Många världsligt inriktade agnostiker och ateister menar att den teistiska, religiösa uppfattningen är förknippad med stränghet i moralfrågan, medan de själva är toleranta och förstående. Ja, så är det kanske i teorin, den de själva snickrat ihop i sin religionsfientlighet.I verkligheten är situationen en annan. Religionen har i själva verket skapat eller rättare sagt vidareutvecklat skillnaden mellan rätt och fel och skapat ett sätt att förhålla sig till felsteg.
Religionen innehåller alltså också förståelsen och förlåtelsen som ett komplement till "läran om rätt och fel". Redan i Moseböckerna kan vi lära hur syndare får sina synder förlåtna och utraderade genom att offra. Denna uppfattning har sedan vidareutvecklats. Den kristna uppfattningen om Jesus som offerlammet sätter definitivt stopp på den offerkultur som fanns tidigare. Vi ska dock akta oss för att vara nedlåtande mot denna blodiga sed. Den är en del av religionens historia. Jag tar upp den för att illustrera att religionen redan från början innehållit sätt att förlåta felsteg.
De materialistiska ateister som menar att religionen är sträng ser alltså bara en sida av saken. I verkligheten kan dessa ateister vara de strängaste moralister men till skillnad ifrån teisterna har de ingen förlåtelse att komma med utan de som klassas som syndare av dessa självupphöjda moraldomare har ingen chans till förlåtelse. Något som visar att utan Gud, ingen kärlek.
