Visserligen kan vi enkelt finna samhällen som gynnat poesin och poeterna mer än dagens demokratier. Men ska sanningen fram var detta något som skedde under en tid då kommunikations- och mediesituationen var helt annorlunda än dagens, dvs man hade inte så mycket att välja på och fick därför svårare än idag att undvika det sant goda: dikten!
Ja, många människor tycks göra allt för att undvika dikten! Det är dock inte en bra metod att nyttja tvång utan istället bör man informera om diktens existens och ge smakprov ur dess rika skatt. Är folk sedan så dumma att de väljer annat så...Jag tänker inte försvara dikten, lika lite som en juvelhandlare bör känna sig tvingad att försvara diamanternas värde. Vill folk inte köpa dem kan de enkelt låta bli.
Då vi nu trots allt har ett samhälle som kallas demokratiskt, kanske en skör blomma vi inte bör vara alltför ovarsamma emot, bör vi begrunda hur ledarna i samhället väljs.
Vi behöver kanske inte tänka så mycket på företagsledarna och föreningsledarna. Det får vara en sak för respektive bolag och förening att välja ledare. Gör man inget bra val kommer det att märkas och då vill man ha ett nytt val gjort så fort som möjligt.
Att Håkan Juholt inte blev långlivad på sin post tror jag mycket mer beror på en förändrad samhällsanda än vad samhällets alla experttyckare kommunicerat till oss. Socialdemokraterna är ett parti som knappast gjort sig kända för att utse sina ledare på ett öppet och demokratiskt sätt. Man tycks alltså varken vara speciellt sociala eller demokratiska då ledare ska utses. Något som nog straffat sig nu. En ganska okänd man presenterades plötsligt som ledaren. Jag fick de gamla öststaterna i tankarna. Ledaren plockas fram från någon kammare långt ifrån vanligt folk.
De som verkligen vill leda socialdemokraterna bör nu tänka mindre på hur man gjort förut (säga nej när man menar ja osv) och klart deklarera sin vilja att bli ledare samt önska att andra med liknande ambitioner gör likadant. Vad ledarvalet bör handla om är ju utöver den personliga lämpligheten en inriktning, en färdväg, för den framtida politiken. Ett stort parti måste med nödvändighet innehålla många nyanser och det demokratiska är naturligtvis att kandidaterna presenterar sina program och begär mandat för dessa.
Jag är visserligen inte socialdemokrat (utan miljöpartist) men väl demokrat. Därför hoppas jag att ett stort parti visar sig förmöget att tänka stort. Att de helt enkelt vågar visa att de inte räds demokrati och valfrihet.
Lyrisk blir jag om de väljer rätt.
