Kyrkor som tagits ur bruk ska numera ingå i kommersiella komplex, där man kan konsumera både varor och uppleveler av allehanda slag. Är detta, undrar kanske någon, ett utslag av att Mammon inte bara tagit sig in i templet utan också helt besegrat det?
Nej, jag menar att förändringan både kan och bör tolkas på ett annat sätt. Som Osho gjort gällande har vi idag behov av en ny typ av religiositet, en som gör oss fria och inte stänger in oss i små snäva boxar som kristen, katolk, jude eller muslim. Vi kan alltså idag föra tron till marknadsplatsen. Be där, medan du väntar på din tur att betala, en stilla bön i ditt inre! Låt dig uppfyllas av blommornas form, färg och doft! Finn ro över en kopp kaffe - eller té - medan du begrundar existensen och dess villkor!
Där, då tron kommit till marknadsplatsen, överskrider vi gränserna. Kommersen och vår förhöjda inställning till den, till följd av andligheten, (möjliggjord bl a av att kyrkobyggnader nu får en annan roll än enbart templets) gör att vi alla blir lika: Om vi är kristna eller muslimer spelar ingen roll då vi befinner oss bland varorna eller en stilla vrå i deras närhet. Om den ene ber via Jesus och den andre via Ali och en tredje kommer i kontakt med alltings innersta utan att ge detta namn och ansikte, det spelar ingen roll. Det är var och ens sak. Det är vårt förhöjda ansvarstagande. Det är den möjliga vägen. Det är den nödvändiga vägen. Den väg som gör att vi fokuserar på det säkert sanna istället för att döda varandra för eventuella sanningar - eller tolkningar av metaforer som uttrycker bildligt vad som bla, bla, bla...
Visst är det trevligt med de traditionella templen. Men inte minst viktigt är de mötesplatser som transcenderar traditionella begränsningar.
