Det talas ofta om nödvändigheten för lärare att göra karriär. Det sägs vara viktigt för elevernas kunskapsinhämtning att det finns vägar framåt/uppåt för deras lärare. Men är det inte i klassrummet det både börjar och slutar? Vilka karriärvägar måste en lärare ha? Jag menar, administrerande rektor eller studierektor, med ringa undervisningstid eller ingen alls, det är en post som borde gå till de som kanske försökt i klassrummet men inte riktigt "nått ända fram".
Läraryrket bör liknas vid coachen. Det är tränaren, exempelvis för ett fotbolls- eller ishockeylag, som bör utgöra modellen för den moderne läraren.
En fotbollstränare har en utbildning för uppdraget, dvs han har lärts upp av andra tränare och haft erfarenhet som spelare, innan han själv blev tränare. Målsättningen för coachen är att få framgång för laget.
Hur ser det då ut i klassrummet? En nyutexaminerad lärare är rimligtvis inte lika bra som en med erfarenhet. Ska det finnas karriärvägar och inte en jämn men god bas med högre lön för större erfarenhet (vilket jag intuitivt anser vara idealet då vissa saker kanske inte kan lönesättas utan bör prisas på andra sätt) bör det rimligtvis ske så att den nye läraren vägleds av en äldre. Den nyutexaminerade läraren får kanske hjälpa elever som inte tagit till sig vad den mer erfarne föreläst om eller instruerat. Den nye blir en resurs för den äldre.
Detta borde minska osäkerheten för nya lärare. De handleds in i sin roll och har inte att konkurrera med erfarna lärare genom att från start vara lärare med egen klass.
Lärare som vill forska och fördjupa sig i sitt ämne gör detta rimligtvis av kärlek till ämnet. Denna passion smittar av sig inte bara till de "assisterande lärarna" utan också till eleverna.
Att lärare får fördjupa sig och alltså slippa "stängas in" i ett klassrum är nog viktigare än vi vanligtvis föreställer oss.
