declared that a ruler´s share of income from the state was equal to that of any commoner." (Nahjul Balagha s. 265)
[Det som ska stå där punkterna nu finns mellan klamrar är den arabiska bokstaven ayn som här betyder något i stil med "peace and blessings be upon him".]
Den "share of income" det talas om här var alltså del av en utbetalning som inte var den enda inkomst folk hade. Militärer hade lön för det uppdrag de hade. Domare hade en fast lön sådan att de inte skulle frestas att ta emot mutor. Höga officerer var också gott avlönade för att förbli lojala. Bönder fick inkomst av att sälja grödor de producerade. Men varje torsdag fick de en utbetalning, en sorts medborgarlön, som åtminstone utgjorde ett välkommet bidrag till försörjningen.
"A principle of equal distribution of public money was introduced. For the first time, a system of weekly distribution was adopted. Every Thursday the accounts were closed and every Saturday started with fresh book of accounts." (Nahjul Balagha s. 266)
Ali ibn Abu Talib såg skatterna som ett medel och skattebetalarna som ett mål. Ett citat av hans egna ord visar detta:
"He [Ali] said, 'As far as the collection of land revenue is concerned, you must always keep in view the welfare of the taxpayer wich is primarily of more importance than the taxes themselves. And the actual taxable capacity of the people rests on the fertility quotient of the land. More attention should, therefore, be paid to the land fertility and the prosperity of the taxpayers than to the collection of revenues.'" (Nahjul Balagha s. 266)
Det upplevdes alltså som angeläget av Ali att öka jordens avkastning, något han själv rent praktiskt, fysiskt arbetade med innan han blev kalif: Genom att gräva brunnar för att skapa ett system med konstbevattning.
Vår okunskap om islamsk filosofi har, tror jag, fått ödesdigra konsekvenser. Den låsning som nu uppstått hade inte behövt bli fallet om folk tidigare fått kunskap om islam som en human politisk filosofi, en åskådning som ville förbättra människors levnadsvillkor och skapa rättvisa på jorden. (Visst finns det de som haft en annan tolkning eller tillämpning av islam, men just det förhållandet att man ej tagit fasta på den humana och liberala, givet tiden då åsikterna framfördes, har bäddat för icke-toleranta tillämpningar; men de värsta övergreppen har väl skett av människor som inte trott på religionen; så var också fallet med kristna korsfarare som inte var fromma kristna utan fått rollen som korsfarare för att de inte varit det och för att rädda livhanken.)
Jag tror att denna åskådning väl skulle kunna harmoniera med ett liberalt tänkande, därtill förankra ett sådant frihetligt och marknadsvänligt i en åskådning som värnar människan och de resurser på jorden hon lever utav.
Denna sammansmältning kanske är jordens framtid.
Låt mig som stöd för det sagda citera ur boken "Peak of Eloquence, Nahjul Balagha", New York 2009:
"Imam Ali [...] was the first man who declared that a ruler´s share of income from the state was equal to that of any commoner." (Nahjul Balagha s. 265)
[Det som ska stå där punkterna nu finns mellan klamrar är den arabiska bokstaven ayn som här betyder något i stil med "peace and blessings be upon him".]
Den "share of income" det talas om här var alltså del av en utbetalning som inte var den enda inkomst folk hade. Militärer hade lön för det uppdrag de hade. Domare hade en fast lön sådan att de inte skulle frestas att ta emot mutor. Höga officerer var också gott avlönade för att förbli lojala. Bönder fick inkomst av att sälja grödor de producerade. Men varje torsdag fick de en utbetalning, en sorts medborgarlön, som åtminstone utgjorde ett välkommet bidrag till försörjningen.
