Den kände musikern, sångaren, komponisten, ekonomen, författaren och filosofen Alexander Bard är en man med många strängar på sin lyra. Vissa av dessa har tydligen varit sådana som ligger bakom att den rysk-ortodoxa kyrkan skarpt motsätter sig införandet av religionsfrihet. Den saken ska vi här lämna därhän utan att därvid antyda att frågan saknar principiell betydelse - eller moralisk.
Vad som provocerade mig mest av Alexander Bards många yttranden i teveprogrammen Min Sanning var väl att Bard hävdade att finkulturen var död. Den finns inte längre.
Jo, jag förstår hur vi poeter ska förstå detta! Vi finns inte längre! Vi är inte fina nog att tas på allvar, läsas, förstås utan ska tystas ner och ignoreras. Det är inte poesin som gäller utan popen!
Vad är detta om inte att säga att det nu finns en finkultur av annat slag, att finkulturen helt enkelt förändrats!?
Finkulturen lever. Det vet alla som besöker Dramatens föreställningar. De kanske har egna reserverade platser. De betalar dyrt och umgås med jämlikar, medelklassens folk, kryddat med en och annan av överklassens festklädda folk. Man ser teater. Man blir berörda av pjäsen. Den får gärna ha radikalt innehåll. Det är fint och modernt. Man upprörs av orättvisor och gläds att det är teater. Sedan ska allt förbli vid det gamla.
Eller man betalar dyra pengar för att se upphaussade artister. Det är fint att besöka sådana koncerter. Man går dit, inte bara för att lyssna utan också för att visa upp sig.
Alexander Bard har fel, på mer än en punkt! Finkulturen lever! Vi ska vara glada att den lever, även om vi kan diskutera dess form! Ska vi inte utarmas till allmän fattigdom kommer vi ha vissa kulturella yttringar som det ligger ett mode i att konsumera. Detta är saker som djupt hänger samman med hur det är att vara människa och påstår man att finkulturen inte lever så är det bara för att hiva upp sin egen yttring på andras bekostnad.
Att de lärda borgerliga poeterna numera får sökas på antikvariaten, som kämpar med ekonomiska problem, är en annan sak. De är dömda att glömmas bort i dammet om de inte kan göra den nya digitala tekniken till sin.
