För vissa har det tydligen varit svårt att förstå att arbetarklassens moral lite skiljer sig ifrån andra gruppers. Själv trodde jag att detta var mer eller mindre skitsnack som överakademiserade -68 presterat, men ack, nej: Vid samtal med människor förankrade i medelklassen och med ringa eller ingen kontakt med arbetarklassen fann jag att det stämmer. Det förhåller sig så att det finns en uppsättning värderingar och normer sådana att man kan tala om en särskild arbetarmoral.
Denna arbetarmoral gillar inte spekulation. Att den kapitalägande medelklassen här kan ha en annan uppfattning är kanske inte så konstigt då de ju mer eller mindre har som funktion i samhället att göra affärer. Alla dessa är naturligtvis inte sådana att de kan kallas spekulativa. Men att göra en vinstaffär har ibland sådana likheter med en spekulationsaffär att man kan tro att det rör sig om samma företeelse. Så är inte fallet.
Om en företagare på marknaden anpassar sin verksamhetsstrategi efter marknadens efterfrågan kommer han att tjäna pengar på att tillgodose vad marknaden efterfrågar. Vem kan kalla detta otillbörlig marknadsföring ens i moralisk mening? Det är ju strängt taget vad vi har företagen till.
Det spekulativa, som ogillas av arbetarklassen, är att hålla på något för att priset ska stiga. Exempelvis lär man regelmässigt inom arbetarklassen ogilla att någon håller på mjöl för att sälja när priset stiger till följd av att det mindre utbudet ökat efterfrågan på mjöl (något som också ogillades av vissa sultaner, jfr tidigare inlägg).
Att utnyttja arbetare utomlands för att göra en hacka är svårare att accepterera för arbetarklassen än för medelklassen. (Som ju inte gärna ser en sådan politik tillämpas här där man i så fall skulle riskera utgöra offren.) Arbetaren vill ha justa villkor för arbetare. (Att ge arbetarna en efter förhållandena på orten rimlig lön, anställningstrygghet och arbetsmiljö är inte att utnyttja dem!)
Samma moraliska inriktning hade också det lite äldre tänkande som kallades "ägardemokrati". Enligt denna vision skulle arbetaren också bli kapitalägare, åtminstone i viss utsträckning. På det viset skulle skillnaderna mellan klasserna minska utan att man gick den socialistiska vägen.
För att förstärka den gren som arbetaren sitter på kunde man också minska det tryck som bolagsskatten utgör, en skatt som storföretagen har lätt för att komma undan men som är svårare för mindre och medelstora företag.
Företag som bedriver verksamhet i landet och som alltså kan visa detta borde kunna uträtta något med pengarna ifrån en sänkt bolagsskatt. Inte bara leverera varor och tjänster utan också anställa folk, minska på miljöskulden osv.
För arbetarklassen utgör höga bolagsskatter inget värn utan snarare riskerar de bli ett hinder som driver företag och investeringar ut ur landet.