"A principle of equal distribution of public money was introduced. For the first time, a system of weekly distribution was adopted. Every Thursday the accounts were closed and every Saturday started with fresh book of accounts." (Nahjul Balagha s. 266)
Ali ibn Abu Talib såg skatterna som ett medel och skattebetalarna som ett mål. Ett citat av hans egna ord visar detta:
"He [Ali] said, 'As far as the collection of land revenue is concerned, you must always keep in view the welfare of the taxpayer wich is primarily of more importance than the taxes themselves. And the actual taxable capacity of the people rests on the fertility quotient of the land. More attention should, therefore, be paid to the land fertility and the prosperity of the taxpayers than to the collection of revenues.'" (Nahjul Balagha s. 266)
Det upplevdes alltså som angeläget av Ali att öka jordens avkastning, något han själv rent praktiskt, fysiskt arbetade med innan han blev kalif: Genom att gräva brunnar för att skapa ett system med konstbevattning.
Vår okunskap om islamsk filosofi har, tror jag, fått ödesdigra konsekvenser. Den låsning som nu uppstått hade inte behövt bli fallet om folk tidigare fått kunskap om islam som en human politisk filosofi, en åskådning som ville förbättra människors levnadsvillkor och skapa rättvisa på jorden. (Visst finns det de som haft en annan tolkning eller tillämpning av islam, men just det förhållandet att man ej tagit fasta på den humana och liberala, givet tiden då åsikterna framfördes, har bäddat för icke-toleranta tillämpningar; men de värsta övergreppen har väl skett av människor som inte trott på religionen; så var också fallet med kristna korsfarare som inte var fromma kristna utan fått rollen som korsfarare för att de inte varit det och för att rädda livhanken.)
Jag tror att denna åskådning väl skulle kunna harmoniera med ett liberalt tänkande, därtill förankra ett sådant frihetligt och marknadsvänligt i en åskådning som värnar människan och de resurser på jorden hon lever utav.
Denna sammansmältning kanske är jordens framtid.
fredag 14 mars 2014
Var profeten Muhammad skrivkunnig?
Det sägs att det är vid universitet och högskolor man får lära sig sanningen om olika områden. Då jag studerade praktisk filosofi hade jag alltså grundad anledning anta att det var en representativ bild av världens filosoferande över sociala och politiska frågor som skulle bibringas mig, speciellt om jag då också vid sidan av läste filosofihistoria för mitt intresses skull.
Nej, det var inte hela sanningen! Det var inte ens en representativ bild av den. Den bild som förmedlades gjorde inte mycket för att förändra intrycket av de arabiska folken som nomader boende i tält.
Men var var Europa i sin kulturella utveckling då profeten Muhammad under 600-talet predikade mot polyteism och grymma sedvänjor (som att gräva ner flickebarn levande om maten inte räckte till)? Läser man Koranen får man en annan bild än den som förmedlas av media. En bild av rättvisa och omtanke förmedlas. En tro på människans möjligheter att skapa en bättre värld förmedlas, en vilja att förbättra för föräldralösa barn och kvinnor gör sig starkt gällande.
Propagandan mot islam är ensidig. Den lyfter ut vissa bitar ur sitt historiska sammanhang och fokuserar inte på vad som står i Koranen. Hur många känner till vad profeten Muhammads svärson och kusin Ali ibn Abu Talib lärde ut? Hade en västerlänning presenterat denna sociala och politiska filosofi hade åskådningen presenterats utförligt i läroböckerna. Nu, inte en notis! Det kan jag själv bära vittnesbörd om!
Då jag har mina egna rötter inom kristendomen kan jag konstatera att på djupet är det samma budskap i Bibeln och Koranen. Profeten Muhammad påstod inte något annat. Det var samma budskap som nu med honom som budbärare förmedlades till ett område av världen som tidigare inte fått del av det monoteistiska budskapet, åtminstone inte sedan araberna i Mekka övergav vad Abraham och Ismail där lärt ut vid det tempel de uppförde, eller åtminstone påstås ha uppfört, till Guds ära, ett tempel som ännu finns kvar: Kaba.
Vi i väst känner inte till att Mekka var ett handelscentrum långt innan profetens födelse. Vi känner inte till den höga nivå som poesin befann sig på. Att den kom till under karavanerna under inflytande av kamelernas taktfasta gång. Att poesin framfördes inför en poesiälskande publik i Mekka, vid Kaba, under eller i anslutning till marknadsdagar. Att tävlingar hölls.
Det fanns med andra ord ett klimat för poesin att frodas i. Detta låtsas man inte om i väst. Istället förmedlas bilden av araberna som ett efterblivet folk som inte kommit någonstans.
