Det ligger i allas intresse att skolan förmedlar en bild av poesin hur den varit i gångna tider och hur den är idag. Samt ge vissa smakprov på den motsvarande utvecklingen inom prosakonstens inte fullt så ädla domäner.
Det klagas ofta på att eleverna lär sig allt mindre. Detta påstående är bara ett groteskt prov på kontextens betydelse. Begrunda följande som illustration:
1) Eleverna lär sig allt mindre totalt sett.
2) Eleverna lär sig allt mindre av det som tidigare utgjorde kursfordran.
Det finns en avgrund mellan påståendena (1) och (2)! Vi kan alltså vara på det klara med att möjligheten finns att eleverna lär sig mindre av det deras föräldrar lärde sig, dvs att (2) är ett sant påstående, men att de utöver detta lär sig nya saker, exempelvis data och alla program som man måste kunna för att klara sig i cyberspace. Elever lär sig kanske mindre av tyska och latin, men är bättre på engelska och arabiska.
Jag minns min egen gymnasietid med en förskräckelse som växer med antalet år som gått sedan jag gick i denna typ av skyddad verkstad. Jag gick samhällsvetenskaplig linje, som det hette på den tiden. I dag skulle man kallat linjen för ett program. Det kanske är en sund utveckling att elever idag inte ska likriktas likt linjer utan istället ses som en human motsvarighet till datorernas mjukvara. Om man så vill mjuk mjukvara.
Det som borde få alla samvetsgranna människor att vilja stämma staten för falsk marknadsföring är naturligtvis att den samhällsvetenskapliga linjen inte var ett dugg mer samhällsvetenskaplig än låt oss säga ekonomisk eller naturvetenskaplig linje. Skillnaden var inte en skillad i art utan i grad. Lite fler timmar samhällskunskap på samhällsvetenskaplig linje än på humanistisk, ekonomisk, naturvetenskaplig linje. Den avgörande skillnaden var inte att de andra linjerna inte innehöll samhällskunskap utan att den samhällsvetenskapliga linjen inte var naturvetenskaplig, humanistisk eller ekonomisk.
För tusan: Det blir väl ingen samhällsvetenskaplig linje för att man har fem timmar samhällskunskap istället för tre! Nej, istället för detta ringaktande av de samhällsintresserade borde vi ha fått flera ämnen, på samma sätt som naturvetarna istället för naturkunskap hade fysik, biologi och kemi. Ekonomerna läste marknadsföring, distribution, redovisning samt stenografi. De hade både val att göra och flera ämnen som betygsattes i det som gav deras linje dess egenart.
På motsvarande sätt borde alltså samhällskunskapen på samhällslinjen bytas ut mot:
1) Entrepenörskunskap,
2) statskunskap med samhällsplanering,
3) socialkunskap,
4) ekonomisk geografi med branschkunskaper och
5) informations- och mediekunskap.
Inom informations- och mediekunskapen bör man naturligtvis behandla hur man använder datorer och andra redskap, något som är nödvändigt idag för att presentera de projekt kring vilka undervisningen helt bör byggas upp (dvs inga betygsatta läxförhör! Läxförhören bör bara vara till för att hjälpa eleverna att studera, inte att betygsätta dem. Det är på förhand utannonserade prov som ska stå för vilket betyg eleven får eller, än hellre, det projekt som utförts.).
Lägger vi till svenska, engelska, ett främmande språk, religion- och livsåskådningskunskap, filosofi och psykologi samt idrott så får vi mellan 12 och 15 ämnen som betygssätts.
Ämnet matematik borde inte heta så utan istället statistik och ekonomisk matte. För att minska den tråkiga tyngden och klargöra redan från början att det inte var hela matematiken man hade att bekymra sig om utan endast den som gällde förståelsen av samhällsförhållanden.
Eventuellt skulle den ekonomiska geografin kunna bytas ut mot rättskunskap eller sociologi. Se, då hade samhällslinjen också fått egna karaktärsämnen och ett inslag av fria val.
Om något av ovanstående genomförts idag är det säkert någon friskola som drivit detta för att profilera sig. Berömvärt i så fall! Lika berömvärt som det som skedde på min tid (79-82, förra seklet) var klandervärt.
