Milton Friedman påstås vara motståndare till statliga ingrepp. Detta är väl sant då det gäller ekonomin. Jag tror inte att den lärde professorn var emot statliga ingrepp för att de var just statliga. Anledningen var naturligtvis uppfattningen att statliga ingrepp gjorde mer skada än nytta för ekonomin.
Orden "för ekonomin" är viktiga här! Det kan ju inte uteslutas att Milton Friedman accepterade statliga ingrepp på andra områden. Då han var anhängare av en stat, dvs att det åtminstone finns en liten stat, accepterade han också, uppenbarligen, att staten gjorde ingrepp i människors liv.
Sådana ingrepp kan ju dikteras av hänsyn till människors väl och ve. Att skydda människor inom statens territorium kan ju kräva att krav riktas på de som bor där. Att skydda gränserna så att staten kan bevaras och därmed den frihet den garanterar är ett skäl för statliga ingrepp i människors liv. Många har t o m menat att krig kan startas av denna anledning. Ett krig för friheten, åtminstone för att inte förlora den. Om friheten försvinner ifrån den ena staten efter den andra kanske frihetens gnista aldrig mer kan tändas. Utan stat av något slag är det fritt fram att blåsa ut frihetens låga. Väl rustad mot eventualiteter står knappast den som vägrar att organisera sig för framtida eventualiteter av obehagligt slag.
Om vi nu delar Milton Friedmans uppfattning att en marknad som lämnas åt sig själv kommer att innebära en bättre ekonomi än en sådan med statliga ingrepp, betyder det att vi ska säga nej till alla former av statliga ingrepp? Svaret måste bli ett bestämt NEJ.
Varför ska vi alltid föredra det ekonomiskt rikare alternativet? Vi kan alltså tänkas acceptera statliga ingrepp för att få ett mindre fördelaktigt ekonomiskt alternativ än det som blir följden av en Låt-gå-politik utan statliga ingrepp. Just det förhållandet att naturen inte klarar vilken exploatering som helst leder oss att acceptera statliga ingrepp i vissa fall. Ja, dessa miljömässiga skäl borde också ha fått en varm anhängare av Milton Friedmans läror att acceptera statliga ingrepp, ingrepp med syftet att ta hänsyn till vad som kallas "miljöskulden", rätt bokföra denna och således bromsa en ekonomi som i fritt, ohämmat tillstånd skulle kunna vara alltför framgångsrik. Så framgångsrik att vi i efterhand måste betala för att korrigera skador. Och då är det alltså inte fråga om framgångsrik på lång sikt!
Jag tror denna analys kan sluta vid konstaterandet att i en ekonomi helt utan miljökonsekvenser skulle staternas roll kunna begränsas men i den verklighet vi lever i måste det finnas storheter som är frikopplade från marknaden för att vi både ska kunna ha en god miljö och en väl fungerande marknad.