Detta är antingen okunnighet eller rena lögner.
En annan sak som man kan fundera över är bilden av profeten Muhammad som analfabet. Det är väl en bild som muslimerna själva omhuldat, men att sanningen många gånger är relativ torde framgå av nedan följande citat ifrån inledningen till Nahjul Balagha (Peak of Eloquence), en samling predikningar, tal och brev av Ali ibn Abu Talib. Citatet är ifrån inledningen och det är alltså inte Ali som formulerat meningarna som rör profetens sista tid i livet (på jorden):
"He came out of the swoon and looked at those tear sprinkled faces around him and said, 'Bring a pen, some ink and a paper so that I may write a will for you that will keep you on the straight path.' Some of his companions wanted to offer him the pen and paper while `Umar was of the opinion that ha was talking insanely on account of the intensity of his illness." (Peak of Eloquence, Nahjul Balagha, New York 2009 s. 238.)
Varför fråga efter penna och papper om man inte kan skriva?
Nej, det var inte hela sanningen! Det var inte ens en representativ bild av den. Den bild som förmedlades gjorde inte mycket för att förändra intrycket av de arabiska folken som nomader boende i tält.
Men var var Europa i sin kulturella utveckling då profeten Muhammad under 600-talet predikade mot polyteism och grymma sedvänjor (som att gräva ner flickebarn levande om maten inte räckte till)? Läser man Koranen får man en annan bild än den som förmedlas av media. En bild av rättvisa och omtanke förmedlas. En tro på människans möjligheter att skapa en bättre värld förmedlas, en vilja att förbättra för föräldralösa barn och kvinnor gör sig starkt gällande.
Propagandan mot islam är ensidig. Den lyfter ut vissa bitar ur sitt historiska sammanhang och fokuserar inte på vad som står i Koranen. Hur många känner till vad profeten Muhammads svärson och kusin Ali ibn Abu Talib lärde ut? Hade en västerlänning presenterat denna sociala och politiska filosofi hade åskådningen presenterats utförligt i läroböckerna. Nu, inte en notis! Det kan jag själv bära vittnesbörd om!
Då jag har mina egna rötter inom kristendomen kan jag konstatera att på djupet är det samma budskap i Bibeln och Koranen. Profeten Muhammad påstod inte något annat. Det var samma budskap som nu med honom som budbärare förmedlades till ett område av världen som tidigare inte fått del av det monoteistiska budskapet, åtminstone inte sedan araberna i Mekka övergav vad Abraham och Ismail där lärt ut vid det tempel de uppförde, eller åtminstone påstås ha uppfört, till Guds ära, ett tempel som ännu finns kvar: Kaba.
Vi i väst känner inte till att Mekka var ett handelscentrum långt innan profetens födelse. Vi känner inte till den höga nivå som poesin befann sig på. Att den kom till under karavanerna under inflytande av kamelernas taktfasta gång. Att poesin framfördes inför en poesiälskande publik i Mekka, vid Kaba, under eller i anslutning till marknadsdagar. Att tävlingar hölls.
Det fanns med andra ord ett klimat för poesin att frodas i. Detta låtsas man inte om i väst. Istället förmedlas bilden av araberna som ett efterblivet folk som inte kommit någonstans.
Detta är antingen okunnighet eller rena lögner.
En annan sak som man kan fundera över är bilden av profeten Muhammad som analfabet. Det är väl en bild som muslimerna själva omhuldat, men att sanningen många gånger är relativ torde framgå av nedan följande citat ifrån inledningen till Nahjul Balagha (Peak of Eloquence), en samling predikningar, tal och brev av Ali ibn Abu Talib. Citatet är ifrån inledningen och det är alltså inte Ali som formulerat meningarna som rör profetens sista tid i livet (på jorden):
"He came out of the swoon and looked at those tear sprinkled faces around him and said, 'Bring a pen, some ink and a paper so that I may write a will for you that will keep you on the straight path.' Some of his companions wanted to offer him the pen and paper while `Umar was of the opinion that ha was talking insanely on account of the intensity of his illness." (Peak of Eloquence, Nahjul Balagha, New York 2009 s. 238.)
