Det sägs att det är vid universitet och högskolor man får lära sig sanningen om olika områden. Då jag studerade praktisk filosofi hade jag alltså grundad anledning anta att det var en representativ bild av världens filosoferande över sociala och politiska frågor som skulle bibringas mig, speciellt om jag då också vid sidan av läste filosofihistoria för mitt intresses skull.
Nej, det var inte hela sanningen! Det var inte ens en representativ bild av den. Den bild som förmedlades gjorde inte mycket för att förändra intrycket av de arabiska folken som nomader boende i tält.
Men var var Europa i sin kulturella utveckling då profeten Muhammad under 600-talet predikade mot polyteism och grymma sedvänjor (som att gräva ner flickebarn levande om maten inte räckte till)? Läser man Koranen får man en annan bild än den som förmedlas av media. En bild av rättvisa och omtanke förmedlas. En tro på människans möjligheter att skapa en bättre värld förmedlas, en vilja att förbättra för föräldralösa barn och kvinnor gör sig starkt gällande.
Propagandan mot islam är ensidig. Den lyfter ut vissa bitar ur sitt historiska sammanhang och fokuserar inte på vad som står i Koranen. Hur många känner till vad profeten Muhammads svärson och kusin Ali ibn Abu Talib lärde ut? Hade en västerlänning presenterat denna sociala och politiska filosofi hade åskådningen presenterats utförligt i läroböckerna. Nu, inte en notis! Det kan jag själv bära vittnesbörd om!
Då jag har mina egna rötter inom kristendomen kan jag konstatera att på djupet är det samma budskap i Bibeln och Koranen. Profeten Muhammad påstod inte något annat. Det var samma budskap som nu med honom som budbärare förmedlades till ett område av världen som tidigare inte fått del av det monoteistiska budskapet, åtminstone inte sedan araberna i Mekka övergav vad Abraham och Ismail där lärt ut vid det tempel de uppförde, eller åtminstone påstås ha uppfört, till Guds ära, ett tempel som ännu finns kvar: Kaba.
Vi i väst känner inte till att Mekka var ett handelscentrum långt innan profetens födelse. Vi känner inte till den höga nivå som poesin befann sig på. Att den kom till under karavanerna under inflytande av kamelernas taktfasta gång. Att poesin framfördes inför en poesiälskande publik i Mekka, vid Kaba, under eller i anslutning till marknadsdagar. Att tävlingar hölls.
Det fanns med andra ord ett klimat för poesin att frodas i. Detta låtsas man inte om i väst. Istället förmedlas bilden av araberna som ett efterblivet folk som inte kommit någonstans.
Detta är antingen okunnighet eller rena lögner.
En annan sak som man kan fundera över är bilden av profeten Muhammad som analfabet. Det är väl en bild som muslimerna själva omhuldat, men att sanningen många gånger är relativ torde framgå av nedan följande citat ifrån inledningen till Nahjul Balagha (Peak of Eloquence), en samling predikningar, tal och brev av Ali ibn Abu Talib. Citatet är ifrån inledningen och det är alltså inte Ali som formulerat meningarna som rör profetens sista tid i livet (på jorden):
"He came out of the swoon and looked at those tear sprinkled faces around him and said, 'Bring a pen, some ink and a paper so that I may write a will for you that will keep you on the straight path.' Some of his companions wanted to offer him the pen and paper while `Umar was of the opinion that ha was talking insanely on account of the intensity of his illness." (Peak of Eloquence, Nahjul Balagha, New York 2009 s. 238.)
Varför fråga efter penna och papper om man inte kan skriva?
