Vår auktoritetstro får oss att uppfatta allt Einstein sagt som sant. Det är inte den rätta filosofiska attityden. Filosofen har alltid rätt att kritiskt pröva rimligheten av vetenskapens påståenden.
Är en meter olika stor på olika håll i världsalltet? Vore inte det riktiga att säga att varje rum får ha sina måttenheter och att en meter på Jorden, m1, inte behöver vara lika stor som en meter på Venus eller på en planet i universums utkant eller därutanför? Alltså att inte påstå att det är samma meter.
Säger man att på andra håll är metern större eller mindre säger man att den större metern, m2, är en egen meter, och att den mindre metern, m3, är en egen meter. Det är alltså inte så att en meter blir större eller mindre. Metern är ett konceptuell begrepp och kan vi säga att det som bestämmer meterns storlek är en fysisk entitet på Jorden menar vi att en meter är så stor som detta föremål är på Jorden, inte i yttre universum eller någon annan stans.
Kan vi säga att ett universum föds sedan ett annat slocknat måste man kunna medge existensen av en annan tid än den som är knuten till varje universum. Vi får tala om en yttre "tomhetstid" och om olika "bubbeltider" eller "universumtider" som är förknippade med olika fysiska rum som finns "insprängda" i den omgivande intigheten.
Att tala om intet i dessa kosmologiska sammanhang är inte detsamma som att tala om intet i logisk mening. Intet existerar. Alltså inte det logiska intet, men det som är tomhet i världsrymden.
För filosofin är det tankeexperiment som gäller och inte fysikaliska experiment. Säger man att tiden inte finns om inte materien som bildar rummet finns så har man bara sagt att det inte finns något mer att temporalt mäta i det rummet. Tiden finns fortfarande. Inte just den specifika rum-tid som hörde till det universum som upphört att finnas till men den tid ("tomhetstid") som är förbunden med det rum som detta universum existerade i. Invändningen att finns inga partiklar finns ingen tid kan bemötas. Låt oss tänka oss att en partikel fanns! Då finns också en tid knuten till denna partikel. Tänker vi oss en partikel innan Big-Bang inser vi att en tid fanns innan Big-Bang. Uratomen hade sin tid. Uratomen tid fanns så länge Uratomen fanns. När denna "atom" exploderade och vårt universum föddes, föddes vårt universums rum-tid. När väl vårt universum inte längre finns kan vi tänka oss att en främmande tennisboll svävar i tomrummet. Då har denna en tid. Så exploderar något och ett nytt universum skapas med sin egen rum-tid. Visst kan vi sägs att ett universum, det senare, existerade senare i tiden än vårt, som dött, och att det alltså finns en tid som förbinder de båda universana med varandra och med en tennisboll däremellan! Detta kan vi göra trots att vi saknar alla möjligheter till en sådan tidsbestämning, då vi knappast kan existera sedan vårt eget universum gått under.