Varför fråga efter penna och papper om man inte kan skriva?
torsdag 13 mars 2014
Bankers vilja - och Svenska Akademiens
För alla som älskar poesi vill jag varmt rekommendera Lars Gustafssons sonetter. Enligt min mening vore sonett XXVIII tillräcklig för att ge skalden en plats i både Svenska Akademiens och i diktälskarnas hjärta. Den första strofen lyder (så att ni vet vilken dikt jag talar om):
"Det kommer sent. Det hade långt att gå.
Det har väl inget namn men kallas sorg.
En knuten näve är en bräcklig korg
av spröda fingerben, och att förstå"
Sedan fortsätter dikten formriktigt med tre strofer till. Jag ska inte diskutera innehållet, bara påtala att Lars Gustafsson inte bara skrivit sådana här formsköna dikter, med djup i, utan också fri vers där ofta filosofiska tankegångar eller plötsliga oväntade insikter blixtrar till. Få ord nyttjas för att måla upp ett brett panorama av föreställningar. Olika former används för dikten.
Lars Gustafsson är inte bara poet. Han är också romanförfattare och filosof. Han har disputerat på en avhandling i språkfilosofi. Flera romaner har uppmärksammats utomlands, älskats av människor som talar ett annat språk. Exempelvis "En biodlares död". Det finns tankegångar i romanerna. Det är en sida av hans författarskap jag ännu inte hunnit bekanta mig med mer ingående, men det jag läst är tillräckligt för att bilden av en författare som vet vad han gör ska framträda.
Utöver att vara poet, romanförfattare och filosof har Lars Gustafsson gjort sig känd som liberal debattör. Och det är väl här skon klämmer för Svenska Akademien. Hade det varit i Frankrike Lars Gustafsson verkat, med franska som språk, hade han självklart varit en medlem av Franska Akademien. Man hade uppskattat att han hade en åskådning och inte krävt att han ska tycka likadant som alla andra.
Den inställningen finns inte i Sverige. Här ska alla tycka likadant och sitta och hålla med varandra. En liten grupp vänsterintellektuella håller landet mentalt i ett fast grepp.De har medelklassbakgrund. De tycks livrädda för folk med andra åsikter. Dyker sådana ändå upp dröjer det inte förrän marxisterna sätter igång med övningar i hajlandets obskyra konst. Ja, det är ju ingen verklig konst utan snarare en anti-konst.
Det är anti-konst Svenska Akademien ägnar sig åt då de inte väljer in en så klar kandidat som Lars Gustafsson. Istället har man valt in...(nå, vi stoppar här!)
Vad vilja Svenska Akademien? Det är ju klart att det är något som akademin önskar åstadkomma med sina val, både att välja in och att stänga ute.
Det är som då Swedbank inte tar emot växelpengar ifrån handeln. De vill något med detta. De vill ha fler kortbetalningar i handeln, göra det svårare att använda sedlar och mynt. Denna hantering får andra aktörer ta hand om. Kanske Swedbank vill strama upp sin verksamhet, inte tjäna alla utan en mindre mängd än förut i tron att banken kan bli bättre på det viset. Agendan tycks klar. Gillar man den inte får man välja en annan aktör. Kanske en annan bank eller alternativ till bankerna.
Vilka alternativ finns det till Svenska Akademien? Vad är det för mandat de förfuskar?
Det är beklagligt att man inte kommit till den mognadsnivå där man gläds åt skillnader istället för att motarbeta dem.
"Det kommer sent. Det hade långt att gå.
Det har väl inget namn men kallas sorg.
En knuten näve är en bräcklig korg
av spröda fingerben, och att förstå"
Sedan fortsätter dikten formriktigt med tre strofer till. Jag ska inte diskutera innehållet, bara påtala att Lars Gustafsson inte bara skrivit sådana här formsköna dikter, med djup i, utan också fri vers där ofta filosofiska tankegångar eller plötsliga oväntade insikter blixtrar till. Få ord nyttjas för att måla upp ett brett panorama av föreställningar. Olika former används för dikten.
