Ibland får man en känsla av att satan belsebub djävulen verkligen existerar och lurpassar på en för att provocera en riktigt! Ta nu bara det förhållandet att bankdirektörer kan ha över en miljon i månadslön, medan jag, som snart fyller 50, får nöja mig med 10 000 kronor efter skatt! Det är som om hin onde vill få en förbannad, rasande, provocerad. Att man ska ösa glosor mot dessa välbeställda direktörer som inte bara är kritstrecksarbetare utan också kapitalister, ty har de inte haft kapital innan sin anställning så får de kapital till följd av den.
Och här har vi det förhållande som gör att jag trots allt accepterar tingens ordning: Anställningen är nämligen att se som en utbildning.
Vad kan man annat mena då tongångar börjat höras om att vi ska arbeta till 75 och dessa högavlönade företagsledare pensioneras tidigt, många gånger vid 55?
Det naturliga är väl att den som till följd av kvalifikationer får en företagsledande anställning vill nyttja sin nu ökade kompetens som pensionär: Att likt en Percy Barnevik bli en kapitalist som arbetar på marknaden, nu bättre rustad än tidigare, ty till följd av anställningen har både pengar och erfarenheter införskaffats (dvs kapitalisten är också rik på humankapital!).
Det som vissa sa till mig i min tidiga ungdom, att jag skulle få en annan syn på marknaden, mindre positiv, då jag inte längre utbildade mig (historia, svenska, filosofi, juridik, rättsociologi mer eller mindre oavslutat, mer eller mindre lyckat) utan fann mig stå utan arbete gick inte i uppfyllelse. Inga erfarenheter hos socialen, i kronofogderegistret, Försäkringskassan, arbetsförmedlingen hitan och ditan har kunnat rubba min tro på marknaden! Vad jag gjort är att jag räknat in de icke lönearbetande som en viktig komponent för att marknaden ska fungera bra. Visst är det bra med arbete och arbetslinje, men det blir inte bra om alla ska ha arbete. Det är såsig gallemattias att påstå att det är möjligt att skapa ett samhälle som fungerar och som ger alla lönearbete. Det är bättre att kompromissa med verkligheten än att förstöra den med sina drömmar. Vi såg hur det gick i Sovjet och på många andra håll då man inte vill lappa och laga utan ska skapa det perfekta samhället utifrån vad någon (manisk?) människa konstruerat bakom ett skrivbord.
Folk som har 30 000 kronor i månadslön tycket väl att det är jordens undergång om en 20 åring får 10 000 kronor efter skatt. Jag har inte den synen. Ska lönesänkningen leda till ett för lågt belopp kan ju de 13 000 som skulle bli den föreslagna bruttonlönen lätt förvandlas till en nettolön, nämligen om de som har ungdomslöner också har ungdomsskatter. Men ändringen bör gälla hela arbetsmarknaden så att man inte får en sänkning av den relativa lönen i restauranbranschen! Det måste kännas uppmuntrande att arbeta även då man gör något som kunderna gillar!
Hur ska vi kunna få fler jobb om inte lönekostnadsläget sänks för våra företag, inte minst för små- och medelstora? Sänks denna kostnadsbit kommer de kunna anställa och till följd av anställning producera mer. Då kan de också exportera mer. Exporterar vi mer kan vi importera mer. Följden blir att den kvotdel som består av importerade lågpriskläder och andra sådana produkter kan öka. Då kommer handeln vilja sälja till de med ungdomslön. Vissa varor och tjänster kommer att bli billigare för att marknaden vill nå dessa ungdomar med varor ifrån den nu utökade importen.
Bolagsskatten är en annan sak som bör uppmärksammas! Det är inte givet att vi får ett rikare samhälle för att vi har höga bolagsskatter. Ser vi det ur moralisk synvinkel bör vi inte ha några andra skatter än sådana som består utav beskattade inkomster. Om ägaren av ett företag tar ut 30 000 kronor i månaden är detta att beskattas som lön. Ingen skillnad mot de anställda alltså. Står pengarna kvar i bolaget bör de inte beskattas.
Varför ska ett företag som väntar med en ekonomisk aktivitet bolagsbeskattas medan de som agerat och fått förluster ska få göra förlustavdrag? Om vi tänker på de svenska bolagens intressen bör vi låta dem agera utefter vad företagsekonomiska intressen påkallar, inte för att minimera skatten. Moms, punktskatter m m, m m finns ändå. Och en hög bolagskatt leder inte bara till aktiviteter som sänker den utan riskerar att driva bolagen - och deras kapital - ut ur landet.
