Vi kan betrakta samhällskontraktet som en nyttig fiktion. Vi menar att det är som om ett kontrakt ingåtts då vi som individer följer lagarna och moralen i ett samhälle. Vi vet att bilden inte får målas i så enkla färger att nyanserna inte kan ses. Men att jag följer trafikreglerna för att inte skada eller skadas innebär att jag förstår vikten av en sammanhållande ordning i ett samhälle. Det är som om vi accepterar ett samhällskontrakt som säger att en konstitution ska finnas i samhället, skriven eller oskriven, och att lagar som reglerar individernas agerande får stiftas och om de stiftas så ska de stiftas i en bestämd ordning. Samhällskontraktet gör begripligt som föreställning vad Kelsen försökte nyttja sin Grundnorm till. Denna Grundnorm säger oss att författning, lagar och andra föreskrifter bör följas. På vissa villkor. Så också enligt samhällskontraktet. Detta är en föreställning som haft en rätt till omförhandling av klausulerna som en viktig ingridiens. Bryter lagarna mot det allmänna rättsmedvetandet på ett flagrant vis, kanske genom grym och oförutsear tillämpning, ja, då har folket en rätt att gå ifrån samhällskontraktet. De sägs ibland ha en rätt att göra revolution. Samhällskontraktet ska vara grunden för en rättsordning, dvs för en förutsebar och moraliskt godtagbar samhällsordning. Då kan inte fursten/statsledningen godtyckligt få avrätta oskyldiga barn eller skilja släktingar ifrån varandra för att ge dem fattigare föräldrar i experimentellt syfte. Inte ens om det formuleras paragrafer med sådant innehåll. Med Ludwig Wittgenstein kan vi säga att ägnar vi oss åt detta slags språkspel kan innehållet inte bryta mot vissa grundläggande kriterier.
Vi kan också säga att samhällskontraktet är verkligt som föreställning men inte som praktisk realitet. På analogt sätt lär det finnas termer för storheter i kroppen inom den österländska yogan som västerlänningen inte hittar en fysisk motsvarighet till. Men de är praktiska redskap då man ska tala om kroppens energifält och om relationen mellan detta fälts komponenter.
Då man ansluter sig till teorier om samhällskontraktet har man vissa idéer om att samhället har en rättslig eller moralisk grund. Man kan gå vidare och säga att det finns en biologisk grund för att vi gillar något och ogillar annat. Kroppslig smärta vill vi undvika. Detta generaliserar vi och menar att hela samhället bör följa denna norm såvidainte starka skäl talar för något annat.
Att inte vilja ge en hjälpande hand åt den som snavat eller som av andra orsaker saknar förutsättningar att resa sig upp tycks implicera att man inte bryr sig om en godtagbar ordning i samhället. Det uppstår då en ideologisk skillnad mellan alla vi som menar att vi bör tänka på denna grupp, inte nonchalera dem, och de som är av uppfattningen att det bara är individuella avtal som betyder något. Hur vi ska utföra vår insats kan det finnas delade meningar om. Det är naturligt.
Det är i detta öppna samtal om hur som vi kan dryfta frågor om olika handlingars konsekvenser. Det tycks som om vi får ge John Stuart Mill rätt i att de religiösa föreställningarna normer tillkommit av utilitaristiska orsaker. Det har ansetts ge det bästa långsiktiga utfallet. Om utfallet som är långsiktigt bäst är bra för att vi då kommer till ett paradis eller om det är för att det ger oss det bästa samhället om folk tror att så är fallet är en fråga jag överlämnar åt mer spekulativt lagda personer att besvara.