Lars Gustafsson är inte bara poet. Han är också romanförfattare och filosof. Han har disputerat på en avhandling i språkfilosofi. Flera romaner har uppmärksammats utomlands, älskats av människor som talar ett annat språk. Exempelvis "En biodlares död". Det finns tankegångar i romanerna. Det är en sida av hans författarskap jag ännu inte hunnit bekanta mig med mer ingående, men det jag läst är tillräckligt för att bilden av en författare som vet vad han gör ska framträda.
Utöver att vara poet, romanförfattare och filosof har Lars Gustafsson gjort sig känd som liberal debattör. Och det är väl här skon klämmer för Svenska Akademien. Hade det varit i Frankrike Lars Gustafsson verkat, med franska som språk, hade han självklart varit en medlem av Franska Akademien. Man hade uppskattat att han hade en åskådning och inte krävt att han ska tycka likadant som alla andra.
Den inställningen finns inte i Sverige. Här ska alla tycka likadant och sitta och hålla med varandra. En liten grupp vänsterintellektuella håller landet mentalt i ett fast grepp.De har medelklassbakgrund. De tycks livrädda för folk med andra åsikter. Dyker sådana ändå upp dröjer det inte förrän marxisterna sätter igång med övningar i hajlandets obskyra konst. Ja, det är ju ingen verklig konst utan snarare en anti-konst.
Det är anti-konst Svenska Akademien ägnar sig åt då de inte väljer in en så klar kandidat som Lars Gustafsson. Istället har man valt in...(nå, vi stoppar här!)
Vad vilja Svenska Akademien? Det är ju klart att det är något som akademin önskar åstadkomma med sina val, både att välja in och att stänga ute.
Det är som då Swedbank inte tar emot växelpengar ifrån handeln. De vill något med detta. De vill ha fler kortbetalningar i handeln, göra det svårare att använda sedlar och mynt. Denna hantering får andra aktörer ta hand om. Kanske Swedbank vill strama upp sin verksamhet, inte tjäna alla utan en mindre mängd än förut i tron att banken kan bli bättre på det viset. Agendan tycks klar. Gillar man den inte får man välja en annan aktör. Kanske en annan bank eller alternativ till bankerna.
Vilka alternativ finns det till Svenska Akademien? Vad är det för mandat de förfuskar?
Det är beklagligt att man inte kommit till den mognadsnivå där man gläds åt skillnader istället för att motarbeta dem.
onsdag 12 mars 2014
Moraliskt sönderfall?
Det skrivs och rapporteras om våldtäkter och överfall. Om ett allmänt moraliskt sönderfall. Det tycks som om den sociala ordningen ej längre fungerar. Frågan är hur länge till det ska kunna vara nattöppet om dessa tendenser håller i sig. Föräldrar har mist greppet om sina barn. Äktenskapen håller inte längre speciellt länge. Barnen åker in och ut ur fosterhemsplaceringar. Misshandel, våldtäkt, övergrepp, hån och förtryck blir en vardag, den hårda form som uppenbarat sig i vad vissa kallat "lössläppthetens kölvatten".
Äktenskapsåldern blir allt högre. Allt senare flyttar ungdomen hemifrån. Trångboddheten ökar till följd av bostadsbristen.
Det konstiga är inte att våld och olyckor äger rum. Det konstiga är att det inte blivit mer av den varan.
Hur länge ska ungdomar hållas i ett tillstånd som om de vore barn? Ska de hela livet förvägras att göra ett handtag? Och därtill beskyllas för att vara lata?
Att något här gått fel måste man tydligen vara politiker för att inte fatta!
Äktenskapsåldern blir allt högre. Allt senare flyttar ungdomen hemifrån. Trångboddheten ökar till följd av bostadsbristen.
Det konstiga är inte att våld och olyckor äger rum. Det konstiga är att det inte blivit mer av den varan.
Hur länge ska ungdomar hållas i ett tillstånd som om de vore barn? Ska de hela livet förvägras att göra ett handtag? Och därtill beskyllas för att vara lata?
Att något här gått fel måste man tydligen vara politiker för att inte fatta!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)